h1

Mina vattenhål (4)

juni 28, 2015

Om det är en fördom att tidningsfolk är törstigare än annat folk så befäster jag härmed denna min fördom. Krogarna ligger tätt som smultron på strå i tidningskvarter. Av samma skäl som att gottisbutiker och kondis fylkas runt skolor. Där kunderna finns vill leverantörerna vara.

Klara i Stockholm är inget undantag, snarare ett praktexempel. Spalten kom till Expressen i dessa tryckfärgsdoftande kvarter 1961. Jag hade erbjudits att flytta till centralredaktionen i Stockholm och tänkte stanna där ett par tre år, men  blev tjugoåtta. Tiden går fort när man har roligt.

Expressen låg i samma hus som storebror Dagens Nyheter och i grannkvarteren huserade Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Stockholmstidningen. Klara hade ett grundmurat rykte som krogkvarter: det var där klarabohemerna höll till och söp upp de ynka kronor de tjänat på att sälja sina dikter till tidningsredaktionerna.
Bland bohemerna gick det min själ muntert till. Nils Ferlin dansade på bordet och Vilhelm Moberg spelade munspel, eller om det möjligen var tvärtom.

Två bemärkta vattenhål i Klara var Tennstopet och W 6, Stopet och Säcken kallade. På Stopet kunde man se                 Expressens chefredaktör Ivar Harrie klämma en sup. Tidningen höll sig den tiden med två chefredaktörer: en  ansvarig utgivare som skulle vara en välutbildad och aktad medborgare, och en buse som skötte den dagliga ruljansen.
Humanisten Harrie gjorde sannerligen skäl för beteckningen välutbildad, han var klassiskt bildad och översatte grekiska dramer.
Busjobbet sköttes av Carl-Adam Nycop, som sedermera blev en synnerligen uppskattad publicist och en lika aktad medborgare som Harrie.

cbk     

Till Stopet och Säcken (den senare krogen drog snarare till sig redaktörerna från DN och Svenskan) styrde understundom spalten sina unga och oerfarna fötter, men det var inte nåt av dessa vattenhål som kom att bli min första riktiga stamkrog i Stockholm.
På Expressens väl inrökta nöjesredaktion hamnade jag rygg mot rygg med Peter Himmelstrand, den blivande schlagermakaren. Han var en nyskild och munter ture som var glad att ha fått en ny och ogift kumpan att dra med ut på krogen. Dock var sprit inte nåt som lockade honom. Som son till en alkoholist och aktade han sig noga för dylika frestelser. Såvitt jag minns drack han mest kaffe.

Vilken krog jag talar om avslöjar jag i nästa avsnitt. Man får spara på krutet.

 

 

 

8 kommentarer

  1. Vad/vem är en munter ture?


    • Ett gammalt uttryck. En glad skit, skulle vi väl säga i dag.


      • Muntar Ture låter bättre. Ska användas – tack!


  2. Hur kunde en intellektuell klarakrog på 50-talet heta ”W 6”?
    Låter ju konstigare än en nutida USA-import.


    • Se nedan.


  3. W6 tror jag var/är någon sorts ordenssällskap. (Rätta mig om jag har fel!) Finns/fanns även här i primitiva Sundsvall.
    Kul annars att läsa om ”Spaltens” gamla vattenhål. Mina egna låg förstås här på Sveriges midja och hette Wivex (Lill.Babs genombrottsställe) och Knausts bakficka (Idag puben Bishop´s arms)


    • Det stämmer. W6 är ett ordenssällskap. Men även jag tycker att det är ett konstigt namn på en krog, låt vara att den aldrig kallades nåt annat än Säcken. Det är ju för övrigt inget vackert namn…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: