Den som spar

Eftersom jag är en fattig pensionär – så här i valtider är alla pensionärer fattiga – bestämde jag mig härom dan för att börja spara. Det är inte svårt att spara om man bara vet hur man gör. I söndags pratade jag med resebyrån om en resa till Mallorca. Resan kostade 21 219 kronor.
I dag ringde jag resebyrån och sa att jag bestämt mig för att inte resa. Vips hade jag tjänat 21 219 kronor! Skattefritt! Rätt ner i fickan!

Detta sätt att spara har jag inspirerats till av tidningarnas annonser. Där står det understundom att man kan tjäna så och så mycket genom att köpa en viss produkt som just nu är rabatterad.
KÖP EN SÄNG – TJÄNA 3 000 KRONOR, kan det till exempel stå. Jag går ett steg längre. Jag bestämmer mig för att köpa en säng för tjugotusen kronor och sen gör jag inte det. Då haver jag tjänat tjugo papp.

Det bästa med mitt sätt att spara är att man kan gå hur långt som helst. För ett par veckor sen lät jag bli att köpa en BMW Sport 3617 SL Aw 25 BC och tjänade då över en miljon bagare. Visserligen fick jag ju då ingen BMW Sport 3617 SL Aw 25 BC men vad fan ska jag med en BMW Sport 3617 SL Aw 25 BC till? Jag har ju färdtjänst. Går precis lika bra.

I nästa vecka planerar jag att göra det riktiga klippet. Jag har en villa på ge för sjuhundratolv miljoner.  På tisdag ringer jag mäklaren och säger att jag har ångrat mig. Kan han sitta med sin jävla villa.

Fast då tror jag nästan att jag har gnetat ihop så mycket att jag kan kosta på mig den dära resan till Mallorca för 21 219 kronor ändå.

Man får min själ inte va dum i dessa tider.

Mera rosor för gossen

Nu har jag läst din bok som var intressant på flera sätt. Rolig, förstås. Man känner igen dig, ditt språk och ditt sätt att se på tillvaron. Den var också ett intressant tidsdokument över svenskt nöjesliv från de där åren.
– – – det är en bok som jag tror kan roa många
Det finns meningar, men de blir inte mer, i din bok som ger hisnande antydningar om allt det som ligger bakom humorn. Det som skratten kan dölja. När jag lagt ifrån mig boken känner jag att jag skulle vilja läsa en annan. En ny. Där varje kapitel inte måste sluta med en knorr på svansen. Kan du inte bestämma dig för att du faktiskt är författare. Inte bara en Spalt i allt längre format.

Karin Thunberg, krönikör och reporter i Svenska Dagbladet (Ur privat brev till förf.)

… bland det mest underhållande jag läst på mycket länge.

Göran Engström i Smålands-Tidningen

(Åke Catos) …hejdlöst roliga och totalt annorlunda memoarer, vilka man läser med ett konstant leende på läpparna. – – – En riktigt varm och rolig bok!

Eeva-Stiina Sundén, Bibliotekstjänst

Mycket återseendets leenden. En stor bit svensk nöjeshistoria dessutom. Plus Malmöiana som roar och intresserar en gammal Malmöstofil. Nyutkomna memoarboken ”En levande gossse” där Åke Cato rör om i minnesgrytan gillar jag mycket. – – – Ett gott köp!

Peter Kastensson, f d journalist på Kvällsposten i sin blogg.

… många skratt, många igenkännande leenden, många påminnelser om personer och upplevelser man avnjutit i svensk underhållning. Och många tankar. Skämt och allvar, vemod och nostalgi, men också stolthet och en smula ironi i en fin blandning.

Olof Ekman på Silvergen, nättidning för 50 +

En tilltalande uppläggning, med bilder och ett som alltid i catoska sammanhang fint handlag med orden.

Sigurd Glans, f d redaktionschef på Aftonbladet.

I går morse avslutade jag boken och nu saknar jag den redan…

Lars Hector, festfixare m m, Malmö

KÖP BOKEN I RUTAN TILL HÖGER…

Expressen eller Aftonbladet?

Spalten känner den varmaste sympati för fotbollssparkaren Zlatan Ibrahimovic där han står som åsnan mellan tröjorna. Milan är ute efter honom och enligt en uppgift för ett tag sen skulle Manchester City vara villig att betala 1,1 miljarder kronor, vilket skulle ge Zlatan en årslön på 276 miljoner spänn. Och här går man och sliter för hälften, det är fanimej inte rättvist.

Jag var själv en gång i Zlatans situation. 1973 jobbade jag på Expressen, ansågs ha ett visst handlag med orden och fick ett fett anbud från värste konkurrenten Aftonbladet.
Det var stenhårda förhandlingar. Jag bjöds på lunch på Operagrillen av bladets redaktionschef Sigurd Glans som frestade med en lönehöjning på tusen kronor, märk väl inte om året utan i månaden, ett anbud jag självklart hade svårt att säga nej till. Länge stod jag som Gösta Ekman i den kända sketchen Aftonbladet eller Expressen? innan jag till slut föll för de ljuva locktonerna från Klara.

Sen dess har det varit glest mellan anbuden. När jag tänker efter har jag faktiskt inte haft ett enda sen dess. Konstigt.

En filosofisk fråga

Under den senaste veckan har jag funderat mycket på en sak som en frågesportledare i radio sa häromdan, när det var tre tävlande kvar i finalen:

Lycka till alla tre.

Vad menade han? Menade han verkligen vad han sa, eller var det bara vanligt artighetsskitsnack? Om han ärligt menade att det skulle gå bra för alla tre skulle ju ingen vinna och hur skulle han då kunna avsluta tävlingen och åka hem till frugan i Jordbro och äta kåldolmar?

Han måste väl önska att det skulle gå lite bättre för en av de tre och mycket bättre för en. Tyvärr måste han väl också hoppas 
att det skulle gå käpprätt åt skogen för en, ty om icke en förlorar kan icke någon av de andra vinna.

Detta är en filosofisk fråga, ett rent metafysiskt spörsmål, som naturligtvis är alldeles för stort och komplext för att ni enkla läsare ska kunna hänga med. Jag tror jag får skriva en artikel på sjutton sidor i The Journal of Philosophy med två sidor källhänvisningar och fotnötter. Där kommer jag att mötas av en helt annan förståelse.

Fast då måste jag skriva på engelska och det är min själ inte lätt.

Spalt Åke

I veckan kom årets Ikea-katalog ut, som vanligt med många nyheter. Till de senare hör att även spalten numera ingår i Ikea-koncernen. Du köper ord i ett platt paket och sätter själv ihop en spalt.

och och och och och att att att jag jag jag du du du men men men men inte inte knappast ja ja vi vi vi cykla cykla ångmaskin nederbörd motion leverpastej leverpastej glad glad mona sahlin val val val bankränta förbränningsmotor kapitalförvaltning hemlösa humanist hasselbackspotatis apelsinmarmelad tennisracket vill vill vill tycker tycker tycker spray maskingevär glädje hoppas vill vill vill anser anser anser verkligen verkligen läkare avtal försäkringsbolag föreningsbanken abort svensk damtidning lycka långledighet kanske numera hoppas

Kontrollera att alla ord finns med i förpackningen. Sätt därefter  ihop orden så att de bildar en spalt. Om resultatet blir lite skruvat får du skylla dig själv. Det tar Ingvar och jag inget ansvar för.

Skrattmåsen är borta…

Det glesnar i primadonnornas led. Nu har Anna Sundqvist också gått ur den så kallade tiden. Henne gjorde jag världens första intervju med. Den publicerades i Expressen fredagen den 11 januari 1963 och så här löd ingressen:

Rödhåriga Anna Sundqvist, 19, trubbnäst, kattögd, har tagit steget rakt in i Musical-Världen. Det hände i går kväll, i Scala-musicalen Stoppa världen – jag vill stiga av.

Stoppa  världen är en brittisk kammarmusikal med två huvudroller och en balett/kör. Anna spelade mot Jan Malmsjö. Det är för resten i Stoppa världen Malmsjö sjunger Bygga upp ett högt berg som blev en riktig hit.

Anna fick strålande recensioner: Flickan är förbluffande…  Hon har en klar scenisk begåvning, charm. humor, ett frejdigt utspel och en behaglig sångröst.

I Expressen frågar jag henne om framtidsplanerna och hon svarar ödmjukt:
– Är jag mallig om jag säger att det skulle vara roligt att få lära sig spela dramatisk teater?

Nej, inte var det särskilt malligt, men det var inte som Ofelia och Nora och Lady MacBeth hon skördade lagrar. Hon förblev den lättare musan trogen, hennes arbetsgivare var Carl-Gustaf Lindstedt och Povel Ramel och sen blev det Lindstedt igen, en lång radda Casino-revyer. Och på sjuttitalet var hon faktiskt Eliza i My Fair Lady mot självaste professor Kulle.

För övrigt var Anna ingen gammaldags primadonna, som Zarah och Git Gay. Snarare komedienne, en lysande sådan. Själv minns jag henne gärna i knäppuppen De sista entusiasterna där hon spelade en vilt ordvitsande skrattmås som tar sitt artnamn på djupaste allvar och omsorgsfullt skrattar omkull hela ensemblen.

Kräfthippa

I går hade spalten kräfthippa. Antalet gäster var noll och antalet kräftor var sju.
Kräftorna var små, knappt större än tändsticksaskar. De innehöll praktiskt taget inget kött. När hippan var över var spalten lika hungrig som tillförne.

Sedan det kom till min kännedom att kräftan är släkt med gråsuggan har jag undvikit kräftor, men i går bröt jag mot mina principer och inköpte sju kräftor på Hemköp. Det skulle ha varit fem, men den vänlige expediten gav mig sju eftersom de flesta av djuren saknade klor.

Några roliga hattar förekom inte under måltiden, ej heller några papperslyktor i form av gubben i månen. Inga snapsvisor sjöngs. Hippan avhölls under mycket värdiga former. Efter kräftorna blev det inte kaffe med konjak och därefter serverades inte grogg. Dans var det inte tal om. Vem skulle vilja dansa med mig? Inte jag i alla fall.

När jag tänker efter var det nog en jävla tråkig kräfthippa.

Gråsugga, kräftans brorsa

Ett försenat samtal

I dag fick jag mail från en dam som kände mig i min ungdom och som påstår att en dam som vi kan kalla Yvonne och bodde på Regementsgatan i Malmö och gick på flickskolan Röran var kär i mig.

Bättre sent än aldrig, tänkte jag och ringde upp henne.

Yvonne, svarade hon.
Hej Yvonne, sade jag. Är du den Yvonne som på femtiotalet bodde på Regementsgatan och gick på Röran?
Det äger sin riktighet.
Äger det också sin riktighet att du var kär i mig?
Det är möjligt.
Möjligt?
Jag var kär i så många på den tiden, det är möjligt att jag var kär i dig också.
Men du övergav mig och gifte dig med en annan?
Jag övergav dig inte. Vi var aldrig tillsammans. Du nobbade mig när jag bjöd upp dig på damernas på en skolbal på Latinskolan.
Gjorde jag?
På ett ganska ohyfsat sätt, minns jag.
Så du blev aldrig gift?
Jag gifte mig senare med en framgångsrik företagsledare som nu är avliden.
Så bra. Jag menar, då är du ju ledig. Vad säger du om att träffas över en kopp kaffe?
Varför det?
Det heter ju att gammal kärlek aldrig rostar. Jag har väntat på dig i alla år, Yvonne.
Jaha?
Tänk vilket par vi kunde bli. Jag med min begynnande ålderdom och du med din. Jag med mina rynkor och du med dina. Jag med min övervikt och du med din.
Jag tror inte det.
Jag med min magra pension och du med alla pengar du ärvt av din framgångsrike företagsledande man?

(Klick)

Halllå!

Valet närmar sig

VY FRÅN HEDENGRENS BOKHANDEL I FÄLTÖVERSTEN, STOCKHOLM:

En levande gosse och en dito sosse. Hoppas att bokköparen gör det rätta valet och tar gubben till vänster.

(Foto: Andreas T Olsson)

Rätt svar: Börje

Gåtan med B Andersson är löst! Det var varken Benny, Birgitta eller Bibi Andersson som hade skickat spalten ett brev som var för stort att lägga i brevlådan och vars namn förekom på Postens avi. Det var inte heller min gamle klasskamrat från Realskolan, Bertil, tillhörande lommagrenen av ätten Andersson.

Rätt svar var Börje Andersson, innehavare av ett konstgalleri på Karlavägen i Stockholm, som skickat mig en litografi av Suzanne Nessim som jag beställt från Svenska Dagbladet.

Visst kändes det skönt att få veta sanningen bakom B Andersson, men samtidigt kände jag ett litet sting av besvikelse att det inte var Benny. Jag hade gärna skrivit texterna till hans nya musikal Karl Oskar flyger västerut.

FOTNOT      Ingen hade rätt svar på gåtan. Hela prissumman, tolv miljoner bagare, går därmed ograverad till spaltens stiftelse för spaltens vällevnad.