Archive for juni, 2013

h1

Slut på avkopplingen

juni 30, 2013

Spalten är nu åter uppkopplad, efter att en längre tid varit avkopplad.

Avkoppling är ett behagligt läge, dock inte lika behagligt när den är påtvingad. Flytten gick norrut, inte så långt, inte till Tärnaby eller Nikkaloukta eller så, utan bara ett tjugotal meter på samma gågata där jag bott sen 1989.

Jag kommer sålunda inte att se norrsken eller midnatssol eller höra samejojk, men jag har kommit lite närmare Gustav Adolfs torg, eller Gustav som alla säger numera. När jag var ung sa vi TORGET eftersom det inte fanns nåt torg som kunde konkurrera med Gustav.

flytt 6

Flyttkarl i tankar

Annonser
h1

Hallå hallå…

juni 15, 2013

I samband med min flytt har jag tagit bort kopplingen mellan mitt mobilnummer och min hemtelefon.

Om det vills något är det sålunda bara nedanstående nummer som gäller:

0708 – 12 36 84

telefon

h1

Spalten håller lådor

juni 15, 2013

I nästa vecka flyttar spalten till nya rymliga lokaler arton meter norrut på gågatan. Redan nu står hemmet packat och klart.

SE HUR HELA SKÅNE STÅR I LÅDOR

 

DSCF1002

FLYTTNOT 1  Inte särskilt roligt, det håller jag med om. Det var roligare när jag flyttade från Vasastan i Stockholm för då kunde jag med rätta sjunga Se hur hela Uppland står i lådor.

FLYTTNOT 2   Vasastan ligger i det norra Stockholm och tillhör därmed Uppland.

FLYTTNOT 3   Se hur hela Uppland står i lågor är de klassiska inledningsorden till Evert Taubes Stockholmsmelodi.

h1

Utsikt från gågatan (8)

juni 12, 2013

Spaltens spalter i Malmö-Tidningen i repris.

Mitt liv på Näset

I Höllviken lärde jag mig gå, i Ljunghusen lärde jag mig köra bil. Så kan mitt liv på Näset sammanfattas.
Några somrar på trettiotalet hyrde mina föräldrar stuga vid Anders Olsvägen i Höllviken. Sommaren 1935 tog jag mina första stapplande steg i den solvarma sanden vid Östersjön. När hösten kom och fälten vitnat till skörd var jag väl bevandrad (sic!) i den ädla konsten att gå.
Därefter övergav jag Näset för några år, men på fyrtiotalet köpte far ett tvåvåningshus i Ljunghusen. Några somrar var det röda huset på Ljungsätersvägen min sommarlycka. Den som inte är lycklig i elvaårsåldern blir aldrig lycklig.
Ljunghusen är den delen av Ljungen som ligger hinsides Falsterbokanalen. Den ansågs lite finare än Höllviken och blev finare och finare ju närmare Storvägen man kom. Så är det än i dag.
Tillsammans med mina kamrater badade vi vid vår brygga, simmade i Falsterbokanalen och företog spännande utflykter till Stenudden där vi smög på tyska hembiträden som näckade bland dynerna. Regniga dagar gick vi till lotsbryggan och bad att få följa med lotsbåten ut till något ankommande fartyg. Några flytvästar förekom inte, vare sig vid kanalbaden eller vid lotsturerna. Det är ett under att vi barn från den tiden över huvud taget lever.
I något högre ålder cyklade vi på onsdagar och lördagar till dansbanan Nyckelhålet (så benämnd för att den bestod av en rund och en rektangulär del), där man för en dansbiljett à  tio öre kunde dansa tryckare med Irene och Yvonne till tonerna av Två solröda segel och Tangokavaljeren.
Tryckte man ordentligt kunde det hända att man fick följa någon av damerna hem. De bodde ofta i Kämpinge, en halvtimmas cykelväg bort i småregn och motvind och den enda belöningen var en förströdd kindpuss innan man anträdde cykelturen till Ljunghusen. Vinden hade då vänt, vilket medförde att man hade motvind även på hemfärden.
På den smala Ljungsätersvägen lärde far mig att köra bil. Lektionerna försiggick i  vår gröna Chevrolet m/39. Ljungsätersvägen kryllade av små lekande barn och det är ett under att de lever än i dag. Många gör det förmodligen inte, men det är inte mitt och min fars fel.
1954 började jag ta lektioner på Mårtenssons Bilskola vid Erik Dahlbergsgatan i Malmö och en isig och glashal vintermorgon körde jag upp för inspektören i ett jättelikt dollargrin.

 

 

 

 

h1

Prins Åke af Gågatan

juni 8, 2013

Om prinsessan Madeleine hade haft det goda omdömet att i stället för mr O´Neill äkta spalten, hade denne blivit blivit prins.
Skulle se maffigt ut i telefonkatalogen…

Cato Åke Prins

 

h1

Dagens helgon: Sverige

juni 6, 2013

flagga mått Sveriges geografi

Sverige är ett avlångt land, kanske det avlängsta i hela världen. Endast nationer som Chile och Halland kan tävla med Sverige i detta hänseende. Om Sverige är vårt fosterland är floderna och sjöarna vårt fostervatten. Halland har fyra floder, av vilka en heter Nisse. Av övriga svenska floder kan nämnas Sege å norr om Malmö, en av världens mäktigaste älvar. Sveriges betydligaste sjö heter Vombsjön och ligger i Skåne.
Skåne är Sveriges vackraste och mest betydande landskap, men för ordningens skull skall även nämnas Närke.
Bergen i Sverige är bland de högsta i världen. Det högsta berget heter Avfallsberget och det bråkigaste Apberget. I Skåne finnes inga berg. Malmös högsta skidbacke heter Himlabacken och är i jämförelse med utomskånska berg snarast att betrakta som ett hål i marken.
Den vackraste staden i Sverige heter Malmö. Från Malmö tar man sig broledes med lätthet till Köpenhamn, Hamburg och Paris. Men även invånarna i huvudstaden Stockholm har nära till världsmetropolerna. På några få timmar kan stockholmaren befinna sig i det brusande Mariehamn.

flagga

Sveriges religion

Förr i tiden var kristendom den enda religionen i Sverige om man inte råkade vara jude. Var man det fick man ledigt på kristendomslektionerna, vilket gjorde att spalten ett tag allvarligt övervägde att konvertera till judendomen.
Muslimer fanns icke på den tiden i Sverige utom i Tusen & en natt, som gick som serie i Vecko-Revyn. Fick man syn på en muhammedan som det kallades på den tiden, gick man hem och hämtade kameran.
Dagens svenska befolkning tror icke på gud, men stannar trots det kvar inom statskyrkan då detta kan medföra vissa fördelar efter frånfället, bland annat att de kommer till Himmelen.
flagga

Sveriges befolkning

Sverige befolkas av barn, barnbarn, huliganer, medelåldringar, äldre och gamla. Äldre kallas personer som är något yngre än gamla; det svenska språket är understundom inte helt okomplicerat.
Inbyggarna i det norra Sverige är kärva, knotiga, kluriga och fåordiga. De livnär sig på skogsbruk, järnhantering, renodling,  storbandsjazz och stugbyar. För renhållningen i det norra Sverige svarar tvättlapparna, eller samerna, som man av humanitära skäl numera kallar dem. Samer som inte håller renar kallas fusklappar.
Längst i söder bor skåningarna. De är högresta, välbyggda, intelligenta, vackra, företagsamma, humoristiska och kluriga. Ett bra exempel på en skåning är spalten. Mitt emellan skåningarna och norrlänningarna bor stockholmarna. Dessa härstammar oftast från Skåne och Norrland.  Stockholmarna är  kluriga, högdragna och  fula. Smålänningen är mager, klurig, snål och humoristisk. Exempel på hans komiska sinnelag är Åsa-Nisse, som av namnet att döma är en av Sveriges förnämsta transvestiter.
Närkingen är lång och klurig och talar som Peter Flack. Värmlänningarna är litterära, kluriga och stôlliga. När Selma Lagerlöf, känd från litteraturen och tjugokronorssedeln, skulle skriva en bok om en liten pojke som red på en tamgås valde hon att skriva om en skåning. En re-make gjordes på förtitalet av Edvard Persson, även han skåning.
Göteborgaren är gladlynt, klurig och öppen och har ett väl utvecklat sinne för ordvitsar. Läget vid havet har gjort göteborgaren ytterst lämpad för sjöfart. Sverige befolkas även av invandrare. Med sitt mörka hår ser dessa helt annorlunda ut än riktiga svenskar, men är lika kluriga.
flagga

Sveriges historia

Sveriges historia är dess Konungars. Kan man bara regentlängderna kommer resten av sig självt. Konungen är högst i landet. Han får göra precis vad han vill utom att vänslas med damer och rösta.
En av de första Konungarna i Sverige var Ingjald Illråde, ty förr i världen fanns det inget Patent- och Registreringsverk som stoppade de fånigaste namnen. En annan tidig Konung hette Tjalle Tvärvigg.
Någon riktig fart på monarkin blev det dock inte förrän en man vid namn Gustaf vunnit Vasaloppet. Han fick icke blott en kulla på halsen utan hela konungariket. En annan känd Konung hette Gustaf II Adolf. Han var vår förste charterresenär och lade under sig många europeiska resmål, exempelvis det vackra Lützen.
På grund av kvoteringsbestämmelser var det nu dags för en tjej på tronen. Den som fick jobbet var Kristina, som dock tackade nej till jobbet och reste till Italien där hon inledde ett förhållande med påven. Så småningom efterträddes hon av Karl XII.  Han fick vårt namn att ärat flyga över jorden.
En mycket känd Konung hette Gustaf III. Han pudrade håret och gillade småfranska och småfransyskor. Hans kompis Bellman har i hög grad berikat Sveriges roliga historia. Bellman spelade luta och var ofta på lyran.
Gustav V kallades V-gurra av allmogen och spelade tennis på Rivieran i vita långbyxor och hatt långt upp i åldern. Vår nuvarande Konung heter Carl XVI Gustav. Han bor på Ekerö tillsammans med Drottning Holm. Konungen kommer i sinom tid att efterträdas av drottning Victoria som i sin tur kommer att efterföljas av drottning Estelle.
Men när den tiden kommer har spalten ingen näsa.
h1

Utsikt från gågatan (7)

juni 2, 2013

Spaltens spalter i Malmö-Tidningen i repris

Bellvi

Att skriva ett äreminne över Malmös fashionabla villaförort Bellvi är inte det lättaste. Det är lättare att falla i trans över fattiga arbetarkvarter runt Möllevången eller på Lugnet, med dass på gården och feta råttor i soptunnorna. Men man får ta vad man har. Och nån gång kan väl även vi i den besuttna medelklassen få göra våra röster hörda.

Stadsdelen heter förstås Bellevue, men ingen malmöbo skulle komma på tanken att uttala det på ett sådant konstlat fransk maner. Det blir Bellvi, med betongen på bell. Min fader var fastighetsmäklare och ägnade sig nästan enbart åt att mäkla villor på Bellvi. I slutet av det onda trettiotalet kom far tydligen på bestånd och köpte en tomt vid Vikingaplan, på vilken han byggde en stilig vit villa. Han hade haft ögonen med sig på sina inspektionsrundor och designat det vita huset efter de rön han gjort.
Far och mor kom från enkla hem och det är inte svårt att föreställa sig deras stolthet när de kunde ta den nya villan i besittning.
Av någon anledning, vilken vet jag inte riktigt, sålde far huset några år senare till en tandläkare och vi flyttade till stan, till en lägenhet på Fersens väg. Nu, på mina gamla dar, har jag fått kontakt med en av tandläkardöttrarna och vi mailar nu bellvi-nostalgi till varandra.
Vi har talat om att bilda föreningen Vikingaplans Vänner, som i så fall torde bli en av de minsta i föreningshistorien. Förmodligen blir det inte av, men tanken är ju god.

Jag tillbringade de två första av mina cirka hundranitton (känns det som) skolår på Linnéskolan i Limhamn, där fröken Edith Hansson varje morgon tungt trampade i gång arbetsdagen på sin orgel och bad Gud låta sitt ansikte lysa över oss innan vi satte igång att räkna päron och öpplen och läsa i Vill du läsa? och Sörgården.
Vid otjänlig väderlek tog jag spågan (fyran) från Stjärnplan, men ofta gick jag och mina små kamrater till fots från Bellvi till Limhamn med skolväskan daskande på rumpan, ungefär som Astrid Lindgrens bullerbybarn. I ett tvåvåningshus på Vikingagatan låg en liten pappershandel. Där inne, i den svårbeskrivbara doft som utmärkte forna tiders pappersaffärer,  köpte vi stycken, det som mer nordliga barn kallar bokmärken.
Mitt emot fanns en fruktaffär och på tomten intill höll farbror Eriksson till med sin stora varma häst. Var man snäller fick man klappa djuret och åka på vagnen men var man stygger så fick man gå.

Det  händer sig nu för tiden att jag med min elskoter tar en promenad på Bellvi. Där är lummigt och vackert och säkert mycket trivsamt, men jag kommer inte ifrån känslan av att gå på en gammal kyrkogård. Antagligen är jag bara avundsjuk för att jag aldrig  kom på ett sådant bestånd att jag kunde bosätta mig på Bellvi.

vikingaplan

Vita huset