Sverige – tredje lektionen

Här följer den tredje och sista lektionen i spaltens populära repetitionskurs om vårt Faderland.

DET SVENSKA FOLKET

Sverige befolkas av barn, barnbarn, huliganer, medelåldringar, äldre och gamla. Äldre kallas personer som är något yngre än gamla; det svenska språket är understundom inte helt okomplicerat.

Inbyggarna i det norra Sverige är kärva, knotiga, kluriga och fåordiga. De livnär sig på skogsbruk, järnhantering, renodling,  storbandsjazz och stugbyar.

För renhållningen i det norra Sverige svarar tvättlapparna, eller samerna, som man av humanitära skäl numera kallar dem. Samer som inte håller renar kallas fusklappar.

Detta var ett skämt, med syfte att höja den trista stämningen i lektionssalen.

Längst i söder bor skåningarna. De är högresta, välbyggda, intelligenta, vackra, företagsamma, humoristiska och kluriga. Ett bra exempel på en skåning är spalten.

Mitt emellan skåningarna och norrlänningarna bor stockholmarna. Dessa härstammar oftast från Skåne och Norrland.  Stockholmarna är  kluriga, högdragna och  fula.

Smålänningen är mager, klurig, snål och humoristisk. Exempel på hans komiska sinnelag är Åsa-Nisse, som av namnet att döma är en av Sveriges förnämsta transvestiter. Världens rikaste smålänning är Ingvar Kamprad.

Närkingen är lång och klurig och har en lustig dialekt. Värmlänningarna är litterära, kluriga och stölliga och har en lustig dialekt. När Selma Lagerlöf, känd från litteraturen och tjugokronorssedeln, skulle skriva en bok om en liten pojke som red på en tamgås valde hon att skriva om en skåning. En re-make gjordes på förtitalet av Edvard Persson, även han skåning.

Göteborgaren är gladlynt, klurig och öppen och har ett väl utvecklat sinne för ordvitsar. Läget vid havet har gjort göteborgaren ytterst lämpad för sjöfart. Sverige befolkas även av invandrare. Med sitt mörka hår ser dessa helt annorlunda ut än riktiga svenskar, men är lika kluriga.

 

Annons