Archive for juli, 2013

h1

Den franska osten

juli 31, 2013

En lättsinnig gammal ungkarl som spalten borde förstås inte släppas lös i livsmedelsaffären.
I veckan stod jag vid ostdisken och valde ut en jävligt god gammal fransk ost, som tidigare förgyllt mitt hem.
Hur stor bit att vi ska ta? sporte den vackra expediten och måttade med kniven.
Äh, ta hela, sa spalten lättsinnigt.
Ska du verkligen det? gentog den vackra expediten. Det blir dyrt.
Hur dyrt?
Sextiotre kronor.
Då halverar vi, föreslog spalten.

När jag kom hem slök jag med välbehag hela halva ostbiten, ty det är som sagt en satans god ost. Så i morgon går jag och köper den resterande biten. Jag är kanske inte så dum ändå. Ostar håller ju sig bra. Ostar är bättre ju gamlare de är. Det borde snarare stå bäst efter än bäst före.
Så varför köpa en liten bit en dag en ny liten bit nästa dag?

En annan bara undrar.

images

h1

Går du med på bio?

juli 25, 2013

När spalten var liten, knappt större än en notis, brukade dess moder sjunga en sång som började:

Går du med på bio
Den börjar klockan nio
I huvudrollen är William Hart

Hur den fortsatte minns jag inte. Du kan själv sjjunga den, melodin gick: rajdi daj di raj raj osv.

Man må betänka att min moder i sin ungdom bara såg stumfilmer. Hon var född 1900 och oljudet kom som bekant inte förrän i slutet av tjugotalet. Detsamma gäller förstås min fader, född fyra år tidigare än min moder. De gifte sig i mitten av tjugotalet och när de var unga och nyförlovade satt de alltså på Malmö Biografeater på Södra Tullgatan och höll varann i handen medan skådespelare apade sig å det grövsta på den vita duken och en pianist satt och klinkade.

Min mormoder som var religiös av sig var aldrig i hela sitt liv på bio eftersom detta nöje var att betrakta som syndigt. Hon fick nöja sig med att slå runt i högmässan i Lunds domkyrka på söndagar. Knappt det kanske, eftersom där fanns ett spektakulärt ur att beskåda längst fram i koret. Mormor var en kristen fundamentalist som förbjöd sina döttrar att sticka på söndagar. Detta är faktiskt sant.

Mor och far kunde ha sett tidiga Chaplinfilmer och den svenska filmen Körkarlen av Victor Sjöström. Och de kan – svindlande tanke! – ha bevistat urpremiären på Eisensteins Pansarkryssan Potemkin.

William Hart var en seriös teaterskådis med Shakespeare på repertoaren, som blev populär filmidol, mest känd som kåbåjsare.

Hos min moder levde vokabulären från stumfilmens era kvar. Hon frågade sålunda aldrig vilken film man hade sett utan vilket program. ty på den tiden visades flera filmer åt gången. För henne var det också viktigare i vilket biografpalats filmen vevades.
Var du på Rio?
Ah, du kunde väl ha gått på Scania!

Understundom inser man hur gammal man i själva verket är.

250px-Williamshart

William Hart 1864-1946

h1

Opålitliga fruntimmer!

juli 24, 2013

I dag avslutar Kristina fruntimmersveckan med lika strålande sommarväder som det varit hela veckan.

Vilket bevisar att fruntimmer icke är att lita på, ty enligt alla tillgängliga bondepraktikor ska det regna i fruntimmersveckan.

h1

Dagens helgon: fruntimret

juli 19, 2013

I dag inleder Sara fruntimmersveckan med strålande sommarväder. Säga vad man vill om gamla myter, men talar sant gör de nästan aldrig.

Numera kan man knappast använda ordet fruntimmer, annat än lite skämtsamt och knappt det, ty säga vad man vill om kvinnokvinnor, men humor är inte deras starkaste gren.

I sin sång Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla hävdar Evert Taube att det i Buenos Aires hamn luktar majs och hudar och fruntimmersparfym, som pampasvinden blandar med doft av feberträn. Men, fortfar barden, kajerna är lagda med sten från Bohuslän. Detta beror, läste jag nånstans på nätet, att den svenska handelsflottan inte kunde komma på nåt bättre att lasta sina båtar med på vägen till Argentina än just sten.

Idag användas mest benämningen fruntimmer när man talar om rivjärn i gamla svenska filmer såsom exempelvis Dagmar Ebbesen, Rut Holm och Julia Caesar.

I morgon är det Margareta och man kan ju hoppas, för vårt förtroende för de gamla myternas skull, att det då faller några stänk, men det vore faktiskt mer sympatiskt om fruntimret Margareta kom med mer sol och värme, ty snart nog är det vinter och skidan hon slinter.

Och jag tror faktiskt att det blir så.

DSCF1079

Sten, dock icke från Bohuslän utan från Tenerife. Foto: spalten. (2009)

h1

Summan av kateterna

juli 15, 2013

På sjukan utrustas spalten med en kateter, en liten sinnrik grej som gör att man kan kasta sitt vatten utan det man märker det. Det vatten man kastar samlas i en prydlig plastflaska som hänger på sängen och understundom töms av en liten idog usk.

Jag kom att tänka på Pytagoras sats, som säger att att kvadraten på hypotenusan är lika med summan av kvadraterna på kateterna.
Vad man nu har för nytta av att veta det. Om man inte vill räkna ut ytan i en rätvinklig triangel förstås, men vem vill det?

Jag försökte erinra mig Pytagoras sats men kom inte riktigt ihåg den. Jag frågade de andra tre gubbarna i salen, men de verkade inte förstå vad jag talade om.

Förmodligen var de latinare.

a^2 + b^2 = c^2
h1

Solesan

juli 14, 2013

I dag kom jag plötsligt att tänka på Solesan, det är jag förmodligen ganska ensam om.

Solesan var ett näringstillskott, det första tror jag. Jag fick det som barn och minns än i dag att det smakade lite apelsin, det var rätt gott. Man fick en sked av mor och genast blev man ett friskare barn. Eller inte, vad vet jag? Man överlevde i alla fall och det är vackert så. Utan Solesan vore jag inte den stiliga sjuttiåttaåring jag faktiskt är utan låge sedan länge i den kalla och mörka graven.

Det enda näringstillskott jag intar i vad poliserna kallar nuläget är bioselen, som gör att jag inte har varit förkyld på trettifyra år eller så. Selen är ett ämne som finns i jorden på sydliga breddgrader, men inte hos oss i norr. Rent logiskt borde därför inga spanjicker och italianos vara förkylda, men så är det ju inte.

Selen är bra men det är inte lika gott som Solesan, dessutom är det en brun tråkig pilla som man bara sväljer.

1940-SolesanFOTNOT    När man blev förkyld fick man en meducin som om jag inte minns fel hette Pertusin. Minns jag fel så hette det väl nåt annat. Det hjälpte lika lite som all annan förkyldningsmedicin och det var inte lika gott som Solesan. Så ligger det till, förstår ni, ungdomar.

h1

Från Rio till Victoria

juli 13, 2013

Spalten har flyttat, men av åldersskäl inte så långt, bara en liten bit norrut på gågatan.

Min förra kvart låg i samma hus som min ungdoms biograf Rio, som drevs av Europa-Film och därför hade urpremiär på alla Edvard Perssons filmer. Detta var jag dock föga intresserad av i min ungdom. Jag tyckte Nils Poppe var roligare. Men där gick ju  andra filmer också.

Som närmsta granne, vägg i vägg faktiskt, har jag nu den lilla teatern Victoria som i min ungdom var biograf, men där jag varje sommar såg Victoria-revyn. Där debuterade Git Gay som primadonna. I övrigt bestod ensemblen mest av sommarlediga skådisar från Malmö Stadsteater, som därmed kunde tjäna en liten extra sommarslant. Jag var dock mest förälskad i Maj-Britt Thörn. Hon sjöng den skakande kupletten I Malmö på Västergatan, om de ruskiga kvarteren i den idyll som i dag kallas gamla Väster.
Plus en som hette Vem är det som sitter på mitt bubbelgum? – en visa som klistrade sig fast i minnet. En av revypianisterna hette Kurt Rydé. Han och Maj-Britt gifte sig och fick en dotter, som är den i dag kända sångerskan Annelie Rydé. Både mor och dotter har samarbetat med Povel Ramel. Känner ni revyhistoriens tunga vingslag?

Revyernas skrevs av lundaakademikern Sigge Hommerberg, annars mest känd för sina pedagogiska resehandböcker.

Jag kan fortfarande en av finalkupletterna utantill:

Vi har en liten liten sommarblomma
från Arlöv, Lomma
och Malmö med environg
Är det för mycket om vi nu vill önska
att den ska grönska
och blomma sommaren lång

201

Programomslag till revyn I vår Tages hage