Jag har slutat macka. Jag uttrycker mig så eftersom det är lika svårt att sluta äta smörgåsar som att sluta röka och snusa. Okej, nästan lika svårt då.
Min dietist rådde mig att ta en vecka utan bröd, potatis, ris och pasta. Detta för att få ner min vikt förstås. Jag är sedan länge medlem i det som Lasse Holmqvist kallade decitonklubben – ja, hundra kilo är faktiskt ett deciton.
Det är som sagt svårt att sluta macka. Samma tomhetskänsla drabbade mig som när jag fimpade min sista cigarett och slog igen locket på min sista snusdosa. Som att förlora en gammal kompis. Vad är livet värt om man inte får ta sig en macka då och då? Vårt dagliga bröd giv oss i dag…
Jag är nämligen en inbiten smörgåsnisse. När jag var liten och det låg nåt på middagstallriken jag inte ville äta – kokt torsk eller dillkött t ex, bläääh! – bredde min moder en macka till mig.
Allting är sålunda min moders fel.
Men nu ska det min själ bli andra bullar! Eller rättare sagt, det ska det inte alls.