Archive for augusti, 2011

h1

Gymnastik med lek och idrott

augusti 31, 2011

I natt drömde jag att jag kunde stå på händer. Man vågar inte ens tänka på vad Freud skulle sagt om en sådan dröm.

Stå på händer! Jag som knappt kan stå på fötter.


h1

Ornitologi 2

augusti 29, 2011

Denna morgon sjöng spalten Evert Taubes Vals i gökottan, ni vet den där som börjar

Fjärden ligger blank som ett nybonat golv…

och fortsätter

Vi ska ro till Ängholmars blommande stränder
med frukost för oss bägge och med grammofon
ska vi fira gökottan ni och jag...

Där hejdade jag mig. Vad är det för snusk jag går och sjunger? Gökotta! Jag vet inte hur språkbruket är i dag men i min ungdom var att göka synonymt med att ha könsumgänge.

Är det verkligen ornitologi Evert och hans flickvän tänker ägna sig åt där ute bland blommorna på Ängsholmarnas stränder? Ror de verkligen dit för att höra göken? Den medhavda grammofonen antyder betydligt mer galanta sysslor.

Spalten bytte omedelbart sång.

FOTNOT   Tre Knas (Casinorevyn) hade ett skämt som gick så här:
KNAS 1: Försten…  KNAS 2: Andren…  KNAS 3: Tredjen… ALLA KNASARNA: Fjärden ligger blank som ett nybonat golv.
Detta ansågs på sin tid vara mkt roligt. Jag tycker fortfarande det, åtminstone i jämförelse med det som krystas fram i Parlamentet. Jag är å andra sidan numera så rysligt gammal så det är ingen jävel som bryr sig om vad jag tycker.


h1

Ornitologi m m

augusti 24, 2011

Gulli-Gullan, koko som en gök,
jag bjuder dig två rum och kök…

sjöng spalten med sin vackra baryton där han gick och pysslade i sin lilla lya.

Plötsligt hejdade jag mig. En gök? Är inte just göken känd för att inte ha något eget bo utan placerar sina ägg i andra fåglars reden? Av respekt för den ornitologiska vetenskapen avbröt jag omedelbart sången.

Dessutom har jag alltid tyckt att det är en idiotisk bit.

Spalten bytte sång och sjöng i stället den trevliga Dom stackars stackars stackars cirkusdjuren av Povel Ramel. Jag är förmodligen den enda människa i världen som kan den texten. Upphovsmannen har ju gått genom pärleporten och även de som sjöng kupletten i den första Knäppuppen. Utom Gunwer Bergkvist. Kanske kan även hon texten. Det skulle i så fall vara vi två. I hela världen!

h1

Måste dom skutta?

augusti 21, 2011

Äntligen är det höst – stormande häver sig havets bröst – och alla de kära gamla programmen är tillbaka, framför allt Postkodmiljonären. Spalten är en varm anhängare av alla frågesportsprogram, det har jag varit ända sen fyrtiotalet när Gösta Knutsson ställde frågorna och Ejnar Haglund var allvetare och talade med konstig röst.

Vad beträffar det Postkodmiljopnären har jag dock ett par smärre erinringar. Den förträfflige Rickard Sjöberg berömmer oss ofta för att genom att köpa lotter hjälper till att utrota allt elände i världen.

Okej, om vi nu är så duktiga, varför kan vi inte belönas? Till exmpel genom att få slippa de där käcka flickorna som skuttar (varför måste dom skutta?) in i folks vardagsrum och delar ut checkar till gråtande vinnare. Jag har inget emot de rara flickorna, men detta skuttande och gråtande tar alldeles för stor plats i programmet och stjäler tid från själva frågesporten.

Låt oss för guds skull slippa skuttorna!

Och gör programmet timslångt. Som det nu är, med skutt och reklam, är det ju för fanken nästan slut när det knappt har börjat.

Slutligen, låt min postkod komma upp nån gång. Ska det vara så svårt att komma ihåg 21143?

h1

Ragevann

augusti 18, 2011

Spaltens ragevann tog slut, vilket det nästan aldrig gör, ragevann verkar vara för evigt, så jag tvingades gå in i en parfymaffär och  köpa nytt. Att fråga efter ragevann är inte lönt eftersom ingen i Sverige talar svenska längre, än mindre skånska, så jag bad Gullbritt, som jag senare enligt kvittot kunde konstatera att hon hette, om hon hade after shave.

Det var ju en satans dum fråga eftersom det var en parfymaffär, men man vet aldrig, affären saluförde kanske enbart luktegott för töser. Men  jodå, sa Gullbritt och tog mig med till en hylla med cirka tretusen sorters ragevann.

Vad hade du tänkt dig? undrade Gullbritt och jag svarade att det visste jag inte. Hon förklarade att det fanns ragevann som luktade sött och sådant som luktade friskt och sådant som luktade kryddigt och sådant som luktade syrligt.

Hon tag fram några pinnar och sprayade olika sorters luktegott på den ena pinnen efter den andra. Där stod jag nu som ett annat fruntimmer och sniffade på Gullbritts pinnar. Det ena doftade underbarare än det andra. Vilket skulle jag välja?

Det spelade ju rakt ingen roll för i min ålder är det ingen som kommer fram och nosar på en, men man vill ju gärna lukta gott, i alla fall vill man inte lukta direkt illa, som ett gammalt utedass till exempel. Slutligen valde jag ett luktegott från Dior som hette Eau Sauvage. Det doftade friskt. lite syrligt. Vad det kostade vill jag inte uppge, men om jag säger att det gick på 579 bagare så överdriver jag inte.

Å andra sidan, resonerar jag, kommer det att vara länge. Kanske behöver jag rentav aldrig gå till Gullbritt och köpa ragevann igen. Tråkigt i och för sig, för Gullbritt verkade vara en kompetent dam, men man får tänka på att man är 76 år.

h1

En intressant fråga

augusti 17, 2011

Spaltens ständige korrespondent i Vellinge, den allom välbekante herr Ö, har tillställt mig nedanstående intressanta frågeställning, som jag härmed vidarebefordrar till läsarna:

I Falsterbo finns det fågelexperter som varje år kan konstatera hur många exemplar av varje art det finns i området. I Sydsvenskan läste jag en artikel om det ökande antalet vildsvin i Skåne.
Hur bär sig dessa djurräknare åt? Om man under en dag har räknat fram ett visst antal på en viss plats, kan man ju inte vara säker på att de stannar på denna plats till nästa dag då räkningen fortsätter. Ett vildsvin är ju väldigt likt ett annat vildsvin och ena dagen kan det vara i Bokskogen och nästa i en annan skog.
Det är väsentligt enklare att räkna människor, som ju är väldigt olika varandra till utseendet. Risken är inte stor att någon förväxlar t ex Håkan Juholt med Tomas Östros.

I Afrika, tillfogar herr Ö upplysningsvis, har man infört streckkod på vissa djurarter vilket gör att man exakt kan fastställa hur många exemplar det finns…

 

h1

När Bengtsson kommer

augusti 15, 2011

Spaltens nödrop häromdagen till Stålmannen, Pippi Långstrump, James Bond med flera klingade tyvärr ohört. Ingen av superhjältarna hörde av sig. I stället blev jag kontaktad av en herre vid namn Bengtsson…

Om denne Bengtsson skrev jag i min bok Utsikt från gågatan för några år sen. Lite förkortad och smått aktualiserad gick den ungefär så här:

Jag undrar när Hitler kommer. Han brukar göra det när det ser som det just nu gör i världen. Han heter förstås inte Hitler den här gången, det gör ingen i dag. Han kanske heter Bengtsson. Låt oss säga att han heter  Bengtsson.
Vem är då denne Bengtsson?  Vad har han för yrke? Är han en misslyckad konstmålare som sin föregångare eller är han kanske cykelmakare? Eller frisör?
Om Hitler hade varit frisör hade hans bok hetat Min Kam.
Bengtsson vet inte riktigt hur han ska profilera sig. Han kan ju inte gärna ha en sån där liten chaplinmustasch som rikskanslern. Men anlägger han en större mustasch kan tankarna gå till Groucho Marx och odlar han helskägg blir det Karl.
Han vill ju heller inte bli förväxlad med Håkan Juholt.
Och hur ska han agera? Ska han vifta med högerkardan? Det är ju en inarbetad och enkel gest.
Ja ja, tänker Bengtsson, det blir väl alltid nån råd.

 Jag undrar hur det blir när Bengtsson kommer. Kommer jag att få det lika mysigt som jag hade på gamle rikskanslerns tid? Då bodde jag i stilig villa på Bellevue och både jag och livet lekte. Tanterna och farbröderna talade visserligen med rynkade ansikten, men det skulle nog ordna sig.
Så länge Edvard Persson fanns och hade premiär på Rio en gång om året var det ingen fara. No problems, vi klarar oss nog ändå. Vår beredskap var god.
Visst var det mysigt på gamle Adolfs tid. Så bra får man det aldrig igen, det ska inte ens Bengtsson försöka inbilla mig.

FOTNOT   Nu ska inte ni som heter Bengtsson bli ledsna. Namnet Bengtsson är bara påhittat. Det finns ingen som heter så.

Spalten och farbror Kalle på gamle kanslerns tid