Archive for september, 2008

h1

Att sluta macka

september 30, 2008

Jag har slutat macka. Jag uttrycker mig så eftersom det är lika svårt att sluta äta smörgåsar som att sluta röka och snusa. Okej, nästan lika svårt då.

Min dietist rådde mig att ta en vecka utan bröd, potatis, ris och pasta. Detta för att få ner min vikt förstås. Jag är sedan länge medlem i det som Lasse Holmqvist kallade decitonklubben – ja, hundra kilo är faktiskt ett deciton.

Det är som sagt svårt att sluta macka. Samma tomhetskänsla drabbade mig som när jag fimpade min sista cigarett och slog igen locket på min sista snusdosa. Som att förlora en gammal kompis. Vad är livet värt om man inte får ta sig en macka då och då? Vårt dagliga bröd giv oss i dag…

Jag är nämligen en inbiten smörgåsnisse. När jag var liten och det låg nåt på middagstallriken jag inte ville äta – kokt torsk eller dillkött t ex, bläääh! – bredde min moder en macka till mig.

Allting är  sålunda min moders fel.

Men nu ska det min själ bli andra bullar! Eller rättare sagt, det ska det inte alls.

h1

Så ljuger resebyåerna! Spalten avslöjar det hemliga språket

september 29, 2008

Det är inte lätt att läsa resekataloger. Det gäller att känna till researrangörernas hemliga språk. Om det exempelvis står i katalogen att rummet har utsikt mot omgivningarna så betyder det inte att man kan sitta på balkongen och njuta av de blånande bergen utan snarare att rummet ligger med utsikt över hotellets parkeringsplats.
Här är en liten hjälpreda för dig som är ovan:

Delvis havsutsikt – Ja om du ställer dig på en stol kan du skymta nåt blått långt borta
Stadsområde med lokaltrafik – Det är ett jävla liv hela dagen
Livligt nöjesutbud – Det är ett jävla liv hela natten
För dig som vill ta det lugnt och koppla av – Skittråkigt!
Trappor och nivåskillnader – Det är praktiskt taget omöjligt att ta sig fram utan yxa och klätterlina
Bör bokas i god tid – Det här hotellet har vi haft i katalogen i tre år och aldrig lyckats få några gäster till.
Uppvärmd pool – Jadå. Från juni till augusti – om solen skiner
Internationell atmosfär – En massa gapiga tyskar
Mycket omtyckt av tidigare resenärer – En massa tråkiga svenskar
Familjevänligt – En massa skrikiga ungar
All inclusive – Du kan hälla i dig hur mycket äcklig spansk konjak du vill
Ett boende med atmosfär – Du bor precis ovanför köksfläkten
Nära till den lokala marknaden – … som består av sextusen dammiga t-shirts
Gångavstånd till badstrand – … där en strandstol kostar som en bostadsrätt i Stockholm

h1

För första gången: Berra sjunger för spalten!

september 28, 2008

Tusentals spaltbrukare har bönat och bett att spalten ska låta Bertil Boo sjunga. Tack vare kommentatorn Custer kan spalten nu villfara deras begäran.

h1

En glad galosch

september 28, 2008

På tal om galoscher (se Omtyckt spaltinlägg nedan) kom jag att tänka på Bertil Boo, som var schlagersångare i min ungdom. Jag träffade Bertil Boo en gång när jag var nöjesreporter på Expressen. Han skulle uppträda i Skellefteå folkpark och jag fick i uppdrag att skriva om honom.

Han var en glad och trevlig man och vi kom genast på god fot med varann. Bokstavligt talat, för det första jag märkte var att han denna vackra julikväll bar galoscher. När jag påpekade detta svarade han att han bar galoscher för att han inte ville bli våt om fötterna för då kunde han bli förkyld.

När Bertil Boo var ung turnerade han med Loones orkester som batterist och refrängsångare och i annonsen stod det: Bertil Boo, som anses vara landsortens förnämste skönsångare. På den tiden ansågs det vara en tillgång för en sångare att sjunga vackert.

I flygmaskinen underhöll han medpassagerarna med skönsång. Av allt mitt hjärta! sjöng han högt och ljudligt och så skrattade han. Ska vi sjunga duett? frågade han en kvinnlig medpassagerare och så sjöng dom Där björkarna susa sin milda sommarsång medan den lilla Metropolitan svävade fram över södra Norrlands kusttrakter. Sen skrattade han igen.

Han berättade – för vilken gång i ordningen? – att han växte upp som yngsten av nio syskon nära Askersund, på småbruket Bohult, tjugofyra tunnland, varav åtta skog och hagmark. Hans far var baptist och sjöng till cittra.1946 sjöng Bertil Boo Violer till mor för Sigge Fürst i Frukostklubben och sen var hans lycka gjord. Plattan sålde i niotusen exemplar och Bertil Boo blev Den sjungande bonden med hela svenska folket.

Ibland ser jag Bertil Boo gå bakom plogen och sjunga i nån gammal Åsa-Nissefilm och då tänker jag på den där gången vi flög till Skellefteå och då kan jag inte låta bli att le lite.

En hyvens kille var han, Bertil Boo, en glad galosch.

h1

En berömd lekkamrat

september 26, 2008

När jag var liten påg gick jag och badade på Limhamns saltsjöbad. Det finns inte längre, där det låg är det nu småbåtshamn. Jag lärde mig simma i den grundare delen av badhuset som kallades grisabassängen. Jag lekte med bröderna Ulf och Jan. Jag vet inte riktigt vad Ulf blev när han blev stor, men Jan Troell blev berömd filmregissör. Honom kan du se en dokumentärfilm om i tv i kväll.

h1

PS till PRESS STOP NYTT

september 26, 2008

Innan dagen ändades hade ovanstående siffra ökat till 251 viewers. Det är en bit kvar till Nöjesmassakerns 4,7 miljoner (december 1985), men upp ska man aldrig ge.

h1

PRESS STOP NYTT: Spalten ökar mest !

september 25, 2008

I dag torsdagen den 25 september klockan 21:41 hade icke mindre än 209 viewers (eller besökare som det hette förr) läst denna sida. Det är en ökning med en massa procent om man blickar tillbaka. Och då får man ta hänsyn till att många har gått och lagt sig vid den här tiden på kvällen. Samt att många är analfabeter. Och många är kanske ännu icke födda.