Magnus Bonum

En gång på sjuttitalet fann jag en dag att det hade flödat in en obeskrivligt stor summa pengar, drygt trettiotusen, på mitt checkkonto. Jag tog reda på hur det förhöll sig och det visade sig vara intäkter för min delaktighet i Magnus Härenstams och Brasse Brännströms sketch Piloterna.
Jag hade skrivit en text som M & B använde i en krogshow och som senare fanns att åhöra på en LP. Min text var det inte så mycket kvar av, killarna hade använt den som bas och gjort den mycket roligare än jag kunnat. De hade, för att använda ett ord Martin Ljung en gång lärde mig, förroligat min text.

Men det är  inte poängen i detta inlägg. Herregud, tänkte jag, om man kan tjäna så mycket stålar på att vara en tredjedels författare till ett enda nummer i en revy, hur mycket skulle man då  inte kunna tjäna om man… ja ni förstår. Så jag fortsatte på den  inslagna banan.
Mycket sålunda på grund av den man  som nu har gått ur tiden och rätteligen hyllas samfällt i media, det vill säga Magnus Härenstam. Det kom inte så mycket av min penna till M & B i fortsättningen. Vi träffades över en middag en kväll och det blev mycket garv och en del spånande, men det tog sig liksom aldrig riktigt.

Jag kände inte Magnus så mycket, men det jag kände tyckte jag om. Och för några år sen fick jag äran att, tillsammans med min kumpan Mikael Neunmann, skriva en fars för Fredriksdalsteatern, Viva la Greta, där Magnus hade en stor roll. (Titelrollen spelades förstås av teaterchefen herself, Eva Rydberg.)
Så en del samarbete blev det trots allt, men det kunde ha blivit mycket mer om jag hade skött mina kort bättre på sjuttitalet. Nu är det kört.

FOTNOT   Magnum Bonum är en engelsk potatissort. Magnus skulle säkert ha ursäktat mitt lilla puts, jag tror rentav att han använde det själv nån gång.

Annons