Archive for the ‘Foto’ Category

h1

Solstolen

december 18, 2010

Solstolen längtar till sommaren…


Foto: Spalten (iphone, 18/12 2010)

h1

Country road

oktober 25, 2010

I dag har jag inget att berätta, och för att ni ska slippa sitta och glo på Fantomen timma efter timma, lägger jag in den här bilden som jag tog 1970 av en allé i Klagshamn utanför Malmö.

PS Du kan se många av mina otroligt fantastiska bilder – ingen falsk blygsamhet här inte! – om du går in under Egna bilder och klickar på More photos. DS

h1

Strip tease

oktober 11, 2010

 

I poolen råder total strip tease, vilket detta fotografi från mitt hotell på Mallorca tydligt visar. (Foto: Spalten)

 

 

 

FOTNOT   Jag har rättighet att vara så här raljant mot funktionshindrade eftersom jag själv är i ett liknande predikament. Det är dock icke spalten som har parkerat rullstol och vänster extremitet vid poolside utan en tysk olycksbroder. Själv har jag båda påkarna på plats, men de bär mig nätt och jämt och är min själ inte mycket att skryta med.

h1

Trots allt

april 25, 2010

Trots alla larmrapporter från domedagsprofeter i miljöbranschen spritter det även detta år i  naturen, konstaterar spalten efter en kontrollpromenad denna soliga  söndag. I det centrala Malmö fångade spaltkameran sålunda detta sprittande körsbärsträd.

Och ute vid Ribersborg hade en blivande Zlatan äntligen fått fart på kulan…

Och snart leker gäddorna i vikar och vass och solen går ner bakom Sjöbloms dass och supen står immig i sitt glas. Sen får korparna säga vad dom vill!

h1

Grattis alla förtjusande små kvinns!

mars 8, 2010

Denna bild på en ärtig  och välväxt liten städerska med kurvorna på de rätta ställena, beledsagar i dag, på Internationella kvinnodagen, en reklambit från auktionsfirman Lauritz.com bland spaltens inkommande mails:

Budskapet lyder: ”Våren är på väg och det betyder städning och rengöring i hemmet, på vinden eller i trädgården. Alla vill vi förnya oss och därför gör vi oss av med gamla saker för att köpa nytt.”

Spalten kan inte annat än att på flickebarnets vägnar tacka för denna galanta lilla artighet!
På mina egna vägnar vill jag uttrycka min beundran för en välgörande och frisk inopportunism.

h1

Köp spaltens populära böcker !

februari 10, 2010

De äro bäst

ty de kunna läsas

af ”småttingar” i alla åldrar!

h1

Sällskapsmänniskan

februari 3, 2010

Som nyvorden medlem  (nr 493) av Povel Ramel-sällskapet kan jag nu med rätta kalla mig SÄLLSKAPSMÄNNISKA. Det är inte jag som har hittat på denna utmärkta benämning utan min gode vän Björn Vinberg, själv ledamot av ett drygt dussin sällskap. Själv var jag tidigare ledamot av Piratens och Karl Gerhards sällskap.  Med Ramels är jag sålunda nu uppe i tre. Ganska blygsamt men jag kommer på upploppet.

Fast jag vet inte. Jag är inte riktigt säker på att jag gillar sådana här sällskap där man är inne och finlirar i objektens innersta litterära och konstnärliga vrår.  Med risk att åka ur de sällskap där jag är ledamot måste jag säga att  jag anser det bästa sättet att hedra en person är att tillgodogöra sig hans eller hennes verk.

Men för all del, visst kan det vara roligt med sällskap på gamla dar.

Povels rent fysiska sällskap hade jag äran att understundom få avnjuta redan i barons livstid. Det ska bli roligt att se vad hans så att säga efterlämnade sällskap har att erbjuda. Eller rättare sagt – för att hänvisa till ett citat av JF Kennedy – vad jag har att erbjuda det.

Den här bilden som jag tog på Povel Ramel och en apelsin i Mougins, Frankrike, är jag lite stolt över. Den utgjorde nämligen hela förstasidan på Expressens söndagsbilaga den 6 januari 1969.

FOTNOT 1     Ordet sällskapsmänniska är ett gammalt förfärligt epitet, som i  spaltens barndom tilldelades herrar (nästan aldrig damer) som kunde trolla, sjunga, steppa, spela på snatterpinnar, berätta vitsar eller bara ta en grogg i glada vänners lag. Ordet finns inte längre.

FOTNOT 2     Don´t ask what the country can do for you, ask what you can do for your country. (JFK, den 20 januari 1961)

h1

Ett gripande bilddokument!

februari 2, 2010

Nedanstående fotografi har jag fått från en av mina korrespondenter, redaktör Felle.

Vi som har det bra och lever gott tänker väldigt sällan på folk som lever fattigt, menar korrespondenten. Ändå finns fattigdomen överallt. Den här kvinnan i sina gamla, slitna kläder med några plastpåsar i handen kan väl inte lämna någon oberörd?

Spalten håller med. Helt oberörd blev han inte.

h1

Det är ingen konst att tala med hästar…

november 18, 2009

… det gäller bara att anpassa historierna lite.

 

h1

Dagens helgon: Edit

oktober 31, 2009

Nu för tiden är edit något man klickar på när man ska redigera ett dokument i datorn. I spaltens liv är Edith (med hå i ändan) min första fröken, närmare bestämt på Linnéskolan i Limhamn, Malmö.

Jag har Edith att tacka för mycket, ty det var hon som lärde mig skriva och utan denna kunskap hade jag som journalist och författare stått mig rätt slätt. Word i all ära, men det är bestämt bra att kunna själva grunderna.

Varje morgon trampade fröken Hansson igång sin suckande orgel och vi barn sjöngo unisont Din klara sol går åter upp. Därefter knäppte vi våra små händer och fröken Hansson bad Jesus vända sitt ansikte till oss och giva oss frid, vilket han förstås gjorde. Med dessa bestyr avklarade kunde skoldagen börja.

Edith Hansson lärde mig inte bara att läsa och skriva, hon lärde mig också att räkna päron och äpplen och att inte blanda ihop dem. Hon visade också planscher med Jesus och berättade om denne märklige regimkritiker från Mellanöstern som såg så snäll ut. Jag var vederbörligen imponerad av hans förmåga att bota fallandesjuka och blinda – ja till och med döda! – men det största intrycket gjorde han nog när han rensade templet från en massa försäljare och annat löst folk. Då var det stake i Jesus!

Nu för tiden har jag lämnat Edith Hanssons smala väg och tror icke längre på Jesus, men den kristna grundinställningen som fröken inplanterade i mig har jag kvar: den att man gott kan försöka vara lite hygglig mot folk när man vandrar här på jordene.

Så här tedde sig fröken Hansson och hennes små förstaklickare i Limhamn 1941:

linnéskolan

Jag sitter längst till vänster och delar bänk med en blondin vid namn Gunnel. Händerna håller jag sedesamt på bänklocket. Längst till höger sitter blondinen Birgitta, som jag älskade. Nedanför fröken Hansson, med en jättelik rosett i  håret, sitter blondinen Maj-Gun, som älskade mig. Så där har det fortsatt hela livet.