Archive for the ‘Samtal’ Category

h1

Marsmänniskan

augusti 6, 2012

Häromdan mötte spalten en man som uppgav sig vara från Mars. Han såg inte det minsta konstig ut, han var inte röd och hade ingen svans och ingen antenn på huvudet.
Han såg ut som en vanlig svensk man, som en påstigande i Alvesta.

Är du verkligen från Mars? frågade jag mannen.
Det stämmer, svarade han. Han talade inte på något konstigt vis, han hade en ganska neutral mellansvensk dialekt.
Men du ser ju ut som en helt vanlig människa. Och du låter som en vanlig människa.
Det är möjligt, sa mannen. Icke förty är jag från mars.
Du ser ut som en påstigande i Alvesta.
Jag har aldrig varit i  Alvesta, sa mannen, och jag tänker inte resa dit. Alvesta är en tråkig håla som det inte finns någon anledning av besöka.
Vad heter du?
Jag heter Bengt.
Bengt är ett ganska vanligt jordiskt namn. Eller var, numera är det nog få som döps till Bengt.
Det är i alla fall vad jag heter.
Och du är från Mars?
Inte Mars. Jag är från mars.  Den 21 mars närmare bestämt.
Jaså du menar så?

FOTNOT 1    Uttrycket tråkig som en påstigande i Alvesta använde författaren och krönikören Stig Ahlgren om författaren Sten Selander (se fig 1). Inte särskilt snällt, men roligt och förmodligen träffande.

 

FOTNOT 2   Ovanstående samtal, som naturligtvis aldrig har ägt rum, är inspirerat av uppgifterna att robotbilen Curiosity i morse svensk tid landade på Mars. Konstigt förresten att amerikanarna använder svensk tid.

FOTNOT 3   Rymdbilen ser ut som en förvuxen plastleksak. Den ska konstatera om det finns intelligent liv på Mars. Varför det nu skulle finnas det när det inte finns något på jorden. (Obs, satir!)

Annonser
h1

Konstruktiv pessimism

maj 4, 2012

Ibland känner spalten att jag måste få tala ut med en psykoterapeut. Ingen ligger då närmare till hands än spalten själv, varför jag lägger mig på min egen soffa.

Vad ville du tala om? förhör sig spalten och visar upp ett förstående ansikte.

Jo, säger spalten, på den tiden jag ägde och framförde motordrivet fordon, vilket jag inte längre gör, inte på grund av att jag inte kan utan för att jag bor centralt och på grund av handikapp har tillgång till färdtjänst, letade efter en ledig parkeringsplats och slutligen, då jag fann en sådan, insåg att eftersom platsen var ledig vore den nog förbjuden och skulle, om någon parkeringsvakt finge ögonen på mitt fordon, rendera mig dryga böter, kanske rentav ett kortare fängelsestraff, vilket dock förmodligen, på grund av  mitt goda uppförande och för att jag icke tidigare varit straffad, skulle förvandlas till villkorlig dom.

Ett inte ovanligt fenomen, säger spalten. Vi inom psykiatrin kallar det konstruktiv pessimism.

Tack, säger spalten, det känns redan bättre.

Det blir  tusen kronor, säger spalten.

h1

Tunnelhumor

december 2, 2010

På lördag invigs Citytunneln i Malmö. Det får mig att tänka på en gammal skämtbit från min alltmer avlägsna ungdom:

En stockholmare är i Göteborg. På spårvagnen träffar han Kal.
STOCKHOLMAREN (med ett försmädligt smil): Jaså ni har ingen tunnelbana i Göteborg?
KAL: Nä va skullle vi me den te? Vi har la inget å dölja.

(Ja den var inte särskilt rolig då heller.)


h1

Ha!

oktober 21, 2010

Ibland träffar man på skämtbitar som får en att skratta högt, inte på grund av någon ädel och förfinad humor utan enbart i kraft av sin sin brutala överraskningseffekt.

I morse fick jag på mailen en rad bitar om folk som ringer till larmtelefonen i USA. Bitarna var lite halvroliga så där. Men till sist kom den här:

What’s the nature of your emergency?
My wife is pregnant and her contractions are only two minutes apart.
Is this her first child?
No, you idiot! This is her husband!

Ett frustande i kaffekoppen och min dag var räddad.


h1

Samtal från Nöjespartiet

september 24, 2010

I går ringde det i spaltens telefon.

– Hej, jag ringer från Svenska Nöjespartiet, sa en herre. SNP. Du röstade ju på oss i söndags.
– Det stämmer. Hur så?
– Jo jag undrar bara om det är nåt särskilt du skulle vilja ha genomfört under de närmaste fyra åren.
– Hur då menar du?
– Nån reform eller så. Lägre skatt eller högre skatt eller hårdare tag mot brottslingar eller begränsad flyktingpolitik eller utökad invandring eller… ja vad du nu har att föreslå.
– Hur menar du då?
– I allmänhet bryr ju vi politiker oss inte om väljarna när valet är över. Före valet knackar vi dörr och skickar färgglada broschyrer och står på torget vid våra små mysiga valstugor och hejdar dig och gullar med dig  och lovar dig guld och gröna skogar om du röstar med oss. Men efter valet blir det rätt tyst. Eller hur?
– Jo, det stämmer.
– Vi inom SNP tänkte ändra på det. Så vi ringer runt till alla som har röstat på oss och frågar vad vi kan göra för dom. Och nu har turen kommit till dig.
– Tja, jag vet inte… Det här måste jag få fundera på.
– Ja gör det. Nu när vi har fått några mandat i riksdagen kan vi ju fixa det mesta.
– Jag har funderat på att skaffa en ny lägenhet. Lite större. Med havsutsikt.
– Ordnar vi.
– Med vinkällare och jacuzzi.
– Ordnar vi.
– Billigare mat.
– Ordnar vi.
– Bättre skolor. Renare miljö.
– Det är antecknat. Något mera?
– Ja jag vet inte… Den där nya tjejen i telefonväxeln, henne skulle man ju gärna…
-Lätt som en plätt. Mera?
– Inte vad jag kan komma på nu.
– Vet du vad vi gör? Du funderar i lugn och ro och så hör jag av mig om några dar och så sätter vi oss ner tillsammans och går igenom vad du vill ändra på. Ska vi säga så?
– Det säger vi.

Mannen lade på luren. Eller rättare sagt, det gjorde han inte alls eftersom han aldrig hade ringt upp mig. Det var bara spalten som hade drömt. Det finns inga nöjespartier.
Bara missnöjes.

 


h1

Äldre herrar

september 8, 2010

Häromdan åt jag lunch på en uteservering med en annan äldre herre. Efter maten drack vi kaffe och satt och pratade skit om de gemensamma  vänner vi kom ihåg namnen på.

h1

Ett försenat samtal

augusti 16, 2010

I dag fick jag mail från en dam som kände mig i min ungdom och som påstår att en dam som vi kan kalla Yvonne och bodde på Regementsgatan i Malmö och gick på flickskolan Röran var kär i mig.

Bättre sent än aldrig, tänkte jag och ringde upp henne.

Yvonne, svarade hon.
Hej Yvonne, sade jag. Är du den Yvonne som på femtiotalet bodde på Regementsgatan och gick på Röran?
Det äger sin riktighet.
Äger det också sin riktighet att du var kär i mig?
Det är möjligt.
Möjligt?
Jag var kär i så många på den tiden, det är möjligt att jag var kär i dig också.
Men du övergav mig och gifte dig med en annan?
Jag övergav dig inte. Vi var aldrig tillsammans. Du nobbade mig när jag bjöd upp dig på damernas på en skolbal på Latinskolan.
Gjorde jag?
På ett ganska ohyfsat sätt, minns jag.
Så du blev aldrig gift?
Jag gifte mig senare med en framgångsrik företagsledare som nu är avliden.
Så bra. Jag menar, då är du ju ledig. Vad säger du om att träffas över en kopp kaffe?
Varför det?
Det heter ju att gammal kärlek aldrig rostar. Jag har väntat på dig i alla år, Yvonne.
Jaha?
Tänk vilket par vi kunde bli. Jag med min begynnande ålderdom och du med din. Jag med mina rynkor och du med dina. Jag med min övervikt och du med din.
Jag tror inte det.
Jag med min magra pension och du med alla pengar du ärvt av din framgångsrike företagsledande man?

(Klick)

Halllå!