Får jag lov?

Nu är det höstlov, jag tycker skolbarnen har lov mest hela tiden. Är det inte höstlov så är det påsklov eller sportlov eller jullov.

Det var andra bullar i spaltens barndom, då fanns det varken höstlov eller sportlov och sommarlovet var, om jag inte minns fel, bara några dagar i juli då man gick utan strumpor och dojor  i Ljunghusen, men det är möjligt att jag minns fel, det gör jag allt oftare nu för tiden.
Vi skolbarn slet och släpade, ibland hade vi dubbeltimma i tyska för Grisen eller kristendom för den alltid lika koleriske Molok. Vi hade inte ens ledigt på lördagar, ty då suto vi i den hemska skolebänken som tända ljus hela förmiddan. Och på söndagarna hade man ju söndagsskolan, även om just jag slapp denna, vilket medförde att jag blev hedning på gamla dar, vilket i och för sig är skönt.
Men så värst mycket nytta med slippet var det inte, för då hade jag ändå redan hunnit lära mig alla psalmverser utantill. Ja ett sicket elände! Psalmrabbel har jag ingen nytta av nu för tiden eftersom jag aldrig går i körkan utom när mina anhöriga går bort eller döper sig. Frågan är om någon har nytta av att kunna psalmer utantill, de står ju tryckta i psalmboken som man plockar upp vid ingången, om man nu går på begravning eller så.

Nä de va bättre förr, fast det är rätt bra nu också eftersom man numera slipper gå i skolan över huvud taget om man är så otroligt gammal som spalten, ja det var bara det.

Spalten som skolbarn

Angående ris och aga

Häromdan meddelades det att ris innehåller arsenik, som är ett cancerframkallande gift och därför bör undanhållas barn. När det gäller dylika råder sålunda numera förbud såväl mot såväl ris som aga.
Ha ha, skrattade greven…

Var fick jag nu det gamla uttrycket ifrån? Förmodligen syftar jag på pärongreven Moltke, som sägs ha skrattat två gånger i sitt liv: den första när hans svärmor dog, den andra när han såg Vaxholms fästning.

Spalten tar självfallet avstånd från denna snedvridna form av humor.  Man skrattar inte åt våra fina gamla fästningar!

Inget att skratta åt

 

Ellinor, Ellinor, Ellinor

Men ligger du stilla för ankar och boj
Och vilar från dagens seglats i din koj
Då viskar var våg som längs skutsidan går
Ellinor, Ellinor, Ellinor
(Ur Skärgårdsfrun av Evert Taube)

Sessan är nu namngiven. Jag tycker inte att Leonore är så bra, det är lite bökigt att hantera på svenska. Spalten skulle föredra den svenska varianten, Ellinor.

Det är bland annat namnet på flera skutor som seglar fram  i Evert Taubes visvärld.

Ellinor hette också Everts dotter, hon som skrev brevet från Lillan till sin pappa som alltid var ute och seglade och levde rullan. I brevet önskar sig Ellinor ett halsband av korall av sin fader, ingenting annat, det kostar för mycket, menar hon lite lillgammalt och snusförnuftigt.

Ingen har dock förhört sig om spaltens åsikt.

Och vi skola icke glömma att sessans namn faktiskt har kungligt ursprung.

Ulrika Eleonora (1688-1741), regerande dottning av Sverige

 

Pappas dag

I dag är det Fars dag, något som spalten inte ämna kommentera eftersom densamme inte har några barn och följaktligen inte är far. Far är det för övrigt nästan ingen som säger i dag, alla säger pappa. Spalten var den siste som sa far och mor. En dotter i fars och mors vänkrets sa fajan och mojan; min lekkamrat Knut-Åke sa rätt och slätt Elsa och Nils.

Att bli far är lätt hänt, det är dubbelt så svårt att bli farfar. Det hörs ju på själva ordet.

 

Också bra

Varje dag hör man folk i teve säga att barnen är det bästa vi har.
Det är möjligt. Men det är väl rätt bra med vuxna också? Om man vill byta förgasare på bilen till exempel, eller ta en nubbe. Eller skriva under Kyoto-avtalet.

Vuxen (F grushandlaren Göte Borg)

 

Tröstapp

Läser i bladet att användandet av läsplattor kryper allt längre ner i åldrarna och nu har drabbat rena babies.

Om jag förstår saken rätt ska en kinkande unge i fortsättningen inte få en napp utan en app.

 

Sörgården med mera

Jag förstår mig inte riktigt på Sörgården och Vill du läsa? Den förra skrevs av Anna Maria Roos och den senare av Elsa Beskow. De är till stora delar lika varandra: samma språkbruk, samma bräkande idylliska anslag. Dessutom är Saga Wallis illustrationer i Sörgården snarlika Beskows i Vill du läsa?

Det kan väl inte vara så att en av författarna har snott idén av den andra? I så fall skulle tjuven heta Elsa Beskow eftersom hennes bok kom 1935 och Roos´ 1912.

Om någon litteraturdocent kan upplysa mig om sanningen vore jag tacksam.

FOTNOT   Nära besläktade med dessa böcker är berättelserna om Bullerbybarnen. Astrid Lindgren är klart påverkad av framför allt Sörgården. Spalten drar sig dock för att ge sig på detta nationalhelgon.

SPORTNOT   Lägg märke till att spalten inte med ett ord berör de nyss påbörjade olympiska spelen. Jag började se den pretentiösa och pompösa invigningen, men somnade efter fjorton timmar.

Morgondagens helgon

SPALTEN ÖNSKAR LÄSARNA EN GOD MOR !

Mors dag som i Sverige inträffar den sista söndagen i maj, introducerades i Philadelphia (Nordamerika) 1908 av Anna Jarvis som på årsdagen av sin mors bortgång ville hedra dennas minne.

Spalten var förmodligen den siste i Sverige som sa mor om sin mor. Alla mina kamrater sa mamma utom en som faktiskt sa Elsa. I dag är det få som vet vad en mor är.

Som en kuriositet kan nämnas att det inte står någonstans i Vill du läsa? av Elsa Beskow att mor är rar ! Däremot uppges såväl far som mormor vara rara. Mor omnämns en gång, då hon verkar plocka morötter från en rosenbuske. (Se bild ovan) Bildtexten lyder: Mor! mor! O, mor! Orm! (Odjuret skymtar längst ner till höger på bilden.)

Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen, är inledningsorden i en dikt av Astrid Gullstrand,  tonsatt av Ellen Heijkorn. Den sjöngs in på grammofonskiva av bl a Lapp-Lisa (Anna-Lisa Öst). Sjöng inte Bertil Boo också in den? Han gillade ju låtar med mor i. Och Sven-Olof Sandberg?

Dean Martin sjöng That´s a more, vilket betyder Det är en mor.

(Det är skämtsamheter av denna typ som gjort spalten så älskad av hela svenska folket.)

Angående leverans

En av spaltens korrespondenter, herr J i Skillinge, menar att prins Daniel efter sitt idoga arbete i förlossningsrummet nu bör kalla sig kunglig hovleverantör.

Ingen dum idé.

FOTNOT    Som den som tröstade och hugsvalade Victoria i hennes födelsearbete torde han även kunna kalla sig värkstillande direktör.

Tja…

Den nya hagasessan ska heta Estelle.

Drottning Estelle. Tja… så där, om ni frågar mej.

Jag hade hellre sett att hon hette Kristina efter drottningen med samma namn, eller Astrid, sessan som blev drottning av Belgien och dog ung, i en bilolycka. Då hade man ju samtidigt hedrat Astrid Lindgren. Liksom.

Det spelar dock mindre roll vad hagasessan heter eftersom spalten vid hennes trontillträde linkat genom pärleporten för länge sen, liksom spaltbrukarna.

FOTNOT 1   Namnet Estelle har förekommit tidigare i lillsessans släkt: grevinnan Estelle Bernadotte af Wisborg (1904-1984) var gift med greve Folke Bernadotte. Hon var född Manville i New York.

FOTNOT 2    För övrigt måste man ge kungahuset en eloge för deras moderna kvinnotänk. Med Estelle har man säkrat kvinnliga chefer för hart när oöverskådlig framtid.

FOTNOT 3   Fast det är ju egentligen inte kungahusets förtjänst utan har snarare biologiska orsaker.

FOTNOT 4   Fast ändå liksom.