Archive for the ‘Scen & salong’ Category

h1

Tacktalet (repris)

januari 19, 2016

Igår var det Guldbagge-gala. Spalten stängde av efter tolv minuter och missade därmed detta tacktal, kvällens enda ärliga…

Kära Guldbagge-publik. Att  min film  skulle bli en skitfilm insåg jag redan när jag såg det första utkastet till manus, men med vetskap om juryns totala inkompetens var jag övertygad om att vi lik förbannat skulle få en bagge. Det är nämligen precis sånt här pretentiöst, kvasiintellektuellt skräp den brukar belöna.

Att det över huvud taget blev en film förvånar mig eftersom alla som var inblandade i inspelningen var totalt värdelösa. Manusförfattaren visade sig vara analfabet och det var inte förrän jag erfor att han är svåger med regissören som jag insåg varför han över huvud taget hade fått jobbet.
Regissören ja!  När den fan nån enstaka gång dök upp i studion var han så packad att han knappt kunde stå på benen. En enda gång var han nykter, men den dan var  fotografen hög som ett tjugovåningshus.

Den manlige huvudrollsinnehavaren visade sig vara en uppblåst skithög från Dramaten som använde större delen av inspelningstiden till att försöka mygla in sin erkänt obegåvade hustru i den kvinnliga huvudrollen.
Och för all del, så här efteråt undrar man ju om inte hon trots allt skulle ha varit  mindre usel än hon som gjorde rollen.

Över huvud taget var det ett erbarmligt inspelningsteam, från scripta och arkitekt till snickare, ljudtekniker och belysningsfolk. Inspelningen kännetecknades av att alla ständigt intrigerade och pratade skit om varandra. Det enda alla hade gemensamt var en kompakt ovilja till arbete och en fullständigt häpnadsväckande illojalitet.

När filmklipparen till slut fick hand om de inspelade rullarna visade han  total oförmåga att hålla ordning på scenerna och när han sökte hjälp hos scriptan var hon omöjlig att få tag i eftersom hon och den kvinnliga stjärnan gift sig och stuckit på bröllopsresa till Bali.

Jag vill slutligen vilja säga några ord om min hustru, som mitt under det stressiga slutarbetet med filmen lämnade mig och krävde mig på tolv miljoner i skadestånd, till mina föräldrar som  slog mig med en livrem varje gång jag försökte gå till skolan samt till min farmor som förförde mig varje kväll efter aftonbönen.

Det finns i själva verket bara en människa i hela världen jag har att tacka för att jag i dag kan stå här med denna anskrämliga Guldbagge och det är därför jag nu säger:

Tack ska jag ha !

h1

Malmörevy?

december 19, 2015

Efter så där ett sekel ska det nu spelas revy på Hipp igen. Sympatiskt, javisst, men blir det en malmörevy, eller ens en skånsk revy? Icke, sa Nicke. Ämnar man låna den mångförfarne Anders Aldgård från Arlöv? Har man  frågat chans på Hipphipparna i Lund? Har man ringt Sven Melander eller Ingvar Andersson? Icke, sa Nicke igen.
Den nya revyn har städslat en känd stockholmare som ressischör och en annan som manusförfattare. Och teaterchefen, Petra Brylander, avfärdar hela den svenska kadern av revyskådisar med några ord om hur lätt de kan säga något kul, men att de sen inte räcker längre.
Det blir, framhåller hon, bättre på Hipp, för där har vi riktiga skådespelare på scenen…
Ett häpnadsväckande uttalande, på min ära.

Förra gången det spelades revy på Hipp hette stjärnan Edvard Persson. Gammalt folk i nöjesbranschen säger att han aldrig var så rolig på bio som han var på Hipp. Det kan jag inte avgöra eftersom jag, ehuru nog så gammal, inte fick uppleva honom på Hipp.
Alltnog, Edvard kommer inte att rotera i sin grav; om jag känner honom rätt kommer han bara att vända ryggen till och somna om.

Det var bättre förr. Ja min liv o kniv.

2226439

h1

Mannen från Gävle

oktober 2, 2015

I veckan gjorde skådespelaren Kenneth Milldoff sin sista sorti från de tiljor som föreställa världen. En stroke ändade hans karriär.

Jag lärde känna Kenneth för ett par år sen, när han hade en av tre roller i en pjäs jag skrivit, Sova på marmorgolv.
I den spelade han en hemlös man från Malmö, med omisskännlig malmöitisk framtoning. Jag gladde mig över att en gammal inbiten skåning spelade rollen. Senare fick jag veta att Kenneth var från Gävle.

Det var Kenneths förtjänst att pjäsen kom upp på Malmö stadsteater; han älskade stycket och övertalade teaterledningen att spela den. Jag vill ge honom detta slutord:

Det finns en sjö och sedan aldrig mer

De som har sett pjäsen förstår vad jag menar, de övriga får skylla sig själva.

DSCF1473

Milldoff repeterar Sova på marmorgolv. Foto: spalten.

h1

Magnus Bonum

juni 16, 2015

En gång på sjuttitalet fann jag en dag att det hade flödat in en obeskrivligt stor summa pengar, drygt trettiotusen, på mitt checkkonto. Jag tog reda på hur det förhöll sig och det visade sig vara intäkter för min delaktighet i Magnus Härenstams och Brasse Brännströms sketch Piloterna.
Jag hade skrivit en text som M & B använde i en krogshow och som senare fanns att åhöra på en LP. Min text var det inte så mycket kvar av, killarna hade använt den som bas och gjort den mycket roligare än jag kunnat. De hade, för att använda ett ord Martin Ljung en gång lärde mig, förroligat min text.

Men det är  inte poängen i detta inlägg. Herregud, tänkte jag, om man kan tjäna så mycket stålar på att vara en tredjedels författare till ett enda nummer i en revy, hur mycket skulle man då  inte kunna tjäna om man… ja ni förstår. Så jag fortsatte på den  inslagna banan.
Mycket sålunda på grund av den man  som nu har gått ur tiden och rätteligen hyllas samfällt i media, det vill säga Magnus Härenstam. Det kom inte så mycket av min penna till M & B i fortsättningen. Vi träffades över en middag en kväll och det blev mycket garv och en del spånande, men det tog sig liksom aldrig riktigt.

Jag kände inte Magnus så mycket, men det jag kände tyckte jag om. Och för några år sen fick jag äran att, tillsammans med min kumpan Mikael Neunmann, skriva en fars för Fredriksdalsteatern, Viva la Greta, där Magnus hade en stor roll. (Titelrollen spelades förstås av teaterchefen herself, Eva Rydberg.)
Så en del samarbete blev det trots allt, men det kunde ha blivit mycket mer om jag hade skött mina kort bättre på sjuttitalet. Nu är det kört.

viva_la_greta

FOTNOT   Magnum Bonum är en engelsk potatissort. Magnus skulle säkert ha ursäktat mitt lilla puts, jag tror rentav att han använde det själv nån gång.

h1

Buskbuskis i Trelleborg!

juni 9, 2015

För närvarande repeteras i Trelleborg en pjäs som får urpremiär den 29 juni i Folkparken, där den kommer att framföras av teatergänget Trelleborgs-revyn.  Stycket heter Uppdrag grönskning och utspelar sig i Sofiero slottspark där de världsberömda rhododendronbuskarna försvinner, en efter en. En äkta buskbuskis alltså.

images

Den lindrigt begåvade och svårt modersbundne kommissarien Mårten Bock tillkallas för att ta reda på vem den lede tjuven är. Hans betydligt skarpare moder, Den Rosa Tanten, bistår honom i utredningen. Att det blir roligt kan Mikael Neumann och jag garantera, för det är vi som har hittat på alltihopa.

Detta evenemang vill du väl inte missa? Nä jag tänkte väl det.

Gratis är det dessutom!

Trelleborgsrevyn_A3_sommaren_2015.indd

Trelleborgsrevyn_A3_sommaren_2015.indd

 

 

 

 

 

h1

Mariabullen spårad

augusti 19, 2014

Tack vare en uppmärksam korrespondent vet spalten nu berätta att Mariabakelsen, som jag tårögt erinrade mig från Brauns  konditori på Gustav Adolfs torg i Malmö lever kvar; dock mindes jag fel vad beträffar namnet, ty bakverket ifråga heter Mariabulle.
Jag hade även fel vad anbelangar innehållet i bullen, som jag angav vara fluffig vispegrädde. Enligt research på internet ska det vara vaniljkräm. Till detta ställer jag mig något tveksam, men vi får se hur bullen smakar när jag inhandlat en på konditori Valhall i Slottsstaden i Malmö, som jag snarast ämnar besöka.

konditori_valhall_mariabullar_20111006-1

Mariabulle m/Valhall

Detta  på tal om Alf Sjöberg. Snirkliga och outgrundliga äro understundom spaltens vägar.

h1

Calle och Brauns konditori

augusti 18, 2014

Den Carl Billquist jag talade om i förra spalten, han som berättade om den geniale regissören Alf Sjöberg på buss 55 mellan Norrmalmstorg och Tanto, där vi båda bodde, var liksom jag från Malmö. Han torde ha haft en synnerligt lycklig barndom, ty hans föräldrar ägde det anrika konditoriet Brauns på Gustav Adolfs torg (se nedan).
Calle knegade på Dramaten, men gjorde sig känd i de stora folkdjupen för ett par roller i två populära tv-serier: Varuhuset och N P Möller, fastighetsskötare. I den senare, där Nisse Ahlrot hade titelrollen, spelade Calle konsumföreståndaren.

FOTNOT  1  Min fader uttalade Braun som Bråååns. Varför har jag aldrig begripit, men varför ska man begripa allt?
FOTNOT 2   På Brauns gick man med mor när det hade varit skolavslutning. De serverade ett fenomenalt bakverk, som hette Mariabakelse. Fluffig och full av den ljuvaste grädde, lätt bepudrad med florsocker. Sådana bakelser görs inte längre