Detta är den oåterkalleligen sista lektionen i spaltens serie om Sverige som inleddes på Nationaldagen och har väckt stor uppmärksamhet i hela den civiliserade världen.
KRISTENDOM & DYL
När spalten växte upp var kristendom den enda religionen i Sverige om man inte råkade vara jude. Var man det fick man ledigt på kristendomslektionerna, vilket gjorde att jag allvarligt övervägde att konvertera till judendomen.
Muslimer fanns icke på den tiden i Sverige utom i Tusen & en natt, som gick som serie i Vecko-Revyn. Fick man syn på en muslim, eller muhammedan som det kallades på den tiden, gick man hem och hämtade kameran.
(Här hade jag tänkt komma med några syrliga kommentarer om islam, men har beslutat att avstå då jag inte vill riskera att utsättas för terrorrelaterat våld.)
Kristendomslektionerna minns jag inte så mycket av, mer än att det på lågstadiet visades planscher på Jesus där han såg så snäll och mesig ut att man kunde tro att han var språkrör för miljöpartiet. Jesus var dock allt annat än mesig. Han drev exempelvis ut månglarna ur templet och förvandlade vatten till vin. Bra jobbat.
Dagens svenska befolkning tror icke på gud, men stannar trots det kvar inom statskyrkan då detta kan medföra vissa fördelar efter frånfället, bland annat att de kommer till Himmelen.
Från min senare skoltid minns jag Luther och den augsburgska trosbekännelsen. Luther vet jag vem det var, men jag har ingen aning om vad den augsburgska trosbekännelsen innebär.