Archive for mars, 2010

h1

Dagens helgon: Holger

mars 30, 2010

Den berömde skådespelaren Holger Löwenadler hade ett lite speciellt sätt att tala, lite nasalt kan man kanske säga. En gång berättade han för Ernst-Hugo Järegård om ett kalas han varit på.
– Alla var där, sa han. Alla. Till och med Bibi var där.
– Bibi Andersson? frågade Järegård.
– Nej nej, Bibi Pollack.

Löwenadler gjorde en otrolig karriär, både på scen och film. Under en lång period var han med i så gott som alla svenska filmer. Inte minst folkkär var han som komiker: han hade sålunda en bejublad roll i en parodi på gammal svensk film av Povel Ramel. Där blir det stöpp! var hans envisa kommentar till giftemålsryktena om hans dotter.

Som den frankofil Holger var talade han förstås flytande franska och efter sin svenska pension spelade han en biroll i en film av Louis Malle och, om jag inte minns fel, huvudrollen i en fransk tv-serie.

Det var för övrigt om Löwenadler som Sven-Bertil Taube har berättat att han en gång som mycket grön dramatenaktör skulle göra entré efter det att Holger exkeverat en lysande monolog på cirka en halvtimme. På väg ut levererar den gamle histrionen en liten sidoreplik till sin unge efterföljare:
– Varsågod, herr Taube, det är krattat i maneeeegen…

Herr T lär ha haft mycket svårt att hålla sig allvarlig under sin entré…

Annonser
h1

FÄRDTJÄNST 16

mars 30, 2010

Den långa utfärden

Framåt mot dåtiden 3

Thor Modéen! utropar Walter. Är du verkligen Thor Modéen?
Ja det är klart att jag är Thor Modéen, svarar Thor Modéen. Vem skulle jag annars vara? Edvard Persson kanske? Eller John Botvid? Han betraktar sällskapet.
Och vad är ni för ena konstiga typer? säger han. Ni ser ut som om ni kom från månen.
Vi kommer från tvåtusentalet, säger Barbro.
Från tvåtusentalet? Det var det dummaste jag har hört. Man kan inte komma från en annan tid, det begriper ni väl?
Det gör vi i alla fall, säger Barbro. Vi var på utflykt och plötsligt hamnade vi här, i 1950.

Vad är det för månad? säger Thor.
Vi vet inte riktigt, säger Barbro.
Av växtligheten att döma torde det vara början av juli, säger Olof.
Torde vara? Du pratar ju som den där Ejnar Haglund.
Haglund?
Ja. Allvetaren. Hör du inte på radio?
Inte så mycket.
Ejnar Haglund är med i Gösta Knutssons frågesporter. Han vet allt, den jäkeln. Jaha, då vet ni kanske inte vad familjen Björk är för nåt heller, era obildade typer!
Thor hivar upp en flaska Kron som han haft i byxfickan.
Nä, hör ni, nu måste jag kila. Har bara varit och hämtat den här i bilen. Måste ha mig en liten yukohamare till middagen. Åke vill nog också ha en.
Åke? Är Åke Söderblom här? säger Gunnar Hägg.
Ja tacka fanken för det, det är klart att Åke Söderblom är här, varför skulle han inte vara det?
Tokstollar! tillägger Thor Modéen och går skrattande mot pensionatsbyggnaden. Efter några steg vänder han sig om.
Jag tänkte på en sak… Om ni tror att det är juli 1950 så har ni kommit fel, för jag dog i maj 1950.

Jag tyckte väl det var nåt konstigt, säger Gunnar när Thor är borta. Nånting har hänt. Utan att vi har anat det har vi halkat tillbaka till fyrtiotalet.
Början av, säger Walter.
Hur kan du vara så säker på det? frågar Barbo.
Titta på bilarna. Gengas.
Jösses, säger Gunnar,  då har vi åkt riktigt långt. Inte undra på om man är hungrig.
Tänk att vi stod här och pratade med självaste Thor Modéen! säger Walter.

Ja ja, nu måste vi tänka på att komma vidare, säger Barbro. Och du, Gunnar, se hur du kör i fortsättningen. Jag vill inte hamna i depressionen.

(Forts följer snart)

h1

Här ha´ru våfflan…

mars 29, 2010

… sa man i spaltens ungdom när man ville klyka som kisarna i det södra Stockholm, Loffe Ahrle och grabbarna, och så langade man fram handen ty det var denna kroppsdel som gick under beteckningen våfflan.

Att presentera en riktig och ätbar våffla är mycket svårare. Tro mig, jag har försökt sen i torsdags då Våffeldagen inträffade. I dag gjorde jag mitt sista försök och resultatet blev inte alls illasmakande. Jag åt det tillsammans med vispgrädde (färdigvispad, men det kan ju stanna mellan oss) och sylt och det var rätt gott. Men våfflor, hävdar jag, var det inte.

Till mitt första våffelförsök hade jag inköpt ett pulver i speceriaffären, det där  skulle blandas upp med vatten och matfett. Man skulle då få något som fabrikanten kallade Kejsarvåfflor. Jag vet inte vad kejsare har för smak, men mina våfflor var, ehuru inte direkt smaklösa, helt fel till konstistensen. Mina våfflor var exempelvis icke det minsta pösiga och frasiga utan vad jag skulle beskriva som tunna och rätt sega.

Jag bestämde mig då för att inte längre lita på halvfabrikat utan göra som Mor. Jag blandade en gammal hederlig smet enligt en gammal hederlig och rutig receptbok. Ägg, mjölk, vetemjöl, fett. Våfflorna som en stund senare lämnade laggen var mindre sega, men jag tyckte inte att de hade den där rätta våfffelsmaken. De smakade mest som pannkakor. Och någon pösighet var det inte tal om.

Nu har jag gett upp. Någon våffelmakare är jag icke.

Det går precis lika bra med pannkakor

h1

På skanning efter den tid som flytt

mars 28, 2010

Spalten har slarvat lite med spalten på sista tiden. Jag håller nämligen på att lägga mina två sista händer vid den bok om mitt usla liv som kommer ut i juni. Har fått skanna om ett femtiotal bilder eftersom de hade vad vi i branschen kallar ”för låg upplösning”.

Med detta arbete fullbordat ser jag nu fram emot att änteligen få lägga tillbaka alla gamla dammiga pärmar och album i sin ödeshög i garderoben och gå vidare med nutiden och den framtid jag har kvar.

Så här kommer spaltens bok om sitt usla liv att se ut när den en dag i juni 2010 änteligen är färdig att slitas ur bokhandlarnas nyfikna händer. I boken kommer många häpnadsväckande hemligheter att avtäckas, bland annat hur det gick till när spalten en natt efter en våldsam fyllefest smög in i Sven Melanders sovrum och rakade av honom muntaschen, en episod som skulle komma att väcka förstämning i hela humorbranschen.

h1

So watt?

mars 24, 2010

Nedanstående rapport har inlöpt från spaltens vanligtvis välunderrättade korresponderande medarbetare, herr Ö, bosatt i den ö-kända grannkommunen Vellinge.

En knipslug norrman och känd miljökämpe vid namn Elon Halvdan har efter flera års forskning kommit på ett sätt att halvera elförbrukningen. Varje stickkontakt har som bekant två ”pinnar”,som leder strömmen. Om en ”pinne” avlägsnas, d v s hälften av det totala antalet ”pinnar” i en normal stick-kontakt, så halveras strömförbrukningen. Elon Halvdans kommentar efter tillkännagivandet av upptäckten var: ”Det enkla är ofta det geniala”.
Denna upptäckt kommer att få stora återverkningar på vårt samhälle. Kärnkraftverk kommer att läggas ner och de vackra stolparna med propellrar som finns i vår natur kommer att nästan försvinna. Maria Wetterstrand kommer kanske inte att bli minister och miljöpartiet riskerar att hamna under 4-procenstsspärren. Bonusar till elbolagens chefer kommer att minska drastiskt, men kommunerna är beredda på att gå in och stötta dessa personer under en tillvänjningsperiod. Kraftledningar ovan jord kommer också att bli mer sällsynta enligt Sven Stolpe, som ingår i Vattenfalls ledning.

Det ryktas att Elon Halvdan kommer att få Nob el-priset i fysik till hösten.

Att det är den 1 april på torsdag kommenterar herr Ö så här:
– So watt?

Så här enkelt halverar du din elförbrukning!

h1

Meddelande angående FÄRDTJÄNST

mars 22, 2010

På grund av spaltsjuka har min intertong© FÄRDTJÄNST tvingats göra ett lite längre uppehåll än vanligt. Jag kan dock försäkra ärade läsare att personerna i berättelsen är vid god vigör och att de, om spalten inte drabbas av något elakt recidiv, återkommer med det snaraste.

h1

Varför så upprymd?

mars 21, 2010

Har just sett sista delen i Stieg Larsson-trilogin om Lisbeth Salander. Mord och slagsmål och våldtäkt och elände och räliga banditer så långt ögat nådde. Varför känner jag mig då så besynnerligt upprymd, hart när euforisk?

Jo, jag tror att man kan bli så där tillfreds efter att ha fått avnjuta ett välgjort hantverk, elegant presenterat av skickliga  konstutövare i alla de branscher som hör filmens värld till.

Det tror jag faktiskt.