Dagens helgon: Gustav Adolf
november 6, 2009Gustaf VI Adolf var en trevlig gammal kung som alla tyckte om. Han var 67 år när han blev kung, en ålder då de flesta har varit pensionister i två år.
I stället för att resa till Tyskland och kriga och bära sig illa åt for han till Italien och låg på knä och borstade gruset av små lerskärvor med en pensel. Karl Gerhard skrev en revykuplett om honom som började så här: Den förste amanuensen i vår kungliga demokrati.
Eftersom GA var så sympatisk och demokratisk och plikttrogen satte alla arga republikaner ilskan i vrångstrupen. Därför blev det extra roligt när skämttidningen Blandaren lät en gubbe säga: Det är inte monarkin jag har nåt emot, det är kungen. Åtminstone tror jag att det var Blandaren.
Kung Gustaf Adolf låg på sitt yttersta och dog i september 1973, samtidigt som norrmalmstorgsdramat pågick i det centrala Stockholm. Detta gjorde att massmedia fick hicka. Två stories på samma gång!
Det var inte vid Gustaf VI Adolfs död som stjärnreportern Gösta Ollén i Expressen föreslog rubriken:
KUNGEN DÖD
ERLANDER I TÅRAR
– Har du verkligen belägg för att Tage grät? sa redaktionchefen Sigge Ågren.
– Tror du han dementerar? sa Gösta.
Det var Gustaf V. Men det är en gammal bra tidningshistoria och såna förtjänar alltid att berättas.
Åke Cato blogg 
Ibland sitter man framför burken och rätt vad det är kommer man på;fan jag har inte ”spaltat” på ett par dar´och då gör man det så blir man på bra humör igen eller bättre om man nu va på ett bra humör innan.
Tack för vänliga ord. Jag har det likadant, även om jag med verbet SPALTA menar att skriva, inte läsa. (Fast en kommentar är ju också att skriva…)