Kreti och Pleti på sportlov

Goddag Kreti, sade Pleti då han en dag mötte densamme på en av sina oändliga promenader på stadens gator.
Hej på dej, din gamle Pleti, svarade Kreti med ett soligt leende.
Det var ju väldans vad du ser glad ut, Kreti.
Tacka för det. Det är ju sportlov!
Sportlov? Du är väl knappast nån skolgosse längre?
Med sportlov menar jag att vi slipper sport, åtminstone i den koncentration den har förekommit i radio och tv de senaste veckorna.
Du syftar på att vinter-OS är över?
Det kan du ge dig attan på att jag syftar på. Nu stundar härliga tider för en gammal idrottshatare som jag.
Delvis kan jag hålla med dig, Kreti.
Fast Charlotte Kalla var söt.
I det avseendet får du mitt fulla medhåll.

FÄRDTJÄNST 11

En action comedy road novel

av Åke Cato

I dag gör författaren till Färdtjänst en liten time-out. Han tycker han behöver reflektera lite över hur handlingen ska fortsätta.

ETT SAMMANDRAG AV HANDLINGEN HITTILLS:
En sommarkväll kapas en färdtjänsttaxi av en bankrånare i panik medan chauffören, den kurdfödde Aram, är uppe och hämtar en passagerare. Krister Eriksson, som rånaren heter, kör sedan därifrån i rasande fart tillsammans med den före detta lagerförmannen Gunnar Hägg, 72, docenten och före detta forskaren i organisk kemi Barbro Sottner, 88 och den blinde före detta försäljaren av kontorsvaror Walter Forss. När Krister tvingas byta bil får Walter ett infall och bestämmer sig för att spela hjälte. Han kastar sig in bakom ratten på taxin och gör en rivstart. Eftersom han är blind kör han över Krister, som medvetslös bärs in i den nystulna bilen. För att få hjälp åt Krister kidnappas nu en undersköterska som heter Anneli. Hon får liv i Krister men när han vaknar vet han inte vem han är. Han har drabbats av minnesförlust och hela hans personlighet är förändrad. Från att ha varit en råbarkad brottsling är han nu en moralens väktare och en ytterst vänlig figur…

ELFTE AVSNITTET

Det har nu gått några dagar sen Krister kapade färdtjänsttaxin. Sällskapet har varit på väg så länge att de känner att de behöver en liten paus. Man vill tvätta av sig och få sig något till livs. Kanske är det också dags att dryfta huruvida man verkligen ska fortsätta sin galna odyssé. Än så länge har gänget haft en osedvanlig tur som inte har blivit hittade av polisen, men hur länge ska denna tur hålla i sig?
Sällskapet har stannat vid en affär, där man försett sig med matvaror, toalettartiklar och andra förnödenheter. Pengarna för inköpen har man tagit ur den bag med sedlar som Krister hann rafsa åt sig medan han ännu var Krister och bankrånare. När den före detta lagerförmannen Gunnar Hägg som nu kör flyktbilen observerar nedanstående skyltar…

… svänger han raskt och rådigt  in på den  lilla skogsväg som leder till bekvämligheterna i fråga.

Föreställ er nu en ljum och vindstilla afton i början av juni. Scenen är en liten skogstjärn någonstans i mellersta Sverige. Mellan skogens mörka väggar ekar det sorgsna ropet från en rördrom och på lite närmare håll hörs skogsduvans dystra kuttrande från en tallegren. Scenen är som klippt ur en sagobok med illustrationer av John Bauer.
En bit ut i vattnet sitter Anneli och Barbro nakna på en sten. Den yngre kvinnan håller på att tvätta den äldre kvinnans vita hår.
På en lina hänger ett gäng underkläder på tork i kvällssolen. På en bänk på stranden sitter Gunnar, Walter och Krister. De har en flaska vodka mellan sig. I en hink ligger några flaskor med tonic och annan läsk. Alla tre herrarna har handdukar runt midjan. De betraktar de båda nakna kvinnorna.

Ska du inte ha dig en dragnagel du med? säger Walter till Krister.
Dragnagel? säger Krister. En rackabajsare, säger Walter. En sup, säger Gunnar. En sup vet du väl vad det är?
Jag smakar inte starkt, säger Krister. ”Jag smakar inte starkt”, härmar Walter. Fan vad den har gått och blivit helig.
Han har ju tappat minnet, säger Gunnar. Sånt snack, säger Walter, han har inte tappat mer minne än min gamla moster. Tror du inte? säger Gunnar.
Äh, säger Walter. Det där är bara ett sätt att komma undan sitt ansvar, fortfar han efter en stund. Ungefär som när en affärsman går i konkurs. Vips slipper han alla skulder. Men dom som har pengar att fordra skiter han i.
Efter en stund ansluter sig Anneli och Barbro till sällskapet. Barbro serverar sig själv en gin och tonic. Ja, nån is har vi väl inte? säger hon leende.
Medan solen sänker sig allt längre mot horisonten diskuterar sällskapet hur framtiden ska te sig. I affären har de köpt två stora tält och nu tänker man försöka hitta ett lämpligt ställe att slå upp dem på. Platsen vid sjön ligger för nära landsvägen.

Vad tycker ni, ska vi fortsätta? säger Gunnar. Ett tag till kan vi väl köra vidare, säger Barbro. Eller vad säger du, Anneli? Du är ju den ende av oss som har ett jobb som väntar. Jag har ringt och anmält mig sjuk, säger Anneli. Det ordnar sig. Jag tycker det här är spännande.
Vad säger du, Walter? förhör sig Barbro. Walter har börjat bli lite på örat. Jag tycker vi har det fint, säger han. Rövargänget! Han skrattar högt. Det är kanske det vi är. Robin Hood och hans rövargäng. Och det här är vår Sherwood-skog.
Krister ler. Det är en bra tanke, säger han. Vi blir ädla rövare som tar från de rika och ger till de fattiga. Vi kan ge till  såna som är hemlösa i stan, såna där som sover i trappuppgångar och på parkbänkar.
Eller gamla, säger Barbro. Det är de gamla som är fattigast. Men de unga, dom som har jobb och är med i svängen, dom är rika.
Vi tar från de unga och ger åt de gamla, säger Krister.
Ja varför inte? säger Barbro. Jag tycker det låter bra, säger Anneli.
Walter kliver upp på bänken och viftar med vodkaflaskan.
Robin Hoods motto… En för alla, alla för en! skanderar han.
Nä, säger Krister, det där är De tre musketörernas motto.
Hur är Robin Hoods motto?
Det kommer ingen på.

(Forts följer i nästa nummer)

Kreti och Pleti talar idrott

Kreti och Pleti träffades på torget, båda med istappar i skäggen.
– Har du tänkt på, sa Kreti, att den mest omtalade personen i dagens bistra vinterväder heter Kalla?
– Nej, sa Pleti.

Den envisa klockradion

Det finns mycket skräphumor på nätet men den här kan spalten varmt anbefalla sina läsare:

Kreti och Pleti talar modersmål

Goddag Kreti, sade Pleti.
Goddag Pleti, sade Kreti. Vet du vad det är för dag i dag?
Det vet jag, sade Pleti. Det är söndag.
Det är Internationella modersmålsdagen, en dag som firas för att främja språklig mångfald och tolerans .

Vad förstår vi  med mångfald och tolerans?
Att alla får använda vårt vackra språk hur fanken dom vill.
Men det är väl bra det?
Bra? Det innebär att alla säger jajamensan i stället för ja, regelverk i stället för regler och i nuläget i stället för nu.
Du är en gammal sur gnällblåsa, Kreti, sade Pleti.
Vad är en gnällblåsa? sade Kreti.
Det vet jag inte, sade Pleti, men du är en.
Vart bor du, sade Kreti.
Det vet du mycket väl, du var ju hemma hos mig i går kväll och drack upp all min whisky.
Det heter var! Befintlighet. Vart betecknar riktning!
Nu låter du som min gamla svenskalärare.
Det heter inte svenskalärare, det heter svensklärare.
Ajö, Kreti.

FÄRDTJÄNST 10

En road story av Åke Cato

I förra avsnittet: För att skaffa hjälp åt rånaren Krister som blivit överkörd av den blinde Walter kidnappar man en kvinna inom sjukvården som är på väg till lunch vid en servering intill vägen. Krister är fortfarande medvetslös. Gunnar klagar över hunger och Walter som är diabetiker säger att han dör om han inte får mat snart.

Tionde avsnittet

Vad händer? undrar Walter. Gunnar berättar att de just har kidnappat en sjuksköterska.
Jag är undersköterska, säger den kidnappade medan hon öppnar skjortan i halsen på Krister.
Undersköterska då, säger Gunnar. Killen måste ha hjälp.
Vad heter hon? frågar Walter. Vad heter du? frågar Barbro. Jag heter Anneli, svarar Anneli. Hjälp till här. Han måste ha luft. Vad heter han? Krister, säger Barbro.
Krister! säger Anneli högt. Krister är fortfarande medvetslös
Vem är han? Vad gör han här i bilen?
Har det nån betydelse? frågar Gunnar. Jag bara undrade, säger Anneli.
Det är en lång historia, säger Barbro.
Krister! ropar Anneli. Hon slår Krister på kinderna.
Han har kidnappat oss, säger Gunnar. Han rånade en bank och flydde från polisen.
Och så hoppade han in i vår färdtjänsttaxi och kapade den, säger Walter. Fräck jävel.
Anneli släpper Krister och ser på Barbro. Är det sant? Barbro nickar.
Så det här är en brottsling? Har det nån betydelse? säger Barbro. Nä jag bara undrade, säger Anneli. Hon lutar sig över Krister och lägger sin mun över hans. Samtidigt tar hon tag i näsan och täpper till luftvägarna. Sen blåser hon in luft i Kristers mun.
Vad gör hon? säger Walter. Mun-mot-mun, säger Barbro.
Hon får akta sig så hon inte får aids, säger Walter. Eller nåt annat skit. Såna där har alltid en massa skit.
Anneli gör ett kort uppehåll i behandlingen. Säg åt honom att hålla käften, ryter hon. Han stör rytmen.
Sluta snacka, säger Gunnar till Walter. Låt henne få jobba i fred.
Jag måste ha nåt att äta, säger Walter. Annars dör jag.
Vad är det med  honom? frågar Anneli. Diabetes, säger Barbro.
Jösses, suckar Anneli. Det här är ju en rullande sjukstuga.

Jag ska få ny höft på babords sida, säger Gunnar. Det fick jag för tre år sen, säger Walter.
Jag har tre nya höfter, säger Barbro. Du har väl  inte tre höfter? säger Gunnar. Nej, säger Barbro, men dom gjorde en reoperation på vänster.
Jag har protes på vänster knä, säger Walter. Och en spik i foten.
Jag skulle vara glad om jag hade en spik i foten, säger Gunnar. Som han sa, Hasse Alfredson. Råger Måååre.
När jag dör ska jag inte begravas, jag ska till skroten, säger Walter. Gunnar skrattar. Jo du, säger han.
Usch, säger Barbro.

Anneli fortsätter att försöka få liv i Krister.
Och du då? säger hon till Barbro.
Jag skulle bara till Crafoords. Jag har en byrå till värdering där. Empire.
Men du mår bra?
Jag är åttioåtta år, säger Barbro. Annars mår jag bra.
Anneli  ser sig om i bilen. Det här är ju ingen färdtjänstbil, säger hon.
Vi var tvungna att byta bil. En taxi är lätt att spåra med hjälp av den där manicken som visar vägen. GPS eller vad det heter.
Så ni snodde den här? Barbro nickar.
Vilket pantergäng! säger Anneli leende.
Och då skulle Walter spela hjälte så han satte sig bakom ratten på taxin.
Det var ju för fan ingen annan som gjorde nåt, grymtar Walter.
Men eftersom han är blind körde han över Krister, säger Barbro.
Tyst, säger Anneli. Hon lägger örat mot Kristers mun.
Vad är det?
Han andas.
Krister, säger hon högt. Krister! Hör du mej, Krister?
Krister slår upp ögonen och stirrar rakt in i ansiktet på Anneli. Han ler stort,
Vad ni är vacker, säger han.

Du  har råkat ut för en olycka. Jag heter Anneli och är undersköterska.
Jag har ont i huvudet, säger Krister. Det är inte så konstigt. Du har blivit påkörd av en bil, Krister.
Krister? säger Krister.
Heter du inte Krister?
Jag vet faktiskt  inte, säger Krister.
Anneli ser på Barbro. Han sa att han hette Krister, säger Barbro.
Kan jag få lite vatten? säger Krister. Eller vad han nu heter.
Kommer du inte ihåg ditt namn? frågar Barbro. Mannen skakar på huvudet.
Vet han inte vem han är? undrar Gunnar. Det verkar inte så, säger Barbro. Till Anneli säger hon: Tror du att han kan ha drabbats av minnesförlust.
Det är inte omöjligt, säger Anneli. Han har fått en rejäl smäll i huvudet och då händer det att man tappar minnet.
Det kom ju jävligt lämpligt, säger Walter. Nu behöver han inte minnas att han rånade en bank och snodde en taxi.
Vi måste stanna nånstans och ge honom vatten, säger Anneli.

Och vad händer sen? säger Gunnar. Jag har missat min tid på ortopeden men det är skit samma. Jag får en ny. Men vi börjar bli hungriga. För Walter här är det rena katastrofen om han inte får käk snart. Och Krister måste ha vatten. Eller vad han heter. Och Anneli missade sin lunch.
Det var isterband, säger Anneli. Jag hatar isterband. Gunnar garvar.  Jag med, säger han. Man vet aldrig vad dom har i såna där jädrans korvar.
Vi får försöka hitta en servering, säger Barbro.
Och vad händer sen? säger Gunnar. Ska vi fortsätta köra omkring så här i evigheter?

Vem är jag? säger mannen som vilar sitt huvud i Annelis  knä. Varför har ni kidnappat mig?

(Forts följer i nästa nummer)

FOTNOT 1    Färdtjänst är världens första intertong©. Därmed menas en följetong på internet. Om du går in i den klämmiga rutan till höger kan du se alla avsnitten i en enda rad utan att störas av spaltens övriga trams. Har du åsikter om hur det ska gå i fortsättningen är du välkommen att lämna en kommentar. Det är första gången en läsekrets har möjligheten att ändra riktning i ett av världslitteraturens mästerverk. Tänk om du hade varit med när Strindberg skrev Hemsöborna och Dostojevski skrev Krig och fred!

FOTNOT 2    Det var Lelle Tolstoy som randade Krig och fred. Jag ville bara kolla att du var på alerten.

Svante Grundberg på nya äventyr

Ett rent nöje

En gång i tidernas begynnelse, medan mammutarna och papputarna ännu trumpetade på Afrikas savanner, när dronten fortfarande flaxade över Madagaskar och då de gamla människorna ännu satt i sina grottöppningar och berättade om The Big Bang, vid den tiden intervjuade jag den sympatiske skådespelaren Sven Lindberg.
Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men i intervjun yttrade Lindberg att han av hushållsarbeten föredrog att tvätta. Ja, han menade rentav att det var roligt att tvätta. Då var spalten inte torr bakom öronen och förstod inte vad han menade, men det gör jag nu.

Av de hushållsnära tjänster det regelbundet åligger mig att utföra ligger tvätten på, eller i alla fall mycket nära, toppen av listan. Att frosta av frysen är också förknippat med positiva upplevelser, framför allt att efter någon timme kunna öppna frysdörren och avnjuta de nu torra och isfria elementen. Att starta kaffebryggaren på morgonen och känna den välsignade doften förkunna att en ny underbar dag har fötts är också en välsignelse.

Skoborstning minns jag däremot som ett gissel. Särskilt kännbart upplevde jag det omkring 1955 när jag tvingades utföra det på infanteriregementet i Ystad. Att borsta otympliga marschkängor, stora som familjebilar, var det som samhället menade ”gjorde karl av en”. Som karl går jag nu dagligen klädd i Adidas och Nike, skodon som icke kräver den minsta skoborste.

Långt ner på listan kommer också att bädda (urtrist!), att borsta tänderna (bläh!), att diska ur stekpannor och kastruller (puh!) samt – det kanske tråkigaste av allt – att tömma diskmaskinen. Den som konstruerar den självtömmande diskmaskinen kommer att bli mångmiljardär.

Men så här i mogen ålder kan jag inte annat än hålla med den trevlige skådespelaren Sven Lindberg: att tvätta är ett rent nöje. Ärade spaltbrukare får försöka uthärda vitsen.

Sorry, Kästner

För en  stund sen, ovanför en leverpastejmacka i köket, slog det mig – fråga mig inte varför –  att jag en gång i min alltmer avlägsna  ungdom har läst boken Emil und die Detektive på originalspråket. I frakturstil! Man får nog inse att man börjar uppnå mogen ålder. En vacker dag drar jag mig väl till minnes att jag läst Dödahavsrullarna i förstaupplaga.

Emil och detektiverna är en ungdomsroman från 1932, skriven av tysken Erich Kästner (1899 – 1974). Synnerligt populär. Det skulle inte förvåna mig om Emil var sin tids Harry Potter.

Frakturstil härstammar från 1500-talet och ersattes efter hand av antikvan på 1700-talet och framåt. (Vad vore spalten utan nätet?) Jag brottade mig igenom Emil på Spyken i Lund. Det svårtydda typsnittet och det omständliga tyska språket gjorde att Kästner aldrig blev en min favoritförfattare. Det blev i stället Daniel Defoe med sin rådige skeppsbrutne sjöman Robinson Crusoe. Sorry, Kästner.

Så här ser fraktur ut:

FOTNOT   Nazisterna tyckte inte heller om Kästners böcker utan eldade upp dem. I deras fall hade antipatin dock inte som i spaltens fall med frakturstilen att göra. Kästner var samhällsdebattör och vass satiriker.

Dagens helgon: Valentin

Denna göteborgare har spalten  emottagit från sin korrespondent Eva Linnea i Enskededalen. Den passar alldeles utmärkt idag:

Beda: Nej, Åsskar, jag kan inte bli din, ja älskar en annan, men kom igen i nästa vicka!

FOTNOT 1    I originalet står det månad men jag tillät mig ändra till vicka (vecka).

FOTNOT 2    Spalten har inte för avsikt att fira Alla Hjärtans. Jag älskar bara en person i världen och jag kan ju inte hålla på och  skicka blommor till mig själv! Däremot vill jag att vi nästa år inför Alla Hjärnors Dag. Då kan man skänka sin hjärnas kär en tanke.