Archive for the ‘Konsten att’ Category

h1

Konsten att överleva klass 2

december 10, 2012

I går hade Konungen (eller vem det nu är) utfärdat en klass 2-varning för spaltens omnejd på grund av ymnigt snöfall i samband med hård vind. Jag funderade på hur jag skulle klara av klass 2-varningen, hur jag skulle överleva, jag som inte ens klarade klass 2 på Realskolan i Malmö.

Min första åtgärd var att ladda ett glas med två frigående ägg, tillsätta något socker samt elvispa. Därefter tillsatte jag några matskedar konjak. Därvid uppstod en äggtoddy, svårare än så är det inte att göra en äggtoddy, det gäller bara att se till att inte ta för mycket konjak ty då blir äggtoddyn för lös i fogarna, å andra sidan ska man inte ta för lite, man måste se till att få bort den trista äggsmaken.

Efter middagen åt jag dessert i form av glass. I denna hällde jag lite konjak för att få bort den barnsliga glasssmaken. Därefter tog jag en rejäl konjak till kaffet.

Sen gav jag fullständigt fanken i den där klass 2-varningen.

Annonser
h1

Konsten att handla mat

oktober 14, 2012

Handlar mat gör man lämpligen i en mataffär. Ett tag kallades denna för snabbköp men det gör den inte längre eftersom praktiskt taget alla mataffärer nu för tiden har självbetjäning och sålunda är snabbköp.

I spaltens alltmer avlägsna ungdom hette det speceriaffär. I denna stod en handelsman bakom disken med penna bakom örat och bockade och sa Vafårdevara? Ibland kunde han göra rekommendationer.
Vi har fin leverkorv i dag, kunde han till exempel säga.

Numera är bodknodden, som han kallades på landsbygden, ersatt av damer och herrar i delikatessdisken och kassörskor i kassan. Den som tjänstgör i delikatessen kan än i dag föreslå en fin leverkorv, men gör det ytterst sällan.

Den mest kända bodknodden är handelsman Sjökvist i Åsa-Nissefilmerna, som framställs som en löjlig och inbilsk figur. Han spelades av Gustav Lövås.

Det som ibland kan göra det lite svårt att handla är att mataffärerna har en irriterande ovana att låta olika matvaror byta plats så att man inte hittar dem, eller helt enkelt tar bort dem ur sortimentet. Det senare beror på att de olika mataffärerna ingår i en riksomfattande organisation (ICA, Hemköp, Coop osv) och att varuutbudet är hårt centralstyrt från huvudkontoret.
Frågar man någon tjänstgörande expedit  varför en viss vara är borta svarar han eller hon att det inte går att göra något åt detta. Det är Stockholm som bestämmer, säger expediten sorgset.

Ständigt detta Stockholm!

När man har handlat färdigt går man till kassan. Ofta är köerna långa, men om man får för sig att  byta kö ska man snarast slå detta ur hågen. Byter man kö går den nya alltid långsammare än den man lämnade eller stannar upp helt eftersom en kund ska resonera om något lockande rabatterbjudande eller betala med ett betalkort som inte fungerar.

Kassan har sin egen uppförandekod. När man lägger sina varor på det löpande bandet tillhålls man att lägga dem på rad och inte, som en skylt anger, bygga berg av varorna. När man har lagt färdigt markerar man sitt revir genom att lägga en stopp-pinne på bandet.

Det är mycket viktigt att man väntar på sin tur innan man hälsar på kassörskan. Det är den senare som ska ta initiativet. När föregående kund har betalat ler kassörskan mot en och säger hej. Säger man som kund hej innan kassörskan är färdig med föregående kund känner hon sig stressad och ger en ett irriterat ögonkast.

h1

Konsten att återuppleva sin barndom

augusti 5, 2012

Jag köpte plättar och medan jag åt dem med blåbärssylt förflyttades jag som i ett trollslag till min barndom. Jag var tio år och hade just återvänt från badet, fortfarande med salt i skägget (jag hade en mycket tidig skäggväxt). Jag satt i skuggan vid ett vitt trädgårdsbord under de susande tallarna på tomten i Ljunghusen medan min moder ilade ut och in från köket och serverade mig nygräddade plättar med blåbärssylt.

Efter ett tag föll jag i gråt.

Efter två minuter slutade jag gråta, tog på mig min rutiga flanellskjorta, klämde en starköl och en åtta renat, la in en pris snus och gick ut i skogen och sköt tre älgar och brottade ner en argsint björnhona.

Inget jävla känslopjunk här inte.

 

 

h1

Konsten att skapa en omelett

juli 30, 2012

Understundom gräddar spalten sig en omelett. Utan att skryta kan jag säga att mina omeletter är de bästa i norra Europa. Jag är usel på att koka potatis, men en baddare på omelett.

Funnes grenen omelett i OS (mat-OS!) skulle jag ställa upp och förmodligen få en guldmedalj.

För att skapa en omelett tager man två ägg och vispar upp dem med tre halva äggskal vatten och något salt, en knivsudd eller så. Man får inte ta för mycket salt, ty då blir omeletten för salt. Nu slår man smeten i en stekpanna som är lagom varm.

Under gräddningen är det viktigt att se till att liksom picka med en träkniv eller dylikt i smeten, vilket gör att de flytande delarna söker sig till pannans botten.

Nu inträder ett spännande moment! Eftersom jag gör dubbelvikta omeletter, och alltså bara gräddar den ena sidan kan jag av naturliga skäl inte se hur stekytan ter sig. Till detta skulle krävas en panna med genomskinlig botten och några sådana finnes mig veterligen icke.

När jag tror att omeletten är färdiggräddad fyller jag den med något lämpligt innehåll och därefter låter jag den glida av pannan och landa på en tallrik. När glidningen är till hälften utförd gör jag en liten knyck och låter med stekpannans hjälp vikningen fullbordas.

Så går det till att skapa en omelett.

h1

Konsten att leva (2)

juli 7, 2012

Att leva med det väder vi nu en gång har i detta land är en viss konst. Själv kan jag känna en viss glädje när vädret är vad man säger dåligt. Då slipper jag gå på Ribban och simma och kan utföra en massa nyttiga sysslor i stället, till exempel gå på Gustav Adolfs torg och köpa årets mjälla blomkål.

Så var det med det.

FOTNOT 1    För övrigt ska vi vara glada över det lagoma väder vi har. Det må regna och åska och busa, men några jordbävningar och tromber och tsunamis har vi min själ inte.

FOTNOT 2   Minns för övrigt bonden som sa: Regn är bra för mina pantofflor och grannens hö.

FOTNOT 3   Förtydligande för läsare norr om Markaryd: pantofflor är skånska för potatis. Man kan också säga jor(d)päror eller bara päror.

Päror

h1

Konsten att leva

juli 4, 2012

Konsten att leva är inte särskilt svår. Det gäller bara att låta bli att dö.

Skulle man ändå dö finns det två alternativ:

1  Man är troende och kommer till himmelen eller helvetet
2  Man är ateist och får tillbringa resten av evigheten i en potta

Kommer man till himmelen finns det en chans att man blir återuppväckt på domedagen och får ångra alla synder man gjort. Då får man evigt liv.
Väljer man pottan händer inte ett piss. Det säger ju sig själv.

h1

Konsten att äta korv med bröd

juli 1, 2012

Den korv som serveras i bröd är i allmänhet något längre än själva brödet, vilket gör att man före ätandet måste manövrera korven så att den får rätt läge i brödet. Detta görs enkelt med pekfingret på den hand som inte håller i korven. Man bör dock tillse att pekfingret är väl rengjort före petandet.
När det gäller rätt läge i brödet finns två skolor. Den ena är att man puttar in korven så att kanten på ena sidan ligger jäms med brödet. Man får då finna sig i att äta den ganska långa del av korven som hänger ut på andra sidan utan beledsagande av bröd, vilket många finner vämjeligt.
Den andra metoden är att låta korven behålla sitt ursprungliga läge och få två mindre delar av korven brödlösa. Båda metoderna är ungefär likvärdiga. Det bästa vore förstås om korven och bröden hade exakt samma längd, men så är det inte, åtminstone när det gäller smal korv. En tjock korv är i allmänhet något kortare och passar precis in i brödet.

Varför så är fallet vet jag inte men förmodligen beror det på ren tanklöshet hos fabrikanterna.