Kräfthippa

I går hade spalten kräfthippa. Antalet gäster var noll och antalet kräftor var sju.
Kräftorna var små, knappt större än tändsticksaskar. De innehöll praktiskt taget inget kött. När hippan var över var spalten lika hungrig som tillförne.

Sedan det kom till min kännedom att kräftan är släkt med gråsuggan har jag undvikit kräftor, men i går bröt jag mot mina principer och inköpte sju kräftor på Hemköp. Det skulle ha varit fem, men den vänlige expediten gav mig sju eftersom de flesta av djuren saknade klor.

Några roliga hattar förekom inte under måltiden, ej heller några papperslyktor i form av gubben i månen. Inga snapsvisor sjöngs. Hippan avhölls under mycket värdiga former. Efter kräftorna blev det inte kaffe med konjak och därefter serverades inte grogg. Dans var det inte tal om. Vem skulle vilja dansa med mig? Inte jag i alla fall.

När jag tänker efter var det nog en jävla tråkig kräfthippa.

Gråsugga, kräftans brorsa

Annons