h1

Mina vattenhål (1)

juni 14, 2015

I dag startar spaltens nya serie Mina vattenhål, som handlar om näringsställen jag frekventerat under mitt livs åttioåriga krogsväng. Egentligen är serien redan påbörjad: i samband med Mors dag tog jag i denna spalt upp de två restauranger i Malmö, som jag oftast besökte med mina föräldrar, Temperance och Teaterrestaurangen.

I dag riktar vi våra ögons ljus mot Pilgården, en betydligt mer anspråkslös restauration, belägen snett mitt emot Konsthallen, snubblande nära en av nedgångarna till tunnelbananen och i anslutning till Johannes kyrka, den helgedom i vars hägn spalten föddes. Pilgården tillhörde, om jag rätt erinrar mig, konsumentföreningen Solidars landamären.
Till denna restaurang gick jag inte med mor, än mindre med far; jag tror inte ens att far nånsin bevärdigade Pilgården med nåt besök. Dit skickades spalten vid de tillfällen då middagsmat av olika skäl icke kunde färdig- och framställas i hemmet.

Pilgården var ett enkelt, men rent och snyggt näringsställe, som serverade ren och snygg husmanskost. Jag  erinrar mig sålunda  deras utmärkta femöring, en rätt tunn biff med lök och stekt ägg. Serveringen skedde vid bord och inte, som fallet var på en annan krogkedja, Mjölkbaren,  över disk.

En gång besökte jag Pilgården tillsammans med min storasyster Ingegerd. Efter en snabb översyn av matsedeln frågade jag servitrisen: Fröken, är à la carten fin i dag?

Jag kände mig synnerligen elegant och världsvan, men Ingegerd rodnade.

BJ+002470

Pilgården (Samtida vykort

KROGNOT     Vattenhål är en skämtsam beteckning på en restaurang, krog eller bar. Ordet syftar på de naturens vattensamlingar, dit de vilda djuren söker sig för att läska sina strupar, med uppenbar risk att bli föda åt ett hungrigt lejon eller en sugen krokodil. Denna fara behöver inte krogbesökaren utsätta sig för, ty de rovdjur som finns på våra nordliga breddgrader är snarast ganska beskedliga barlejon.

2 kommentarer

  1. Pilgården var folkligt, billigt och prydligt. Tanterna som serverade där var snälla mot oss skolungdomar, som vill stärka oss med ett par glas Beyas (turkiskt lågprisvin) innan lördagsdansen. Jättestor steril lokal med en inredning som påminde om en skolbespisning, sådan var tiden och kooperationen = vällagat, prisvärt samt rent & snyggt. Design var ett okänt begrepp, och påfallande många bord befolkades av manliga ensamgäster, tiden var ännu inte mogen för ensamma kvinnliga gäster (som hade uppfattats som lättsinniga), men två damer var vanligt, mera sällan par. Framåt 22-tiden blev det lite rörigare i takt med att vinet förtärts och färden mot Club 54 m fl danshak skulle anträdas. Då fick våra snälla servitriser lugna ner det hela och aldrig behövde någon stökig portförbjudas.
    Frid över ditt Minne, ungdomens svunna vattenhål.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: