Archive for februari, 2012

h1

Naturligt

februari 29, 2012

I dag är det skottdagen, en dag som det känns naturligt att fira just i Malmö.

 

h1

En ärlig man

februari 28, 2012

Inför en förestående utlandsresa gjorde jag via internet ett inköp på ett internationellt företag, som sysslar med transport till och från flygplatser. I beställningsformuläret uppmanades jag att ange min titel. Jag kunde därvid välja fritt mellan Doktor, Professor, Direktör eller helt enkelt Herr. Vad tror ni jag valde?

Jag kunde ha blivit professor som Leif G W Persson eller doktor som min broder läkaren eller direktör som min far, som egentligen inte var direktör utan fastighetsmäklare. Om jag valt titeln professor kunde jag säga att jag var hjärnkirurg eller sysslade med genforskning.

Jag kunde också ha hittat på en titel själv: generalmajor, biskop, greve, detektiv, uppäcktsresande, godsägare, operasångare, landshövding, statsminister – eller varför inte kung!

Men jag valde Herr.

Varför är man så förbannade ärlig?

h1

En halva till

februari 26, 2012

Vad allt skall man icke uppleva! I veckan som gick befann sig spalten i den situationen att han satt i telefonen och sjöng en snapsvisa.

Bakgrunden är, om ni ids höra, att jag i mitt självbiografiska verk En levande gosse skrev om en snapsvisa, som jag i späd ålder inför en häpen och gripen publik framförde. Visan hade jag snapsat upp på mina föräldrars kalas nere i Höllviken och gick:

Vi tar en halva till
Vi tar en halva till
Och under ständigt jubel
vi tar en halva till

Nu mailade en läsare av boken och undrade till vilken melodi det var lämpligt att sjunga den briljanta texten. Därom kunde jag inte ge besked, ty jag tror inte att visan sjöngs till någon känd melodi. Jag uppmanade därför läsaren att ringa mig så att jag kunde sjunga visan för honom.

Det gjorde han alltså och eftersom han var en musikalisk typ snappade han genast melodin.

Mina föräldrars och deras vänners gamla snapsvisa från Höllviken kommer därmed att föras vidare till kommande generationer, vilket säkert skulle ha glatt min fader och min moder om de hade levat, vilket de förstås inte gör, de skulle i så fall ha varit 116 och 112 år.

Hur som helst kändes det rätt konstigt att sitta i telefon och sjunga en snapsvisa, det gjorde det.

FOTNOT   Jag hörde  aldrig någon anna text än den ovanstående, vilket skulle tyda på att den endast kan sjungas vid tagandet av den andra snapsen, halvan. Vad man sjöng till den första snapsen, den så kallade helan, minns jag inte, men förmodligen var det den berömda och stämningsfulla Helan går.

h1

Angående leverans

februari 25, 2012

En av spaltens korrespondenter, herr J i Skillinge, menar att prins Daniel efter sitt idoga arbete i förlossningsrummet nu bör kalla sig kunglig hovleverantör.

Ingen dum idé.

FOTNOT    Som den som tröstade och hugsvalade Victoria i hennes födelsearbete torde han även kunna kalla sig värkstillande direktör.

h1

Tja…

februari 24, 2012

Den nya hagasessan ska heta Estelle.

Drottning Estelle. Tja… så där, om ni frågar mej.

Jag hade hellre sett att hon hette Kristina efter drottningen med samma namn, eller Astrid, sessan som blev drottning av Belgien och dog ung, i en bilolycka. Då hade man ju samtidigt hedrat Astrid Lindgren. Liksom.

Det spelar dock mindre roll vad hagasessan heter eftersom spalten vid hennes trontillträde linkat genom pärleporten för länge sen, liksom spaltbrukarna.

FOTNOT 1   Namnet Estelle har förekommit tidigare i lillsessans släkt: grevinnan Estelle Bernadotte af Wisborg (1904-1984) var gift med greve Folke Bernadotte. Hon var född Manville i New York.
FOTNOT 2    För övrigt måste man ge kungahuset en eloge för deras moderna kvinnotänk. Med Estelle har man säkrat kvinnliga chefer för hart när oöverskådlig framtid.

FOTNOT 3   Fast det är ju egentligen inte kungahusets förtjänst utan har snarare biologiska orsaker.

FOTNOT 4   Fast ändå liksom.

h1

Scoop

februari 23, 2012
h1

Svarslöst

februari 22, 2012

Kåge Gimtell, legendarisk och banbrytande tv-producent i Malmö, kanske mest känd för sina lysande produktioner av Melodifestivalen, har kommit ut av trycket med sina memoarer. De heter, förstås, Kameran går.

I boken berättar Kåge om sina ungdomliga teaterdrömmar. Han kom aldrig in på scenskolan men fick möjlighet att statera på Dramaten. Där huserade den demoniske regissören Olof Molander, som betitlade sig Doktor Molander. Han var känd för sin elakhet och vassa tunga. Men en gång blev han svarslös. Jag citerar memoarförfattaren:

Vid en repetition – – – dök inte Sture Lagerwall upp när han skulle stå på scenen.
”Herr Lagerwall ska vara på scenen nu”, sade Molander.
Inspicienten ropade efter Lagerwall i högtalaren och till slut kom han springande in på scenen.
”Herr Lagerwall, på den här teatern passar vi tiderna.”
Men Sture Lagerwall fattade sig snabbt och skrek tillbaka:
”Skiter ni aldrig på den här teatern!”
Doktor Molander hade inget svar.