Archive for augusti, 2013

h1

Blott Sverige svenska hallon har

augusti 29, 2013

Nu köper man svenska hallon, som smakar mycket mer hallon än de importerade man fick hålla till godo med under försommaren.

Varför det är så vet jag inte. Kanske hade gamle Carl Jonas Love Almqvist rätt:

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Skulle tro att det gäller hallon också. Och jordgubbar.

FOTNOT   Alladar?

Raspberry

Ett typiskt svenskt hallon

 

h1

Dagens gikt

augusti 27, 2013

Spalten, nyligen befriad från en rälig trojan i datorn, drabbades därpå av gikt i högra handleden, som därvid svullnade och blev hart när obrukbar.

Jag trodde att gikt var en utrotad sjuka, ungefär som digerdöden, och var beredd på att slå åder eller sätta blodiglar, men en rask eskulap på Vårdcentralen botade mig med en liten grön pilla.

250px-The_gout_james_gillray

Teckning från 1700-talet. Gikt kallades också portvinstå, då det var denna kroppsdel som ofta först drabbades. .

FOTNOT   Gikt sades bero på allmän vällevnad, varför spalten nu har anammat en stramare livsföring. Den dagliga whiskyn före middagen har sålunda reducerats från sex till fyra centiliter, längre än så ämnar jag icke sträcka mig.

h1

Förbiseende

augusti 26, 2013

I går var inte Jonas Gardell med i ett enda tv-program. Ett förbiseende, förmodar jag.

h1

Den tredje handen

augusti 15, 2013

Spalten har understundom kunnat konstatera att människan har en hand för lite. Tre händer vore mer lagom, men skaparen, vem han eller hon nu är, kunde väl inte hitta någon lämplig plats för armen som i så fall skulle leda till den tredje handen. Sutte den på magen vore den i vägen. Man skulle då också se utomordentligt fånig ut och ha svårt att få på sig skjortan.

Jag har emellertid funnit att munnen är en någorlunda gångbar ersättning för handen. Med tänderna kan man bära den tredje bördan när de båda händerna är fulla av påsar och andra göromål.

Det är kanske inte en slump att orden händer och tänder är snarlika.

Räck mig till avsked en gång dina tänder
Jag kysser eder tand, madame
Låt oss gå tand i tand genom livet, du och jag
Sträck ut din tand, och få en tand i din

 

images

Jag lyfter mina tänder (Sv psalmboken nr 238)

 

 

h1

Barndomshemmet

augusti 14, 2013

Där fanns en gammal sentimental sång som hette, och väl, förmodar jag, fortfarande heter, Barndomshemmet. Det är, om författaren Karl-Ewert ursäktar, en rätt vissen text. Bland annat påstår författaren att han har bott i en grind. Syftningsfel, skulle min gamle modersmålslärare harmset ha grymtat. Och forna tider? Bronsåldern?

Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkgrön granskog lyser bakom dem,
står den röda lilla stugan invid grinden
som i forna tider var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gröna hagar
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
är de bästa och de vackraste jag har.

Ifrån landet uti väster tanken glider
hem till kära gamla Sverige då och då.
Fast det nu har svunnit många, långa tider
barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.

Spalten erinrar sig nu, med ögonen fulla av tårar, sitt gamla barndomshem. Det var varken rött eller litet, och det var inte omgivet av några sädesfält som böjde sig, det var beläget i det mondäna villaområdet Bellevue i Malmö.

Men för allan del,  där fanns en grind.

vikingaplan

Barndomshemmet

FOTNOT 1   Barndomshemmet sjöngs in av Harry Brandelius . Först ut var dock Ernst Rolf, som gjorde en, vad Povel Ramel kallar, spermafoningalning redan 1919. Sången finns även insjungen på skiva 1920 av den då nioårige Jussi Björling och hans bröder.

FOTNOT 2   Barndomshemmet är en översättning av en gammal amerikansk sång, On The Banks Of Wabash:

Round my Indiana homestead wave the cornfields,
In the distance loom the woodlands clear and cool.
Oftentimes my thoughts revert to scenes of childhood,
Where I first received my lessons, nature’s school.
But one thing there is missing from the picture,
Without her face it seems so incomplete.
I long to see my mother in the doorway,
As she stood there years ago, her boy to greet
Oh, the moonlight’s fair tonight along the Wabash,
From the fields there comes the breath of newmown hay.
Through the sycamores the candle lights are gleaming,
On the banks of the Wabash, far away.

FOTNOT 3  Bland festprissar är sången i dag mest känd som en snapsvisa med texten: Där som sädesfälten böja sig för vinden / står en jävel där och böjer dem tillbaks. Mkt roligt.

 

h1

En liten människa

augusti 12, 2013

Hej, det var länge sen, sa en liten människa på Hemköp.
Spalten mönstrade henne med rynkade ögonbryn.
Känner du inte igen mig? Du var inne och köpte en orm.
Bestämt icke. Jag avskyr ormar.
Av keramik. Jag har en liten antikvitetsaffär.
Du måste blanda ihop mig med någon annan.
Heter inte din fru Inga?
Jag har ingen fru.
Heter du inte Gösta?
Nej, sa jag, jag heter inte Gösta.
Konstigt, sa den lilla människan.
Det var tydligt att hon inte trodde mig utan fortfarande var övertygad om att jag var Gösta som hade en fru vid namn Inga och som varit inne i hennes butik och köpt en orm av keramik.

h1

Nästan vid teatern

augusti 11, 2013

När jag var ung närde jag vissa teaterdrömmar. De var nog inte så allvarligt menta, utan bestod mest i att jag ville glida fram på Fersens väg i kamelhårsulster, som Åke Askner och de andra operetthjältarna. Eftersom denna paradgata började vid spaltens ungdomshem och slutade med Malmö Stadsteater kunde jag från fönstret i matrummet se de gamla histrionerna segla fram. Inte alla bar kamel, men rätt många, om jag minns rätt.

Det blev inget liv i rampljuset för spalten, men efter min flytt på gågatan finner jag nu att jag är närmsta granne med den lilla teatern  Victoria. Vore jag inte så totalt ointresserad av Vickans repertoar skulle jag kunna borra ett hål och se alla föreställningar kostnadsfritt.

Men nu har jag alltså kommit in vid teatern. Nästan jallefall.

DSCF1005