Archive for april, 2010

h1

Att ha roligt

april 30, 2010

När jag var ung var det tre kvällar om året då man absolut måste ha roligt: valborgsmässoafton,  midsommarafton och nyårsafton.
Att ha roligt i min ungdom var inte så lätt, ty på den tiden fanns det inga ställen där man kunde gå och ha roligt, det vill säga festa och dansa.
Eftersom det inte fanns några lokaler dit vi ungdomar kunde gå och festa och dansa – diskoteket var ännu ej uppfunnet och på vanliga dansrestauranger kom vi inte in eftersom vi var för unga – fick vi lita till att någon bjöd en på hippa.
Blev man inte bjuden på hippa, och det blev man mycket sällan, var det kört.
Det fanns alltså tre kvällar då man måste ha roligt. Om man inte hade roligt de övriga trehundrasextiotvå kvällarna på året gjorde inte så mycket. Det var till exempel ingen som förebrådde en om man inte hade roligt den 14 mars eller den 22 november.
Och eftersom man inte hade någon press på sig den 14 mars och den 22 november och de övriga kvällarna kunde man hitta på nåt annat dessa kvällar, gå på bio till exempel, vilket egentligen var mycket roligare än att ha roligt.
Men att inte ha roligt till valborg, midsommar och nyår var oförlåtligt. Det var skamligt.

h1

Herr Ö ger skall

april 29, 2010

Spaltens korrespondent i Ljunghusen, den (ö)kände herr Ö, har med anledning av spaltens nyligen publicerade bild på kissnödiga hundar…

… klistrat densamma på sin brevlåda, traktens jyckar till efterrättelse och varnagel. Budskapet på bilden lyder kort och gott: VÄLJ ETT TRÄD I STÄLLET
Som den hängivne kynolog (hundkännare, spaltens anm) han är, vill han dock betona att han inte hyser något agg mot  sina fyrbenta vänner. Han vill bara att dom låter hans eleganta brevlåda vara i fred och i stället slår sina sjuor mot något lämpligt träd. Sådana finns det synnerligen gott om i Ljunghusen.

FOTNOT: Herr Ö har hittills betraktat sig som urinvånare i Ljunghusen, dit han flyttade 1942, men uppger för spaltens utsände att han nu förmodligen kommer att bli kallad urin-vånare.



h1

Dagens helgon: Tyra

april 28, 2010

När spalten var en ung spalt, knappt större än en notis, hade han en städerska som hette Tyra. Var man reporter på Expressen på den tiden, vilket jag var, fick man en gratis radannons per år. Trött på att ägna fritiden åt dammsugning och toalettrengöring satte jag in en annons som såg ut ungefär så här:

ENSAMSTÅENDE EXPRESSEN-MEDARBETARE SÖKER STÄDHJÄLP. GÄRNA PENSIONÄR.

De där sista två orden visade sig vara ett genidrag. Pensionerade damer som tröttnat på att lösa korsord och rulla tummarna höll telefonen varm hela dagen. Just som jag stod i beråd om vilken av alla de vänliga damerna jag skulle välja ringde Tyra.
Hon sökte inte jobbet, hon hade redan bestämt oss, både sig och mig.
När ska jag börja? sa hon.
Nästa dag kom Tyra. Hon var en rundnätt söderböna i sina bästa år, vilket i hennes fall betydde omkring sjuttio. Tyra var kvick och slängd i käften som det anstår en äkta söderböna och vi kom genast på god fot.
Efter ett tag kom städandet bara att bli en bisyssla för henne. Tyra blev i stället min morsa med hull och hår. Inte mor, inte mamma utan just morsa. Att betala henne för hennes städtjänster blev allt svårare, inte vill väl en morsa ha betalt!
Äh det där tar vi nån annan gång, sa hon när jag tog fram mina svarta hundringar.

Tyra stannade kvar i mitt liv i många år. När våra vägar skildes var hon över åttio. Jag vet inte säkert, för Tyra försvann så att säga gradvis. Eller rättare sagt: hon försvann inte alls, det var jag som försvann.
Jag flyttade och bytte tidning och gjorde tv och drog så småningom till Malmö och fick annat att tänka på och en dag insåg jag att det var för sent att ringa henne eftersom hon rimligen inte kunde vandra på denna fagra jord längre, då skulle hon vara över hundra.

Tyra. Så kan ett helgon också se ut.

(Den här bilden togs på min fyrtiodag av en klant som inte begrep att man inte ska plåta med blixt rakt in i ett fönster. Jag bjöd på rökt ål och Tyra tillverkade äggaröra i mängder.)

h1

Vits för litterärt bildade

april 26, 2010

Vet du vad den franske författare hette som skrev Brev från min kvarn?

Ja, jag säger Daudet.

h1

Trots allt

april 25, 2010

Trots alla larmrapporter från domedagsprofeter i miljöbranschen spritter det även detta år i  naturen, konstaterar spalten efter en kontrollpromenad denna soliga  söndag. I det centrala Malmö fångade spaltkameran sålunda detta sprittande körsbärsträd.

Och ute vid Ribersborg hade en blivande Zlatan äntligen fått fart på kulan…

Och snart leker gäddorna i vikar och vass och solen går ner bakom Sjöbloms dass och supen står immig i sitt glas. Sen får korparna säga vad dom vill!

h1

FÄRDTJÄNST 24

april 25, 2010

Den långa färden

Slutet

Varsågoda och stig ut, säger vår chaufför, som heter Aram. Han håller upp dörren på Packarden och gör en stilig honnör.
Nä men det är ju du! utropar Barbro. Vår gamle färdtjänstchaufför! Hon omfamnar Aram som därefter omfamnar Gunnar och Walter.
Roligt att se dig igen, säger Gunnar.
Älskar du fortfarande Agnetha Fältskog? frågar Aram.
Det är klart. Men jag har ju inte lyssnat på henne på länge, säger Gunnar.
När vi kommer tillbaka du ska höra henne i min nya bilstereo. Jag köpte en cd med henne.
Det ser jag fram emot, säger Gunnar.
Vi har visst aldrig träffats, säger Aram till Anneli.
Nej, säger Anneli, när jag kom med  var du redan borta.
Varför kom du med? frågar Aram.
Jag skulle ta hand om Krister, svarar Anneli.
Krister? Det fanns ingen som hette Krister i bilen. Såvida du inte menar…
Nu talar vi inte mer om det, säger Barbro överslätande.
Var Krister den där typen som kidnappade min bil?
Ingen svarar, men Aram förstår.
Jag välsignar min maskering till narr, Aram har inte en chans att känna igen mig.
Och nu bär det iväg till New York, säger Gunnar. Jag hoppas verkligen att du kommer med.
Naturligtvis, säger Aram, jag har alltid velat se New York.

Okej, gott folk, då är det dags att gå ombord, säger jag. Alla drar sig till ingången till kupén som hänger under den jätttelika cigarren. En tysk herre öppnar dörren:
Herein, bitte schön! säger han välkomnande och gör en diskret hitlerhälsning. Alla går in.
Jag undrar hur jag ska göra med Anneli, men jag behöver inte undra länge, ty just som jag ska ta tag i henne för att  hålla henne utanför luftskeppet smiter hon i väg in i kupén. Hon stannar i dörren och vinkar till mig.
Farväl Åke, ropar hon leende. Jag lämnar dig här.
Men, säger jag, vill du inte bli på riktigt? Undersköterska?
Kanske senare. Men just nu vill jag till New York.
Farväl Anneli, svarar jag.
Vi ses kanske nån gång i framtiden, säger Anneli.
Ja, säger jag, men jag vet att jag ljuger. Jag kommer aldrig att hitta på Anneli igen. Kanske en annan undersköterska men inte Anneli.

Se upp för dörrarna, säger den tyske herrn på tyska. Dörrarna stängs, tillägger han och stänger dörrarna.
Hindenburg samlar sig inför sin luftfärd. Propellrarna börjar snurra, det väser och susar och mödosamt lyfter det väldiga fartyget. Ljudlöst svävar Hindenburg bort över trädtopparna på sin väg mot New York.

SLUT

 

h1

Den tänkande datorn

april 23, 2010

Datorer är inga einsteinar, det är dom sannerligen inte, men dom är ambitiösa och plikttrogna. Ber man en dator göra nåt så utför han ordern.
Till punkt och pricka. Det skulle inte falla en dator in att göra ett halvdant jobb.

Häromdagen hade spalten bestämt att ändra ett personnamn i ett pjäsmanus. Namnet BILL skulle bli ÅKE. Saken var enkelt ordnad: ctrl + h och sen var det bara att skriva in det gamla namnet och det nya och sen trycka på enter. Inom en mikrosekund visste datorn berätta att namnbytet lyckligen var genomfört. På 102 ställen, meddelades det.
Två ställen för mycket, skulle det snart visa sig.

ÅKEJUD hörs på avstånd, står det sålunda i en scenanvisning i första akten.
Du klär dig så ÅKEIGT, säger en av rollfigurerna i andra akten.

Men han menade så väl.