Archive for november, 2011

h1

Os lagartos comer omelete

november 29, 2011

Ovanstående är portugisiska för Ödlorna äter omelett. Detta yttrande fällde spalten till den brunögda men blonda servitrisen vid poolbaren på Madeira och anledningen var att jag iakttagit hur de små käcka ödlorna som bor i baren kom fram och lät sig väl smaka av den del av min omelett som på grund av min drumlighet råkat hamna på golvet.

Jag har fram till nu trott att ödlor livnärde sig på flugor och andra små äckligheter, men nu vet jag att de även, och med stort välbehag, sätter tänderna i en och annan omelett när tillfälle bjuds. Om de nu har några tänder, vilket jag betvivlar.

Detta visar nyttan av göra resor i världen. Att ödlor äter omelett var ändå bara en av de tusentals  lärdomar jag inhämtade på min nyliga resa till den portugisiska ön Madeira.

Det visar även nyttan i att kunna konversera på främmande språk. Tack vare mitt yttrande föll den brunögda men blonda servitrisen omedelbart och i det närmsta platt för spalten, vilket ledde till en nära vänskap mellan oss, en vänskap som så småningom antog allt mer romantiska former. Vore det inte för den hisnande åldersskillnaden skulle jag förmodligen ha friat till den brunögda men blonda servitrisen.

Hela livet är som en glad omelett, som Zarah sjöng när hon var på det humöret.

h1

En tidsfråga

november 14, 2011

En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.

Jesus  (Joh 16:16 – 22)

Frukten icke, spalten dyker snart upp igen

h1

Packbesvär

november 13, 2011

Kan inte begripa varför det ska behöva ta så förbannat lång tid att packa en resväska nu för tiden. Förr slängde man ner några kallingar och en Ed McBain, det tog högst sju minuter. Nu är packandet en affär på tre dagar och med en för varje år allt digrare packlista som hjälp.

Den som påstår att detta beror på spaltens begynnande senilitet ämnar jag omsorgsfullt lägga på truten.

Jag är övertygad om att det, som det mesta, har med den globala uppvärmningen till följd av ökade utsläpp av koldioxid att göra.

 

h1

111112

november 12, 2011

Puh!

h1

Spänningen stiger!

november 11, 2011

Hur ska det gå med jorden? Nu är klockan snart fem och ännu finns det inga direkta tecken på undergång.

Fast det är klart, jorden bävar ju i det östra Turkiet och i Grekland reser sig folket. Och hur ska det gå för la bella Italia när hon inte längre har pigtjusaren i ledningen?

Svårt att säga. Vi får se hur det går. Följ den spännande utvecklingen här i spalten.

h1

Nyheter om jordens undergång

november 11, 2011

Klockan är nu fem minuter över ett den 11/11 -11 och jorden har ännu icke gått under. Jag tror vi klarar oss den här gången också.

 

h1

Kungörelse

november 11, 2011

Eftersom spalten inte tror på någon form av vidskepelse, vare sig kristen eller profan, ämnar jag inte kommentera att dagens datum är 111111 och att jorden därför kommer att gå under elva minuter över elva i dag.

h1

Små grodorna

november 10, 2011

En av spaltens korrespondenter omtalar att det tidigare borgarrådet i Stockholm, Helge Berglund, som också var ordförande i Ishockeyförbundet, en gång hade blivit utsatt för inbrott på ett hotell i Tyskland. Han anmälde tillgreppet i receptionen sålunda:

Ich bin der Präsident Schwedens und ich bin gestohlen.

Jag erinrade mig då vad tennistränaren Lennart Bergelin en gång lär ha sagt till en fransk odalman när han hade fått krångel med bilen:

Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?

Detta ledde mig till en sida med sportgrodor, som jag å det varmaste kan rekommendera de ärade spaltbrukarna:

http://123an.tjosan.se/sportgrodor.html

 

h1

Något om far och öron

november 8, 2011

På söndag är det Fars dag eller Pappas dag som jag tycker den borde heta nu för tiden. Inga barn säger far om sin far, jag tror att spalten är den siste som gjorde det. Alla mina kamrater sa pappa, utom Knut-Åke som sa Nils.

Själv sade jag icke du till min fader. Vi lade aldrig bort titlarna och spottade varann i ansiktet. Min moder kallade jag du, men till min fader sade jag far.

Har far ätit middag i dag? kunde jag exempelvis säga. Min fader sade emellertid du till mig, vilket ju egentligen var lite orättvist.

På Fars dag är det kutym att barnen ger sin pappa en rätt ful slips eller, om barnen är otroligt små, en teckning med texten Till pappa på Fars dag. Det senare kan sägas vara en budgetvariant.

Själv kommer  jag tyvärr icke att hyllas om söndag, ty jag har inte lyckats sätta några barn till världen. Och barnbarn har jag i ännu ringare utsträckning, ty för att få sådana krävs att man först får barn.

Att göra barn är oerhört komplicerat. Särskilt svårt är det att göra öronen, med sina sinnrika veck och vindlingar. Jag undrar förresten varför öronmusslan ser ut som den gör, vore den slät skulle den ju vara mycket lättare att torka när man har duschat.

Men naturen har nog en mening med det också, det brukar han ju ha. Kanske är det för att liksom stoppa upp ljudet en aning så det inte tränger in med full kraft och ramponerar trumhinnan.

Fan vet. Eller Darwin.

h1

Sickan och fiskmåsarna

november 4, 2011

Sickan Carlsson dog i onsdags i en ålder av 96 år.

1971 gjorde jag en intervju med Sickan för Expressen. Artikeln jag skrev kom delvis att handla om en måsskit på fönsterrutan…

Vi satt och drack kaffe i Sickans och Sölve Adamssons (han med det som på den tiden lite diskret kallades sjukvårdsartiklar) lägenhet på Norr Mälarstrand i Stockholm. Nedanför oss låg Riddarholmsfjärden och i bakgrunden tronade Högalidskyrkan. Fru Adamsson var vid tiden 56 år och det framgår av intervjun att jag, som då var 37, hyste den största respekt för denna aktningsvärda ålder.

Jag lade märke till en stor vit måsblaffa på fönstret och kunde konstatera att den älskade skådespelaren bodde på måshöjd.
– Ja, hör du du, sa Sickan, folk går och matar fåglarna där nere och sen är det jag som får resultatet på mina nyputsade fönsterrutor. Och så skrattade hon så där hjärtligt och smittsamt som bara hon kunde.

Vi talade om hennes (redan då) långa filmkarriär och hon berättade att hon sökte för huvudrollen till debuten En stulen vals från 1932, men fick hålla till godo med rollen som Aino Taubes syster.

Och så talade vi förstås om hennes (redan då) långa karriär i revybranschen. Och när vi kom till Karl Gerhard, en revykung Sickan hyste stor beundran för, sa hon:

– Du, sa hon, när Karl Gerhard kom in på en krog, DÅ KOM NÅT IN!

Och det var ju ett utmärkt sätt att uttrycka saken.