Archive for juli, 2011

h1

Hur jag kom på Helmer Lång

juli 30, 2011

Härom dan kom jag inte på Helmer Lång, som jag hade träffat på revyn Plötsligt i Falsterbo dan innan. Hur jag bar mig åt kom jag inte på honom. Jag ringde en kompis som också känner Helmer Lång, men han förstod inte vem jag menade.

Helmer Lång är en skånsk kulturpersonlighet i övre medelåldern (född 1924), författare till en mängd skrifter, bland annat om Fritiof Nilsson Piraten, stiftare av Piratensällskapet och ledamot därutav, stiftare av Skånska Akademien och ledamot av denna.

Men vad hette han? Hela dan gick jag och funderade på vad Helmer Lång hette. Så plötsligt dök han upp. Som från ingenstans. Helmer Lång! utropade jag högt för mig själv.

Hur går sånt till? Hur kommer det sig att ett namn plötsligt dyker upp från ingenstans? Det skulle jag vilja fråga Lund. Där hade David Ingvar kanske kunnat svara. Men Lund finns inte längre, att fråga menar jag, och David Ingvar har gått ur tiden. Jag är i alla fall glad att jag kom på David Ingvar direkt.

Nu har jag skrivit upp Helmer Lång på en lapp så att jag inte ska glömma honom. Men nästa gång jag har glömt honom har jag förmodligen också glömt var jag gjorde av den där lappen där jag skrev upp honom.

 

Annonser
h1

En oanad talang

juli 29, 2011

Spalten kan i dag avslöja en hittills oanad talang: som basketspelare. Vore jag ung (och möjligen tjugo centimeter längre) skulle jag satsa på en professionell karriär i denna gren och uppnå ära och omätlig rikedom.

Jag har nämligen funnit att jag, när jag, sittande på sängkanten kastar smutstvätt i tvättkorgen, belägen 1,74 centimeter bort så gott som alltid träffar korgen.

Min runa när jag en gång avlider kommer inte att ha rubriken Ganska rolig kåsör eller Legendarisk tv-kock eller nåt i den vägen. Den kommer att bli

Skicklig kalsongkastare

Men för all del, det är ju alltid nåt.

 

h1

The new kaffemoster

juli 28, 2011

Spalten köpte en espressomaskin för en  svindlande summa. Det sved i sillabörsen, men nu kan jag till mina titlar lägga barista, vilket ungefär betyder en person som gillar kaffe och som äger förmågan att laga till denna dryck på ett snitsigt sätt.

Jag packade upp underverket, ställde det på köksbänken och njöt av anblicken. Det var ungefär som när jag en gång fick en Schucobil i julklapp, en sån där med växelspak och ratt. Jag vet inte riktigt varför, men av  nån anledning kom jag att tänka på den gamla ångmaskin jag en gång ärvde av min äldre broder. Den kunde varken åstadkomma kaffe eller nåt annat gott, men det var rätt roligt när den gick i gång.

Hur som helst, nu är jag en barista. Eller kaffemoster, som det hette när spalten en gång var ung.

h1

Guds vägar

juli 25, 2011

Om jag träffade en präst i dag och frågade honom hur hans gud kunde låta det som hände i Norge hända och han började svamla om att guds vägar är outgrundliga skulle jag lägga honom på truten,  sanna mina ord.


h1

Möss och människor

juli 23, 2011

Spalten har fått en ny mus. Det är ett rart och beskedligt djur, som vänligt leder mig runt i datorn. Hur det nu går till, för djuret har ingen svans, vilket gör att den egentligen inte borde få kalla sig mus. Såvitt jag förstår fick den datortekniska manicken en gång sitt namn på grund av sin likhet med en mus; sladden var dess svans.

På nittiotalet bebodde jag en länga på Österlen, som sedan länge var annekterat och bebott av traktens möss. Att utrota eller utestänga dessa små förargliga djur var hart när omöjligt. De vittjade musafällorna synnerligen skickligt utan att den dödande bågen slog igen.

Under en tid hade jag stor framgång med en förfärligt grym anrättning: en vippbräda apterad på en spann och försedd med en frestande ostbit. När musen trippade ut för att ta för sig av ostbrickan vippade brädan över och plopp så låg det stackars djuret i spat. Nästa morgon kunde jag tömma spannen på grannens åker, till glädje för alla hungriga asätare.

Efter vad jag har hört förbjöds vippfällorna senare av Genèvekonventionen. Jag kallades i muskretsar Slaktaren från Hoby och det var ett rent under att jag slapp ställas inför krigsförbrytartribunalen  i Haag.

Min kamp mot de små gråklädda herrarna liknade annars mest det krig som i den animerade världen pågår mellan katten Tom och musen Jerry. Det var förstås spalten som fick spela rollen av den stora obegåvade katten.

På sikt lyckades jag, i samarbete med min granne, herr Jönsson, icke helt osynlig som kommentator på denna sida, utestänga djuren. Herr J var mycket skicklig på att aptera fällan med mikromillimeters känslighet. Jerry fick ge upp och jag kunde leva musfritt i det lilla huset på prärien.


h1

juli 21, 2011




h1

Rumba och påslakan

juli 20, 2011

Till det svåraste som finns i livet (näst efter att dansa en hyfsad rumba, vilket jag aldrig har lyckats med) hör att få in ett täcke i ett påslakan. Det praktiskaste är att vända lakanet ut och in, ta tag i snibbarna och därefter resa sig upp och liksom skaka in täcket i lakanet.

Jag slipper normalt att tänka på detta eftersom jag har en liten städfru från Trelleborg, som regelbundet kommer och utför konststycket. Men nu hade jag köpt ett nytt täcke och hade inte tålamod att invänta trelleborgsfruns ankomst. För att snabba på ärendet försökte jag peta in lakanet utan att göra som beskrivs ovan, vilket slutade med att jag satt som en annan Mr Bean på sängen med en salig röra av tyg och täcke.

Så jag fick börja från början och göra på det praktiska sättet. Som jag brukar säga på mitt beskäftiga sätt: det finns inga genvägar.