Mösslyft kontra beskjutning

I går kom jag att tänka på hur jag en dag på femtitalet mötte min klassföreståndare på Realskolan, fru Damström, på Regementsgatan, mellan Munks konditori i hörnet av Verkstadsgatan och Malmö Sparbank i korsningen med Fersens väg. Jag strök därvid av skolmössan och blottade mitt unga huvud. Fru Damström, eller om hon var fröken, nickade nådigt tillbaka.
Varför jag har ett så glasklart minne av detta möte vet jag icke, för det var inget märkvärdigt med det, det var tvärtom kutym att lyfta på mössan för äldre personer, enkannerligen lärare och dylikt. Att inte göra det skulle kunna resultera i en anmärkning i den stora bruna klassboken. Finge man för många sådana kunde man få nedsänkt sedebetyg och i slutändan bli relegerad.

Så var etiketten på den tiden: vuxna karlar lyfte på hatten och skolpojkar på mössan. Om detta var bra eller dåligt vet jag inte riktigt, men såvitt jag minns kastade man på den tiden inte handgranater på varandra eller sköt ihjäl varandra på  öppen gata.

Det gjorde man bara på bio.

Typisk skolmössa

FOTNOT    Adjunkt Damström  var ett statuariskt fruntimmer, som vi hade i historia. Jag undrar om vi inte kallade henne för  Damstrumpan. Det skulle inte förvåna mig ett smack.

Annons