Archive for september, 2010

h1

Höjdare

september 30, 2010

Amerikanska forskare har kommit fram till att en människa åldras fortare ju högre upp hon befinner sig. Denna totalt onödiga kunskap bibringades mig härom dagen av mitt morgonblad, som hänvisade till vad man lite vagt kallade forskare.

Jag förmodar att det är amerikanska forskare man menar. Det är det nästan alltid.

Om jag fattade artikeln rätt ska man undvika Eiffeltornet, Nepal och liknande höjdare. Det räcker med att stiga upp på en stege och befinna sig trettio centimeter ovanför marken så accelererar åldrandet. Rynkor och vita hårstrån står som spön i backen. Hur forskarna har kommit fram till detta förstod jag inte riktigt, men det hade nåt med tyngdlagen att göra. Och gamle Einstein var inblandad. Det är han nästan alltid.

Nu är det trots allt ingen anledning att gripas av panik om man, som jag, bor högst upp i huset och är 183 centimeter lång. Skillnaden är trots allt inte så där kolossalt stor. Det handlar om  104 miljondelar av en sekund. Om jag bara tar ett kliv på min trappstege rör det sig om 90 miljarddelar av samma sekund. Och det kan man väl leva med.

Men det skadar inte att tänka sig för och att inte sätta sig på några höga hästar.

FOTNOT   Ständigt dessa amerikanska forskare! De har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. När jag var ung förekom de å det ymnigaste i en liten tidskrift som hette  Det Bästa (Reader´s Digest). Denna skrift innehöll, förutom rara historier om barn och hundvalpar och råd i medicinska ärenden (”Så blev jag av med mitt nageltrång”), ständiga rapporter från  amerikanska forskare, som inte verkade ha nåt annat att göra än att komma fram till den ena häpenheten efter den andra samt att därpå skynda att rapportera till media. Jag antar att detta var ett sätt att dryga ut de snålt tilltagna forskningsanslagen.

h1

¡Olé!

september 28, 2010

I går lagade spalten köttfärssås till spaghettin. Som vanligt blandade jag i lite hipp som happ, vad jag hittade i kryddskåp och kyl. Köttfärssåsen blev stark, grymt stark.

Jag fick sånär tårna i ögonen.

Jag måste en gång för alla leta upp ett bra recept på köttfärssås, tänkte jag, det duger inte att hålla på och improvisera på det här viset.

Som jag letade bland recepten på nätet och läste om ingredienserna stod det snart klart för mig att vad jag just tillagat var mexikansk köttfärssås.


h1

En rolig dröm?

september 27, 2010

I natt drömde jag att jag var den romerske politikern Marcus Porcius Cato, ni vet han som ville att Kartago skulle förstöras. Det lyckades han med (se puniska kriget), men inte i min dröm. Där hade han valts in i kommunfullmäktige i Kartago och pläderade för en sammanslagning av Kartago och dess grannkommuner. I drömmen avslutade jag mitt tal med orden:

– För övrigt anser jag att Kartago bör förstoras.

När jag vaknade insåg jag att jag hade drömt en mycket rolig dröm, som jag naturligtvis skulle glädja mina läsare i spalten med. Men senare på eftermiddagen, för ungefär fyra minuter sedan, började jag fundera och insåg snart att drömmen kanske trots allt inte var så rolig.  Jag beslöt då att inte publicera den. Kartago var väl förresten ingen kommun utan huvudstaden i det kartagiska riket? Kanske var det en stadsstat? Fanns det över huvud taget några kommuner i det norra Afrika, där Kartago var beläget?

Jag ångrade att jag inte följt med bättre på fröken Damströms historietimmar i Realskolan. Jo hon hette så.

MPC, Kartagos starke man.


h1

Konsten att leva (omslaget)

september 25, 2010

Detta är sista delen i spaltens uppmärksammade serie om konsten att leva. Många läsare har betvivlat att Lorentz Berghs bok verkligen existerar och tror att spalten har hittat på alltihop. Dessa rykten kan härmed avlivas. Så här ser bokens omslag ut:

(G. Asplunds bokförlag 1942)

h1

Samtal från Nöjespartiet

september 24, 2010

I går ringde det i spaltens telefon.

– Hej, jag ringer från Svenska Nöjespartiet, sa en herre. SNP. Du röstade ju på oss i söndags.
– Det stämmer. Hur så?
– Jo jag undrar bara om det är nåt särskilt du skulle vilja ha genomfört under de närmaste fyra åren.
– Hur då menar du?
– Nån reform eller så. Lägre skatt eller högre skatt eller hårdare tag mot brottslingar eller begränsad flyktingpolitik eller utökad invandring eller… ja vad du nu har att föreslå.
– Hur menar du då?
– I allmänhet bryr ju vi politiker oss inte om väljarna när valet är över. Före valet knackar vi dörr och skickar färgglada broschyrer och står på torget vid våra små mysiga valstugor och hejdar dig och gullar med dig  och lovar dig guld och gröna skogar om du röstar med oss. Men efter valet blir det rätt tyst. Eller hur?
– Jo, det stämmer.
– Vi inom SNP tänkte ändra på det. Så vi ringer runt till alla som har röstat på oss och frågar vad vi kan göra för dom. Och nu har turen kommit till dig.
– Tja, jag vet inte… Det här måste jag få fundera på.
– Ja gör det. Nu när vi har fått några mandat i riksdagen kan vi ju fixa det mesta.
– Jag har funderat på att skaffa en ny lägenhet. Lite större. Med havsutsikt.
– Ordnar vi.
– Med vinkällare och jacuzzi.
– Ordnar vi.
– Billigare mat.
– Ordnar vi.
– Bättre skolor. Renare miljö.
– Det är antecknat. Något mera?
– Ja jag vet inte… Den där nya tjejen i telefonväxeln, henne skulle man ju gärna…
-Lätt som en plätt. Mera?
– Inte vad jag kan komma på nu.
– Vet du vad vi gör? Du funderar i lugn och ro och så hör jag av mig om några dar och så sätter vi oss ner tillsammans och går igenom vad du vill ändra på. Ska vi säga så?
– Det säger vi.

Mannen lade på luren. Eller rättare sagt, det gjorde han inte alls eftersom han aldrig hade ringt upp mig. Det var bara spalten som hade drömt. Det finns inga nöjespartier.
Bara missnöjes.

 


h1

Konsten att leva

september 23, 2010




Ur Lorentz Berghs Konsten att uppträda korrekt, belevat och vin
nande
(G. Asplunds bokförlag 1942)

FOTNOT   I den här teckningen förstår jag inte riktigt vad Lorentz Bergh menar.  Varför sitter killen med kaffekoppen och glor på polarna som dricker pilsner? Han ser faktiskt lite avundsjuk ut. Och betyder det något att han har lagt brillorna på bordet? Är det något jag har missat?

h1

Änglamat

september 22, 2010

Carl Butler har lämnat det jordiska köket och kommer i framtiden helt att ägna sig åt att röra om i de himmelska grytorna.

1975 fick jag Butlers berömda kokbok i julklapp. Efter det blev mitt matliv aldrig sig likt. Det hade ditttills mest bestått av konserverade och frysta halvfabrikat, håglöst intagna framför en svartvit tv-ruta.

Visst hade jag försökt laga mat några gånger, men projekten hade alltid havererat när jag i recepten stött på obegripliga ord som blanchera och tranchera och pochera.

Sådana ord fanns förstås också i den butlerska vokabulären, men aldrig utan vidhängande förklaring. Butlers kokbok var skriven för gastronomiska idioter. Jag ska inte påstå att hans recept inleds med orden tänd ljuset i köket, men det var inte långt ifrån.

Butler skrev aldrig stek en biff. Han talade lugnt och stillsamt om för oss att vi skulle lägga en klick smör i stekpannan, sätta värmen på full kräm och lägga i biffen precis när smöret börjat bryna.

Det gick bara inte att misslyckas i Carl Butlers värld. Nu är han borta och vi får försöka klara oss själva. Och där uppe i himlen serveras det nu änglamat, tillagad enligt Butlers recept.

h1

Bad loser

september 20, 2010

Såg i tv på valnatten att Lars Ohly (V) vägrade gå in i sminket så länge Jimmie Åkesson (SD) satt där. Därmed visade han tydligt vem han var: en bad loser.
Dessutom tycker jag det var lite beklagligt. Tänk vad mycket dessa båda arvtagare till historiens två grymmaste ideologier kunde haft att snacka om!

Och flickorna i sminket kunde kanske lära dem hur man lägger på rejält med smink för att dölja den smutsiga historien…

PS Viktigt meddelande: Ovanstående notis finns även att läsa på kultursidan i tisdagens nummer av papperstidningen Kvällsposten.Om du vill klippa ut den, menar jag. Och magneta fast den på kylskåpet. DS

h1

Konsten att leva

september 20, 2010

Ur Lorentz Berghs Konsten att uppträda korrekt, belevat och vinnande
(G. Asplunds bokförlag 1942)

FOTNOT   Spalten vill betona, att inget av dagens båda inlägg har med söndagens riksdagsval att göra. Det ser bara så ut.

h1

Demokrati i fara

september 19, 2010

I dag hängde Den Svenska Demokratin för några ögonblick på en synnerligt skör tråd. Det hände i vallokalen S:t Petri skola, dit jag färdats med mitt elektriska handikappfordon. Petriskolan, min ungdoms Alma Mater, visade sig vara lika ointaglig som hon var när hon kallade sig Realskolan och jag hade Grisen i tyska och Fabbe i gymnastik. Då hade jag dock ben som bar mig, vilket icke längre är fallet.

Jag insåg direkt att jag aldrig skulle kunna bestiga den mäktiga stentrappa som låg framför mig. Då ingen annan fanns att fråga vände jag mig till en stackars folkpartistisk valfunktionär, som upplyste mig om att det funnes en ingång för handikappade på baksidan. Där hittade jag efter lite letande en hiss, som för tillfället befann sig på en av de övre våningarna. Det fanns fem knappar och ett antal sifferknappar att trycka på, men ingen anvisning om vilken som gällde. Jag tryckte på alla fem i tur och ordning. Ingenting hände.

Efter fem minuter, just som var på vippen att ge upp, passerade en man som raskt tryckte in en hemlig kod på sifferknapparna. Hissen kom och dörrarna gick upp.

Spalten, vanligen en fridens man (nåja), var nu så rasande att ett mindre nervsammanbrott stod för dörren. Efter att ha givit samtliga valförrättare en rejäl avhyvling, i vilken jag bland mycket annat utmålade dem som en fara för demokratin, bad jag att få tala med chefen för vallokalen och när han kom fick även han sina fiskar varma.

– Jag ska tammefan ringa Kvällsposten, avslutade jag min indignerade harang.
– Ja gör det, sa chefen för vallokalen lugnt.

Det gjorde jag naturligtvis inte. Det är bara sånt man säger. Vilket naturligtvis chefen för vallokalen hade insett redan från början.

Vallokalen 1945 (Trappan är tyvärr skymd.)