h1

Mr Chips

januari 5, 2013

En dag på 1940-talet fick min familj tillökning i form av en svart cockerspaniel. Jag och min broder Lars-Eric hämtade djuret i Arlöv, där han några veckor tidigare sett dagens ljus. Han fick namnet Chips, efter läraren i den gamla snyftaren Goodbye, mr Chips. Han hann knappt innanför dörrarna  på Fersens väg 4 förrän han drabbades av valpsjuka och var nära att dö. Han räddades dock av stadens veterinär, som hette Steen i efternamn.

Lars-Eric och jag gick långa promenader med Chips genom Slottsparken och ut på Limhamnsfältet. Min bror hade läst på och visste hur han skulle lära Chips att gå fot. Hunden hade dock missuppfattat detta kommande och trodde att min bror sa gå fort, vilket han då gjorde i stället för att lydigt traska fram vid husses vänstra sida.

Chips var en glad och trevlig jycke som bodde i en korg  under ett bord i köket. Han hade en liten egenhet: när jag klinkade på familjens flygel ylade han som en varg. Detta tog jag som ett tecken på att han led av min taffliga tolkning av An der schönen blauen Donau och andra hits, men senare har jag lärt att djur ylar för att de uppfattar svängningar som är obehagliga för deras öron.

Mr Chips fick ett långt och på slutet inte särskilt muntert liv. Såväl min bror som jag hade växt upp och tröttnat på Chips, vi tyckte inte att Chips var rolig längre. När han på sin ålders höst drabbades av en besvärlig inflammation i sina långa öron förbarmade sig min farbror Thure över honom och såg till att han fick gå till de sällare jaktmarkerna.

Goodbye, mr Chips, som sagt.

Frid över hans våta nos.

 

chips 001

Chips

Annonser

6 kommentarer

  1. En mycket stilig hund. Hade en rottweiler som blev väldigt gammal. Var som en familjemedlem och saknades mycket när den gick hädan.


  2. Den där berättelsen hade kunnat handla om Alfons Maximus. Jag som trodde att han var den ende fortgående hunden i Sverige…


  3. Hej Åke! Åh, jag minns Chips som min lekkamrat under somrarna -45 och/eller -46 då familjen hyrde” Lillahus” på Sockerbolagets tomt (?) vid Limhamnsvägen .Det finns ett färgdia med honom och mig. Och jag har fortfarande kvar ett gratulationskort jag fick på 4årsdagen från dig och Chips! Han var nog viktig för mig. Jag har mina första minnen därifrån, dock vet jag alls inte varför du var där.
    mvh
    Karin


    • Huset var ett annex till spårvägsdirektör Hultmans flotta villa på Limhamnsvägen. Jag minns dig mycket väl, vi kallade dig Kali Passi för det var så du uttalade ditt namn. Men tänk att du minns Chips bättre än mig!
      Har du möjlighet att skicka dian?


      • Att du minns mig! Otroligt. Skickar gärna en del fina bilder från Lilla Hus men på vilket sätt gör jag det bäst? Mejl?

        Märkligt är att din hund ”Fips” (som jag kallade honom) för mig är en airdaleterrier medan du berättar om en cockerspaniel. Hade han olika skepnader? För det måste ju vara samma hund!?
        Bästa hälsningar från ”Kali Passi”


      • Av bilden torde framgå om det är en cockerspaniel eller en airedale.

        Åke Åke Cato Södra Förstadsgatan 24 211 43 MALMÖ 0708 – 12 36 84 http://www.akecato.se



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: