Archive for oktober, 2010

h1

Skånska Dagbladet 30/10 2010

oktober 31, 2010

Roande och läsvärt av Åke Cato

Av Jan Olsson

”Memoarer ska vara långa och tråkiga och bestå av en till synes oändlig uppräkning av tråkiga mostrar och fastrar och tremänningar och diverse andra tråkiga människor den tråkige författaren mött på sin tråkiga jordevandring.” Åtminstone enligt Åke Cato, en av våra flitigaste kåsörer, underhållare och leverantörer av revy- och teatertexter. Således har han fullständigt hänsynslöst uteslutit halva släkten och en rad bekanta i sina nysläppta memoarer, ”En levande gosse”. Den något kryptiska titeln får naturligtvis sin förklaring en bit in i boken.
Vi får följa Åke från den kulna höstdag 1934, när han föddes på Malmö Allmänna Sjukhus, fram till det senaste årsskiftet, då han tyckte det var dags att sätta punkt efter alla hågkomster.
Inte minst läsvärda och roande är de avsnitt, där vi får följa en ung och lite annorlunda gosses inblick i hur livet i ett svunnet Malmö – och Höllviken – kunde te sig i mitten av förra seklet.

1960 blev Åke Cato journalist och anställdes på Expressens Malmöredaktion, som på den tiden var inredd tre trappor upp i Butterickshuset på Baltzarsgatan. Så småningom hamnade han, som krönikör och kringflackande nöjesreporter, i Stockholm.
Tämligen omedelbart, och inte minst i samband med övergången till högertrafik, 1967, blev han också flitigt anlitad som sketchförfattare av Sveriges Television.
Bland alla dem han skrev för kan nämnas Martin Ljung, Birgitta Andersson, Pekka Langer, Lill Lindfors och Carl-Gustaf Lindstedt. Det blev även några filmmanus mellan varven.
Så småningom kom också Häpnadsväktarna, Matrutan, Nöjesmaskinen och Nöjesmasakern, där vi kunde beskåda herr Cato i egen hög person i rutan och dessutom fick stifta bekantskap med de bägge kockarna Werner och Werner. Den ene av dem, eller kanske var det den andre, hette i det civila Sven Melander.

Sedan drygt 20 år bor Åke Cato åter i Malmö, på Södra Förstadsgatan. Där sitter han inte och rullar tummarna, om nu någon trodde det. Tvärtom – han skriver så att tangenterna glöder.
Många minns säkert En rökare på Tobaksbolaget. För att nu inte tala om en lång rad manus för Eva Rydberg och Fredriksdalsteatern. Den tappre soldaten Bom, Husan också!, Upp till Camping, Fars lilla tös och Den stora premiären till exempel. Ibland var Mikael Neumann medförfattare.
Om detta och mycket, mycket annat berättar Cato i ”En levande gosse”, som också innehåller massor av festliga bilder. Fyndigt och intressant givetvis är det givetvis. Och bitvis förskräckligt roligt. Men den gode Åke visar också, öppet, ärligt och ibland lite överraskande, upp sin lite allvarligare sida. Den som handlar om såväl livet som döden och kärleken.
På drygt 200 sidor får vi lära känna en intressant, ytterst begåvad och flitig medmänniska, väl värd att stifta bekantskap med. Trots att inte alla mostrar och fastrar fick plats.

FOTNOT   Du kan bli ägare till detta mästerverk genom att klicka i köprutan till höger här på sidan. Eller så kan du gå in i en vanlig bokhandel och handla.

h1

Sommartider

oktober 31, 2010

Sommartid upphör, står det i spaltens almanacka i dag. I natt har jag vridit tillbaka klockan en timme. När jag slog upp ögonen klockan åtta i morse var hon enligt solskivans vandring på himlavalvet nio, vilket, om jag förstår saken rätt, betyder att jag har tjänat en timme.

Vad jag ska göra med den timma jag sålunda har fått till skänks vet jag inte. Om inte annat får jag väl tåla mig till mars nästa år då jag åter förlorar min intjänade timma.

Men hur vi än vrider timvisaren fram och tillbaka har solen oåterkalleligen sin gång, som gamle Hemingway sa.

FOTNOT 1   Titeln The sun also rises snodde Ernest från Predikaren: The sun also rises, and the sun goes down, and hurries to its place where it rises.

FOTNOT 2 Översättningen i Karl XII:s bibel lyder: Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp. Som gammal inbiten och halsstarrig ateist har spalten visserligen inte med saken att göra, men har brått tycker jag inte låter bra. Skyndar vore väl ett bättre ordval?

FOTNOT 3    Numera betitlas Hemingways roman understundom Fiesta, vilket jag tycker är en sämre titel. Men vem bryr sig om vad jag tycker?

 

h1

Devadåde…

oktober 29, 2010

… när Philip Morris kunde använda små överviktiga babies i cigarettreklamen.

Den här killen, som tycker att morsan ska ta en tagg innan hon börjar råskälla på honom, engagerades senare i sitt liv som modell i Philip Morris reklamkampanj Marlboro Country. Då såg han ut så här:

Nej det var inte sant. Men att kåbåjs-annonserna kom till för att tvätta bort bögstämpeln på filtercigaretter, det är sant, för det har jag läst i Wikipedia. Så det så.

FOOTNOTE  Kåbåjsare finns inte längre. De ärade läsarna kan säkert själva räkna ut varför. (Det finns för övrigt inga babies med så fåniga hattar heller längre.)

h1

Ett skamligt förslag?

oktober 28, 2010

Spaltens korresponderande och observante medarbetare i Vellinge, herr Ö, skickar mig detta vittnesbörd från en anslagstavla nära honom:

VÄLKOMMEN TILL VELLINGE – HÄR ÄR

FRÄCKHETEN STÖRRE

h1

Det var tider det…

oktober 27, 2010

… när Iver Johnson sålde skjutvapen med hjälp av små barn.


Annonsbilden föreställer en liten flicka som ligger i sin säng och leker med en revolver. Den är helt barnsäker, lovar Johnson.

Men, tillägger man, det är ingen leksak; den skjuter skarpt och dödar.
Du behöver den förmodligen bara en gång i ditt liv: köp den nu så har du den när det är dags.

Man får väl skriva och beställa, för om man en gång i sitt liv skulle behöva en revolver så är det i Malmö just nu.

FOTNOT   Iver Johnson, inhämtar jag på nätet, var en norrman som levde 1841-1895. Han utbildade sig till vapensmed och emigrerade till USA 1863. Där pågick inbördeskriget som bäst och duktiga vapensmeder hälsades hjärtligt välkomna. Ivers firma sålde sedermera även cyklar och motorhojar. Den finns kvar, men under ny regim.

h1

Those were the days…

oktober 26, 2010

… när Ronald Reagan satt och skickade cigarettlimpor i julklapp till sina polare.

FOTNOT 1   Ronald Reagan dog 2004, vilket visar hur farligt det är att röka. Han var då 93 år. Hade han inte rökat skulle han säkert ha blivit minst 95.

FOTNOT 2   Reagan blev president av USA 1981, främst tack vare sina frikostiga gåvor till de amerikanska rökarna. (Obekräftad uppgift men why not?)

h1

Genvägen

oktober 25, 2010

När jag var ung brukade jag och min klasskompis Felle ta en liten smart genväg  när vi hade bråttom till skolan. Men en dag var fönstret till klassrummet låst…!

PS Nu för tiden håller jag mig till färdtjänst. DS