Archive for mars, 2013

h1

Felle i Vadstena

mars 30, 2013

Många spaltbrukare (närmare bestämt en) har bett att få veta vem den där Felle, spaltens korrespondent i Vadstena, som förser spalten med allehanda bidrag som understundom hamnar i spalten, är.

I min strävan att alltid vara spaltbrukarna till lax följer här en liten presentation av Felle; uppgifterna har jag tagit ur en artikel i Östgötatidningen.

Namn: Lennart ”Felle” Fernholm
Ålder: 68 (Spaltens anm: eftersom artikeln i ÖT var införd 2009 torde han i dag vara cirka 72 bast.)
Familj: Sambon Margareta, två utflugna barn, barnbarn och två hundar
Bor: I villa i Herrestad
Jobb: Manager, konsertarrangör m. m
Läser: Har inget emot en gammal Torsten Ehrenmarkare
Motion: Vattengympa

Musiker, manager, konsertarrangör och nöjesprofil – allt och lite därtill kan han, eller har han kunnat, skriva på sitt visitkort. Felle har jobbat med artister som Little Gerhard, Rock-Ragge, Lill-Babs och Merit Hemmingsson, för att bara nämna en bråkdel av dem han matchat fram i rampljuset.

untitled

Felle i Vadstena

FOTNOT 1   Jag lärde känna Felle  Fernholm när han arrangerade en revyturné med Sven Melander och mig och några till på åttiotalet. Turnén blev inte precis nån ekonomisk framgång, men det var inte Felles fel.

FOTNOT 2   Här är dagens Felle:

Love The Irish

Paddy was driving down the street in a sweat because he had an important meeting and couldn’t find a parking place.   Looking up to heaven he said, ‘Lord take pity on me.   If you find me a parking place I will go to Mass every Sunday for the rest of me life and give up me Irish Whiskey!’Miraculously, a parking place appeared.Paddy looked up again and said, ‘Never mind, I found one.’
h1

Låååångfreeeedag

mars 29, 2013

Jag hade en gång ett hus. Det låg på Österlen, mellan Skillinge och Borrby, mellan gula rapsfält och blå himmel.
När jag köpte huset var det ett ruckel som saknade alla bekvämligheter. Man förrättade sitt tarv i en svart plastsäck och skötte tandhygienen i kallt vatten över köksvasken.
En påsk när jag nyligen hade fått lagfarten beslöt jag att göra min första övernattning i förvärvet. Påsken var ovanligt tidig det året och på påskaftonens eftermiddag yrde snön runt knutarna och vinden tjöt i rutorna. Jag låg på den enda möbel som stod mig till buds, en gammal trist järnsäng av den typ som fanns på logement i gamla militärkaserner. Sängen gnällde och gnall vid varje min rörelse.
Någon värme att tala om fanns icke i huset. Jag hade efter ett flertal försök – ty någon tändvätska hade jag inte inte tagit med – lyckats etablera en liten vissen brasa i den emaljerade kaminen. Delar av röken låg ännu kvar i rummet och jag såg i andanom tidningsrubriken framför mig:
Känd tv-humorist funnen rökförgiftad i sommarstuga.
Livet var ett kvalificerat elände. Efter några försök att förströ mig med en ystadkatalog från 1987 (inom parentes ett ovanligt dystert år för publikationen ifråga) kom jag på att jag hade tagit med en liten transistor.

BÅÅÅING, gonggongade det i radion, varefter en sorgsen hallåman annonserade:
Radioteatern ger Påsk av August Strindberg. Det var en repris från 1956 och Ingmar Bergman hade iscensatt muntrationen. Efter några vindsus från Radioteaterns ljudeffektavdelning tonade en knarrande röst fram:
Låååångfreeedag… sa Anders Ek ödesmättat.
Varför? tänkte jag, har jag köpt detta eländiga hus? Vad har jag över huvud taget här ute på denna vindpinade skånska slätt att göra? Varför stannade jag inte kvar i min varma ombonade lägenhet i Malmö?

Det blev sorgligare och sorgligare i transistorn.
Påååskaftooon, suckade Ek. Fordringsägarna smög med knarrande kängor utanför hans och hans unga hustrus lägenhet i Lund.
Det bästa vore nog, tänkte jag, om den där notisen blev verklighet. Det skulle den kunna bli om inte huset vore så dragigt.
Pååååskdaaagen, sa Ek.
Jag vet inte om det nånsin blir annandag påsk i Påsk, för en stund senare, när det fortfarande var påskdag i stycket, fick jag nog av Strindberg, reste mig ur järnsängen och körde in till Skillinge hamnkrog där jag åt en alldeles förträfflig spätta och drack en utomordentlig belgisk starkbira.

Nästa dag ringde jag en snickare vid namn Bengt och bad honom bygga om rucklet.

195 hus gammalt

Före

196 hus nytt österlen

Efter

FOTNOT   Det blir ingen påskdag i Påsk och sålunda ingen annandag. Pjäsen, som hade urpremiär 1901, utspelar sig i Lund hos familjen Heyst mellan  skärtorsdag och påskafton. Fadern i familjen sitter i fängelse för förskingring och sonen, Elis, är därför den som försörjer familjen. Faderns förehavanden har skadat familjen och isolerat dem i staden. Fordringsägare Lundqvist är en av dem som drabbats av faderns kriminella gärningar. Familjen väntar att han närhelst kan komma och mäta ut familjens egendom. Så på påskafton kommer Lindqvist till sist, men visar då, tvärtemot vad familjen har befarat, barmhärtighet. Familjen kan andas ut och livet ler mot dem igen. (Källa: Wikipedia)

h1

Viktigt meddelande från spalten:

mars 28, 2013

GOD  PÅSK !

påsk 9

FOTNOT   Spaltens korrespondent Felle i Vadstena berättar att den norske skådespelaren Rolv Wesenlund hade hört att ägg vore bra för potensen, varför han inköpte ett flak med tolv ägg och satte i sig alla tolv. Han blev dock djupt besviken.
Det var bara ett som funkade, sa han.

h1

Den nye bonden

mars 25, 2013

Vart tog, undrar spalten i dag, James Bond vägen? Den gamle hederlige James Bond, han som bar vit smoking och drog i sig den ena drajan efter den andra, han som såg ut som Sean Connery och Roger Moore och lägrade bondtöser på löpande band, en elegant gentleman med humor och självironi?

Jag laddade ner den senaste bondfilmen, Skyfall,  i min dvd-spelare häromdan och döm om min besvikelse och förargelse när en James  Bond tonar fram som mer ser ut som en mattelärare eller, som krönikören Stig Ahlgren sa, en påstigande i Alvesta. En nolla jämfört med de gamla nollnollsjuorna.

Skyfall (titeln låter för övrigt mest som en beskrivning av en typisk svensk sommardag) är naturligtvis en bättre film än de gamla bondfilmerna, som film alltså, rent cineastiskt alltså, men vem bryr sig om sånt? Jag vill ha den gamle bonden tillbaka!

Harmset tryckte jag ut Skyfall och förpassade den till den eviga slutförvaringen i bokhyllan.

FOTNOT 1   För övrigt har jag  inte nåt emot mattelärare. Inte påstigande i Alvesta heller för den delen.

FOTNOT 2 Alvesta är en järnvägsknut i Småland.

FOTNOT 3   Ahlgren använde uttrycket om författaren Sten Selander. Spalten har inget emot honom heller.

256px-Alvesta_station_med_X2000

Järnvägsstationen i Alvesta, uppförd 1909 i Jugendstil

 

h1

Som sagt

mars 18, 2013

Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov, du lilla vide,
än så är det vinter

ljunghusen jan 06

FOTNOT   Sov du lilla videung är en dikt av författaren Zacharias Topelius. Den publicerades ursprungligen i barntidningen Trollsländan år 1869. Det var Alice Tegnér som gjorde en trudelutt av den. (Källa: Wikipedia)

h1

Habemus papem

mars 14, 2013

Vi har en påve. Det blev dock inte spalten, 78, som fick jobbet. I stället valde konklaven Jorge Mario Bergoglio, 76.

Rätt tänkt, låt oss ge ungdomen en chans.

kyrkan jag

Spalten, 34, visiterar Lästringe kyrka i Sörmland.

 

 

h1

Meddelande från Vatikanen

mars 12, 2013

Det förestående påvevalet har tyvärr måst inställas på grund av rådande rökförbud i Vatikanstaten.

 untitled