Archive for januari, 2013

h1

Missnöjets vinter

januari 31, 2013

En sån vinter vi har! Kallt och mörkt och eländigt. Dessutom haltande spalthälsa. Jag kommer att tänka på en boktitel, Missnöjets vinter, av Nobelpristagaren John Steinbeck. Om nu nån vet vem han var. Han skrev böcker om ett gäng gravt alkoholiserade uteliggare i Kalifornien. Läser någon Steinbeck i dag? Skulle knappast tro att det är många.

Läser någon över huvud taget gamla Nobelpristagare? Och läser någon fossila författare som Olle Hedberg och Lawrence Durrell? Finns det nån som läser Francoise Sagan, som alla läste när spalten var en ung notis?
Hedberg försökte jag läsa om för några år sedan; det gick inte så bra. Den kvävande borgerligheten i Stockholm la sig som en våt filt över mig. Vill Blenda följa med på teatern?

Några gamla pojkböcker har jag också försökt mig på. Biggles var helt omöjlig, Bill och de laglösa höll någorlunda.

Och bland de vuxnare böckerna höll Wodehouse förstås, i Birgitta Hammars  vitala översättningar. Det finns bokfolk som hävdar att hon var bättre än PG himself.

Låtom oss nu glömma missnöjets vinter och se fram emot våren.

Och låt Steinbeck få vila i frid.

h1

Livets adresser

januari 29, 2013

Spalten är för närvarande lite klen till hälsan och tillfrågades häromdan om jag möjligen var på bättringsvägen. Jag svarade då att jag bodde kvar på min gamla gågata.

En gång träffade jag en man som i hela sitt liv hade synnerligt passande adresser:

Han föddes på MAMMAS GATA. I sexårsåldern flytttade han till SKOLGÅNGEN och när han blev lite äldre och kaxigare flyttade han till OFÖRVÄGEN. Sen gick det lite taskigt på jobbet och alla hans kolleger snodde de bästa befattningarna. Då fick han adressen FÖRBIGÅNGEN. Han tog till flaskan och innan han visste ordet av blev adressen UTFÖRSBACKEN och sen stod det inte långt på förrän han var färdig att flytta till en liten trist etta på NERGÅNGEN.
Men mannen ryckte upp sig och gick med i Länkarna och snart mådde han så bra att han kunde flytta till BÄTTRINGSVÄGEN.
Till slut blev han dock gammal och skröplig och kommunen ordnade ett äldreboende på ÅLDERSTIGEN. En vacker dag  dog han och  fick då förstås adressen HÄDANGÅNGEN.
Eftersom han på gamla dar blivit djupt religiös bor han nu på UPPSTIGEN.

Det här är förstås inte sant, det är bara hittepå.

h1

Dagens helgon: Sture Lindkvist

januari 27, 2013

I dag är Malmö inte sig riktigt likt: Sture Lindkvist på Savoy har gått genom pärleporten. Han var de svenska portierernas okrönte konung och det skulle förvåna mig om inte Sankte Per redan har gjort honom till jourhavande himlaväktare. Ingen skulle bli bättre.

Jag lärde känna Sture Lindkvist när jag under min tid som journalist ofta tog in på Savoy, Malmös bästa hotell. Där var Lars Lendrop direktör, men det var Sture som skötte ruljansen. Han gjordes under sina sista arbetsår till meddirektör, men det var som portier han blev berömd bland hotellgäster i hela landet.

Så här skriver journalisten Peter Kastensson i sin runa i dagens Sydsvenskan:

Det fanns ingenting som inte Sture Lindkvist kunde hjälpa Savoys gäster med. – – – Han blev en stor och sann vän. Alltid med glim­ten i ögat och ett stort, bull­rande skratt. Han hördes och skulle höras.

Stures julafton var Derbydagen. Då dirigerade han, som en annan trafikpolis, den skånska adeln, som mellan derbylunch och derbymiddag hann med ett kortare besök på Jägersro. Lindkvist stod till tjänst med allt, även stalltips.

Nu är Sture borta, han checkade ut strax före sin nittioårsdag.

En skicklig yrkesman och en sann hedersman. Frid över hans minne.

lindkvist

Sture (foto: Sydsvenskan)

h1

Kullersten och gatsten

januari 27, 2013

I dag uttalar sig en dam i Sydsvenskan och hävdar att hon gärna bor i Lund eftersom hon ”älskar kullerstensgatorna och att kunna cykla överallt”.

Jag kan tala om för damen att det är så gott som omöjligt att cykla på kullerstensgator eftersom dessa är belagda med runda stenar. Vad hon menar är gatsten, som efterträdde kullerstenen och består av platta stenar.

SPALTEN
(Jourhavande språkpolis)

250px-ItalianStones

Kullerstensgata

 

h1

Ärligt talat

januari 22, 2013

I går var det Guldbaggegala igen. Jag hoppas ni inte missade detta tal, kvällens enda ärliga:

Kära Guldbagge-publik.

Att  min film  skulle bli en skitfilm insåg jag redan när jag såg det första utkastet till manus, men med vetskap om juryns totala inkompetens var jag övertygad om att vi lik förbannat skulle få en bagge. Det är nämligen precis sånt här pretentiöst, kvasiintellektuellt skräp den brukar belöna.

Att det över huvud taget blev en film förvånar mig eftersom alla som var inblandade i inspelningen var totalt värdelösa. Manusförfattaren visade sig vara analfabet och det var inte förrän jag erfor att han är svåger med regissören som jag insåg varför han över huvud taget hade fått jobbet.
Regissören ja!  När den fan nån enstaka gång dök upp i studion var han så packad att han knappt kunde stå på benen. En enda gång var han nykter, men den dan var  fotografen hög som ett tjugovåningshus.

Den manlige huvudrollsinnehavaren visade sig vara en uppblåst skithög från Dramaten som använde större delen av inspelningstiden till att försöka mygla in sin obegåvade hustru i den kvinnliga huvudrollen.
Och för all del, så här efteråt undrar man ju om inte hon trots allt skulle ha varit  mindre usel än hon som gjorde rollen.

Över huvud taget var det ett erbarmligt inspelningsteam, från scripta och arkitekt till snickare, ljudtekniker och belysningsfolk. Inspelningen kännetecknades av att alla ständigt intrigerade och pratade skit om varandra. Det enda alla hade gemensamt var en kompakt ovilja till arbete och en fullständigt häpnadsväckande illojalitet.

När filmklipparen till slut fick hand om de inspelade rullarna visade han  total oförmåga att hålla ordning på scenerna och när han sökte hjälp hos scriptan var hon omöjlig att få tag i eftersom hon och den kvinnliga stjärnan gift sig och stuckit på bröllopsresa till Bali.

Jag vill slutligen vilja säga några ord om min hustru, som mitt under det stressiga slutarbetet med filmen lämnade mig och krävde mig på tolv miljoner i skadestånd, till mina föräldrar som  slog mig med en livrem varje gång jag försökte gå till skolan samt till min farmor som förförde mig varje kväll efter aftonbönen.

Det finns i själva verket bara en människa i hela världen jag har att tacka för att jag i dag kan stå här med denna anskrämliga Guldbagge och det är därför jag nu säger:

Tack ska jag ha !

h1

Föga gott

januari 18, 2013

Om du inte har eller aldrig har haft svamp i munhålan så skaffa det inte. Det är inget skit att ha.

Allt man äter smakar papper. Föga gott.

h1

Den lille röe

januari 14, 2013

Efter spaltens skakande rapport om sin ambulansfärd till akuten har följande kommentar från herr Ö i Ljunghusen nått mig:

Jag vill upplysa Herr Spalten att en levande gosse i 77-årsåldern har utnyttjat sitt hjärta 2,8 miljarder gånger (antal hjärtslag) och pumpat runt drygt 2 400 kbm blod i ådrorna.

Ja han är duktig, den lille röe. Men han får allt hålla på och slå några år till.

Eller den lilla röa, det är kanske en hon?