Archive for the ‘Skryt & skräpp’ Category

h1

Lite skryt

augusti 17, 2015

Det finns människor med god smak och gott omdöme, läs bara vad Karin Ekman i Kämpinge skriver:

Hej Åke Cato
Du lever verkligen upp till Din boktitel – ”En levande gosse” ! Höllvikens bibliotek har något som kallas Sommarboken där en av fyra böcker bör uppmärksammas lite extra enligt läsaren.
Då valde jag Din bok som torde vara givande för oss med några år på nacken och ett förflutet i Malmö eller på Näset.
Ack vad man känner igen sig !
Du skildrar Ditt liv med så mycket värme och HUMOR att jag är säker på att vi i vår familj inte är ensamma om att hoppas få läsa nya alster snart.
Vänligen
Karin Ekman

Man  bugar och tackar.

Annonser
h1

Greta hyllad igen

juli 8, 2011

Svenska Dagbladet stämmer nu in i hyllningskören för Viva la Greta! på Fredriksdalsteatern.

Ola Forssmed är genial

Viva la Greta!

Fredriksdal, Helsingborg

Utomhusscenen var under tidigt 1900-tal demokratisk teater för folk med små plånböcker. Guld och marmor blev ersatt av avenbokshäckar och blå sommarhimmel. Borgerlig dramatik utbytt mot pjäser av exempelvis Gideon Wahlberg, som skrev Söderkåkar och låg bakom dussintalet pjäser om en hyggligt välsituerad hantverkarklassoch deras problem som nya aktörer på en social scen.

Fredriksdalsteatern bör K-märkas som alldeles underbart exempel på välbevarad buskteater –

därav ordet buskis. Här, med dofterna av rosor från parken bredvid,är luften mättad av historia.

Nils Poppes gärning lever ännu.Han höll traditionen vid liv genomsin egensinniga, clowniska förmågaoch Eva Rydberg bär den ännumed sin egen form av fysisk komedi.

I dag är Fredriksdal en formav klan där familjen Rydberg visarsin begåvning via hela fyra familjemedlemmarmed på scenen.

Viva la Greta heter pjäsen för året,skriven av Åke Cato och MikaelNeumann. Stycket är möjligen inspireratav musikalen Hair, den ären hyllning till 60-talet, Flowerpowerkulturen och den blommiga och lätt rebelliska popen.

Handlingen är enkel. Den gamla 30-talsstjärnan Greta Mohlin och hennes betjänt Jean bebor ett slott som ständigt behöver renoveras. Under åren har hon lurat en rik svenskamerikan, Allan, att skicka pengar till deras många barn – som Allan tror att Greta fött och fostrat. Nu kommer Allan på besök för att träffa sin avkomma och Jean får till uppgift att spela dem alla sex. Under tiden bestämmer sig ett färgglatt hippiekollektiv att ockupera slottet …

Eva Rydberg själv är självklart nav på scenen med sin absoluta utstrålning. Egentlig huvudperson är dock uppassaren Jean som spelas av Ola Forssmed som härfår visa hela bredden av sin begåvning. Ja, ibland blir pjäsbyggettill en cat-walk som gjord föratt låta Forssmed glänsa, grimasera och spastiskt gymnastisera som Gretas alla låtsasbarn. Han

är genial och helt i Poppes anda.

Magnus Härenstam är trivsamt nallebjörnssympatisk som Allan. Birgitta Rydberg får visa framfötterna genom att agera dennes amerikansk hustru. Hon skrattar maniskt och talskriker med vild Texasaccent som den där domaren från tv-programmet So youthink you can dance? Just det, flera av dansnumren är utmärkta. Främst utmärker sig Alexander Larsson som spelar hippiegrabb med svaghet för cyklar. Fin karisma, röst och rörlighet.

Trots två otäcka kommunaltjänstemän som vill riva Gretas slott slutar allting gott. Den lilla

människan har ännu en gång besegrat makten – precis som det ska vara på en utomhusteater.

Publiken, som en gång var ung just på 60-talet, har fått en lagomdos energisk nostalgi, komplett med kaffekorg och fågelsång. Detblir inte mer svensk sommarkvällän just så.

LARS RING

Manus: Åke Cato/Mikael Neumann. Regi: Anders Albien. Scenografi: Sture och Emanuel Petersson. Koreografi: Tomas Adrian Glans. Kostym: Marianne Lunderquist. Medv: Eva Rydberg, Ola Forssmed, Magnus Härenstam, Birgitta Rydberg, Kalle Rydberg, Alexander Larsson, Robert Rydberg, Toni Rhodin, Karin Bergquist m fl.

h1

Dagens Nyheter hyllar Greta…

juni 20, 2011

”Viva la Greta” på Fredriksdalsteatern

Det är en mer välsmord apparat över årets Fredriksdal: inramningen är flottare än den brukade vara. Sittplatserna är nya, vattenavvisande, och scenen har numera tak. Naturen biter inte längre på denna klassiska utomhusteater, och på premiärkvällen kapitulerar den alldeles med uppehåll och solsken.

Kapitulerar gör även vi som vant oss vid Fredriksdals inverterade värden. Sedan Poppes dagar brukar dåligt vara bra och lite fel alldeles rätt. Det finns utan tvekan en charm i det, men i årets uppsättning är alla värden rättvända: Anders Albiens iscensättning är lika trimmad som bersåerna i den vackra parken.

Dansen – och koreografin – spelar en framträdande roll i år. Den brukar fylla ut dramatiska luckor. Nu är den utomordentligt integrerad i handlingen. Det bästa med ”Viva la Greta” – så heter Åke Catos och Mikael Neumanns pjäs – är emellertid att den tycks vara skriven för just denna ensemble.

Eva Rydberg spelar huvudrollen Greta som var firad primadonna i 30-talets Paris. Fyra decennier senare sitter hon på ett förfallet slott som hon hjälpligt underhållit med pengar som exmaken skickat från USA. Magnus Härenstam spelar exmaken som gjort sig en förmögenhet på läsk. Han tror att pengarna gått till de sex barn som Greta tutat i honom att de har tillsammans. När han dyker upp med cowboyhatt, boots och ung, amerikansk fästmö (Birgitta Rydberg) får Gretas alltiallo Jean (Ola Forssmed) snällt spela hela barnflocken för den återvändande fadern.

Pjäsen är som klippt och skuren för gummimannen Forssmed och hans fysiska ekvilibristik. Frågan är om det finns någon bättre svensk arvtagare till Poppes och Rydbergs humortradition. Här finns både kontinuitet och föryngring i samma tänjbara och elastiska kropp.

Det fiffiga med Catos och Neumanns manus är att de lokaliserar handlingen, inte till förra hälften av 1900-talet som det brukar vara, utan till 70-talet, det kulörta peace and love-decenniet. På det sättet kommer de inte bara åt en rivig låtskatt; de kommer också åt en tid full av motsättningar som publiken fortfarande kan relatera till. Här lever Rydbergs champagnepimplande slottsfru parallellt med de fredsaktivister och alternativtänkare som snart ockuperar hennes slott och med den kommunalpamp som vill jämna huset med marken för att bereda plats för betongkomplex. Det är utan tvekan den sistnämnde som står lägst i kurs i friföretagsamma Helsingborg.

För första gången känns det som om Fredriksdal appellerar till en yngre publik. En härlig upptakt på årets svenska sommarteater­säsong.

Rikard Loman

h1

Wow!

januari 4, 2011

Det går bra för spalten. WORDPRESS, som administrerar bloggar,  rapporterar att ni var 53 000 som besökte sidan under året.
Wow! tillägger WordPress. Spalten kan bara instämma och hoppas att ni blir ännu fler 2011.
Let us go forward together, som  Winston Churchill sa.

Your 2010 year in blogging

Happy New Year from WordPress.com! To kick off the year, we’d like to share with you data on how your blog has been doing. Here’s a high level summary of your overall blog health:

Blog-Health-o-Meter Wow

We think you did great!

Crunchy numbers

About 3 million people visit the Taj Mahal every year. This blog was viewed about 53,000 times in 2010. If it were the Taj Mahal, it would take about 6 days for that many people to see it.
In 2010, you wrote 277 new posts, growing the total archive of this blog to 595 posts. You uploaded 381 pictures, taking up a total of 103mb. That’s about 1 pictures per day.

Your busiest day of the year was June 22nd with 436 views. The most popular post that day was SPALTEN AVSLÖJAR: SÅ BLIR VICTORIAS OCH DANIELS HEMLIGA KÄRLEKSNATT !

h1

All time-high!

november 16, 2010

I måndags hade spalten 340 besökare, vilket är vad vi börshajar brukar kalla all time-high.

Bara så ni vet alltså.

h1

Skånska Dagbladet 30/10 2010

oktober 31, 2010

Roande och läsvärt av Åke Cato

Av Jan Olsson

”Memoarer ska vara långa och tråkiga och bestå av en till synes oändlig uppräkning av tråkiga mostrar och fastrar och tremänningar och diverse andra tråkiga människor den tråkige författaren mött på sin tråkiga jordevandring.” Åtminstone enligt Åke Cato, en av våra flitigaste kåsörer, underhållare och leverantörer av revy- och teatertexter. Således har han fullständigt hänsynslöst uteslutit halva släkten och en rad bekanta i sina nysläppta memoarer, ”En levande gosse”. Den något kryptiska titeln får naturligtvis sin förklaring en bit in i boken.
Vi får följa Åke från den kulna höstdag 1934, när han föddes på Malmö Allmänna Sjukhus, fram till det senaste årsskiftet, då han tyckte det var dags att sätta punkt efter alla hågkomster.
Inte minst läsvärda och roande är de avsnitt, där vi får följa en ung och lite annorlunda gosses inblick i hur livet i ett svunnet Malmö – och Höllviken – kunde te sig i mitten av förra seklet.

1960 blev Åke Cato journalist och anställdes på Expressens Malmöredaktion, som på den tiden var inredd tre trappor upp i Butterickshuset på Baltzarsgatan. Så småningom hamnade han, som krönikör och kringflackande nöjesreporter, i Stockholm.
Tämligen omedelbart, och inte minst i samband med övergången till högertrafik, 1967, blev han också flitigt anlitad som sketchförfattare av Sveriges Television.
Bland alla dem han skrev för kan nämnas Martin Ljung, Birgitta Andersson, Pekka Langer, Lill Lindfors och Carl-Gustaf Lindstedt. Det blev även några filmmanus mellan varven.
Så småningom kom också Häpnadsväktarna, Matrutan, Nöjesmaskinen och Nöjesmasakern, där vi kunde beskåda herr Cato i egen hög person i rutan och dessutom fick stifta bekantskap med de bägge kockarna Werner och Werner. Den ene av dem, eller kanske var det den andre, hette i det civila Sven Melander.

Sedan drygt 20 år bor Åke Cato åter i Malmö, på Södra Förstadsgatan. Där sitter han inte och rullar tummarna, om nu någon trodde det. Tvärtom – han skriver så att tangenterna glöder.
Många minns säkert En rökare på Tobaksbolaget. För att nu inte tala om en lång rad manus för Eva Rydberg och Fredriksdalsteatern. Den tappre soldaten Bom, Husan också!, Upp till Camping, Fars lilla tös och Den stora premiären till exempel. Ibland var Mikael Neumann medförfattare.
Om detta och mycket, mycket annat berättar Cato i ”En levande gosse”, som också innehåller massor av festliga bilder. Fyndigt och intressant givetvis är det givetvis. Och bitvis förskräckligt roligt. Men den gode Åke visar också, öppet, ärligt och ibland lite överraskande, upp sin lite allvarligare sida. Den som handlar om såväl livet som döden och kärleken.
På drygt 200 sidor får vi lära känna en intressant, ytterst begåvad och flitig medmänniska, väl värd att stifta bekantskap med. Trots att inte alla mostrar och fastrar fick plats.

FOTNOT   Du kan bli ägare till detta mästerverk genom att klicka i köprutan till höger här på sidan. Eller så kan du gå in i en vanlig bokhandel och handla.

h1

/ål tajm haj/

september 18, 2010

Spalten kan i dag gratulera spalten som i går, fredagen den 17 september, hade icke mindre än 356  besökare, vilket är all time high (alla tiders!) i spaltstatistiken.
– Jag vet inte vad denna exempellösa framgång beror på, säger spalten till spalten. Men, tillägger spalten, det skulle inte förvåna mig om det har med den höga kvaliteten på spalten att göra.
Spalten kan inget annat än instämma i spaltens välgrundade antagande.

FOTNOT     Uppgiften om antalet spaltbesökare är statistiskt säkerställd och inget jävla bullshit.