Archive for november, 2010

h1

En anordning för huvudet

november 30, 2010

En kommentator till måndagens inlägg om mamman med barnvagnen efterlyser svenska ord för orden headset (hörlurar med mikrofon) och handsfree (hörsnäcka).

Som gammal språkpuritan (jag hyllar exempelvis islänningarnas frejdiga sätt att förisländska alla låneord) fann spalten detta vara en synnerligt god idé och började fundera. Bara för att omedelbart stöta på patrull.

Översätter man headset blir det anordning för huvudet. Inte bra. Kan lika bra avse en hårborste eller en fön. Dessutom tror jag expediten i datorbutiken skulle bli lätt förvirrad om man kom in och bad att få köpa en anordning för huvudet.

Handsfree blir handfritt, eller kanske handlöst. Icke heller särskilt lyckat.

Jag hamnade i beråd. Jag kan helt enkelt inte hitta på några bra ord. Så nu står mitt hopp till de intelligenta och uppfinningsrika läsarna. Skriv en kommentar till detta inlägg och kom med förslag. Bra nyord belönas med en tvåveckors all inclusive-resa till Bahamas.

Och här kommer det finstilta: Du får betala resan själv.

h1

Samtal med barn

november 29, 2010

I dag mötte jag en en ung kvinna med barnvagn på gågatan där jag bor. I vagnen befann sig, förmodar jag, kvinnans barn. Modern talade med sitt barn och det slog mig att samtalet var en aning ovanligt för att vara mellan mamma och barn.
Kvinnan skällde inte på sitt barn och hon talade inte något jollrande barnspråk med det. Hon konverserade lugnt och sakligt sitt lilla ättelägg som vore det en vuxen människa.
Så, tänkte jag, borde alla mödrar tilltala sina barn.
Tills jag insåg att kvinnan inte alls talade till sitt barn. Hon hade ett headset och talade i sin mobiltelefon med en väninna eller någon annan vuxen.

Min nyvunna tro på mänskligheten försvann därmed i ett nafs.

 

h1

Kungl Hovlitteratör

november 25, 2010

Spalten har fått ett vänligt tackbrev från HKH kronprinsessan Victoria och HKH prins Daniel. De unga tu fick boken En levande gosse i bröllopsgåva och skriver att den har givit oss ett kärt minne för livet.

 

Spalten betraktar sig därmed som Kungl Hovleverantör.

Även du som varken är kunglig eller höghet kan bli ägare till boken. Klicka i köprutan här till höger eller gå in i en vanlig bokhandel så får du också ett kärt minne för livet.

PS  Sedan jag skrev detta inlägg har min gode vän Björn Vinberg mailat till mig och föreslagit att jag inte ska kalla mig hovleverantör  utan HOVLITTERATÖR. Ja det är klart. Det är nu utfört. DS

h1

Den nya telefonen

november 24, 2010

Har du hört talas om den nya telefonen? sa Kreti.
Du menar i-phone? gentog Pleti.
Nä nä, den är ute för länge sen. Den här telefonen är smartare än alla smartphones som finns på marknaden.
Vad är det som är så bra med den?
Jo, förstår du, den fungerar utan batteri.
Utan batteri? Hur går det till?
Jag vet inte i detalj, men den levereras med en sladd och en grej som man sätter i väggen.
I elurtaget då?
Nä fan, det är ett särskilt urtag som man måste ha.
Jaha du.
Och den är skitenkel att hantera. Man behöver inte sitta och fumla med en massa konstiga knappar. När man ska ringa nån slår man bara numret på en petmoj.
Vad i hela friden är en petmoj?
Det är liksom en fingerskiva med hål för olika siffror. Man sticker fingret in ett hål och så drar man liksom hela skivan åt höger. Och sen tar man nästa siffra. Och när man är klar behöver man inte trycka på nån knapp med telefon på. Man bara talar i luren…
Luren?
Ja det kallas så. Och sen håller man luren till örat och då hör man den man ringt upp tala och man kan själv tala.
Otroligt, det låter som ett under.
Ja den är fantastisk! Alla som har köpt den är saliga. Dom säger att dom inte förstår hur dom har kunnat leva utan den.
Tänk vad dom kan hitta på, sa Pleti.
Jo du, sa Kreti, tekniken går framåt.

h1

Angående barn

november 21, 2010

I dag har Unicef bestämt att det är Internationella barndagen. Spalten, som nyligen själv  var barn, vet allt om detta gåtfulla folk.

Alla barn…

… hatar jultomtar
..  älskar julklappar
… är starkast i världen  (pojkar)
… är sötast i världen (flickor)
… gillar godis, läsk och allt annat som är skadligt för tänderna
… hatar att gå till tandläkaren
… gillar att resa utomlands på semestern
… hatar att resa utomlands på semestern tillsammans med sina föräldrar
… tycker att deras föräldrar är pinsamma när de är fulla
… tycker att deras föräldrar är pinsamma när de är nyktra också
… vill ha avtalsenlig ersättning om de hjälper till hemma
… älskar cirkus
… hatar clowner
… vill åka i framsätet i bilen
… gillar spaghetti med köttsås (BRIS – Barnens Rätt i Samhället)
… vill leka med kvarterets värsta buse
… älskar alla djur utom brännmaneter och mördarsniglar (fast fan vet)
… vill bli vrålrika fotbollsspelare när dom blir stora

Inga barn…

… vill gå och lägga sig
… vill borsta tänderna
… vill städa sina rum
… vill bädda sin säng (”va ska de va bra för, den blir ju likadan igen”)
… vill gå hem när kalaset är som roligast
… vill göra läxor
… tycker det är kul att dansa runt majstången
… tycker det är kul att dansa runt julgranen
… funderar över sin ålderdom
… vill bli tilltalade med barnspråk
… läser dagstidningar
… ser nyhetsprogram i tv
… tycker det är kallt i vattnet (aldrig nånsin!)
… oroar sig för den globala uppvärmningen
… vill höra morfar berätta hur det var när han var ung
… vill leka med barn som föräldrarna vill att dom ska leka med

När jag närmare tänker efter är det nog ingen större skillnad på barn och vuxna.

 

Bilderna på barnen är hämtade från denna sida:

h1

Reflexioner

november 19, 2010

Att komma att tänka på gamla dikter är ett öde som understundom drabbar oss äldre, bildade herrar. Av någon anledning tänkte jag sålunda i dag på dikten Reflexion av Anna Maria Lenngren, denna stora humorissa, som väl kan sägas ha varit sjuttonhundratalets svar på Tage Danielsson.

Så här går den:

Cornelius Tratt är död – en liten rödlätt man,
gick gärna i syrtut – i går begravdes han.
Jag kistan såg och processionen
och gjorde denna reflexionen:
»Bror Tratt, du levde glatt och kort;
förr bars du alltid hem, nu bärs du äntligt bort.»

REFLEXION

Att vara bildad innebär nu för tiden att man är rätt ensam. I frågesporter i radio och tv kan jag oftast svara på frågor som det i min ungdom ansågs höra till allmänbildningen att kunna svara på. Dem kan nästan ingen deltagare ge svar på. Däremot har jag inte den blekaste aning om vem som till exmpel spelade tvärflöjt i Kiss eller vilken filmstar som har dejtat en annan filmstar eller var med i Starwars eller Harry Potter. Slikt måste man känna till om man vill bli miljonär. Därför blir jag inte miljonär – om jag inte råkar ha rätt postnummer förstås.

EN REFLEXION TILL

Det är möjligen all dagens mediauppmärksamhet kring en namne till herr Tratt som har fått mig att tänka på fru Lennbergs dikt. Även han levde kort och glatt, åtminstone kort. Och även han bars väl understundom hem. Men han gick mig veterligt aldrig i syrtut och var inte särskilt liten och  rödlätt. Dessutom stavade han sitt namn lite annorlunda.

Omslag till en ny Cornelis-bok av Kalle Lind.


h1

Kreti har en idé

november 17, 2010

Kreti och Pleti möttes på stan.

Det är inte konstigt att det gick på rumpan för Mona, sa Kreti. Hon hade ju inget nytt att komma med. Titta på Reinfeldt, han tog nya friska tag och gick ut och sålde in moddarna som det nya arbetarpartiet.
Och vad skulle Mona ha gjort? förhörde sig Pleti.
Vad hon skulle ha gjort? Hon skulle förstås ha sålt in sossarna som det nya överklasspartiet.
Men, invände Pleti, då skulle hon ju ljuga.
Vad fan tror du Reinfeldt gjorde? sa Kreti.
Det har du min själ rätt i, sa Pleti.
Jag har alltid rätt, sa Kreti. Nu går vi och tar oss en stänkare.