Skrattmåsen är borta…

Det glesnar i primadonnornas led. Nu har Anna Sundqvist också gått ur den så kallade tiden. Henne gjorde jag världens första intervju med. Den publicerades i Expressen fredagen den 11 januari 1963 och så här löd ingressen:

Rödhåriga Anna Sundqvist, 19, trubbnäst, kattögd, har tagit steget rakt in i Musical-Världen. Det hände i går kväll, i Scala-musicalen Stoppa världen – jag vill stiga av.

Stoppa  världen är en brittisk kammarmusikal med två huvudroller och en balett/kör. Anna spelade mot Jan Malmsjö. Det är för resten i Stoppa världen Malmsjö sjunger Bygga upp ett högt berg som blev en riktig hit.

Anna fick strålande recensioner: Flickan är förbluffande…  Hon har en klar scenisk begåvning, charm. humor, ett frejdigt utspel och en behaglig sångröst.

I Expressen frågar jag henne om framtidsplanerna och hon svarar ödmjukt:
– Är jag mallig om jag säger att det skulle vara roligt att få lära sig spela dramatisk teater?

Nej, inte var det särskilt malligt, men det var inte som Ofelia och Nora och Lady MacBeth hon skördade lagrar. Hon förblev den lättare musan trogen, hennes arbetsgivare var Carl-Gustaf Lindstedt och Povel Ramel och sen blev det Lindstedt igen, en lång radda Casino-revyer. Och på sjuttitalet var hon faktiskt Eliza i My Fair Lady mot självaste professor Kulle.

För övrigt var Anna ingen gammaldags primadonna, som Zarah och Git Gay. Snarare komedienne, en lysande sådan. Själv minns jag henne gärna i knäppuppen De sista entusiasterna där hon spelade en vilt ordvitsande skrattmås som tar sitt artnamn på djupaste allvar och omsorgsfullt skrattar omkull hela ensemblen.

Annons