Den nye bonden
mars 25, 2013Vart tog, undrar spalten i dag, James Bond vägen? Den gamle hederlige James Bond, han som bar vit smoking och drog i sig den ena drajan efter den andra, han som såg ut som Sean Connery och Roger Moore och lägrade bondtöser på löpande band, en elegant gentleman med humor och självironi?
Jag laddade ner den senaste bondfilmen, Skyfall, i min dvd-spelare häromdan och döm om min besvikelse och förargelse när en James Bond tonar fram som mer ser ut som en mattelärare eller, som krönikören Stig Ahlgren sa, en påstigande i Alvesta. En nolla jämfört med de gamla nollnollsjuorna.
Skyfall (titeln låter för övrigt mest som en beskrivning av en typisk svensk sommardag) är naturligtvis en bättre film än de gamla bondfilmerna, som film alltså, rent cineastiskt alltså, men vem bryr sig om sånt? Jag vill ha den gamle bonden tillbaka!
Harmset tryckte jag ut Skyfall och förpassade den till den eviga slutförvaringen i bokhyllan.
FOTNOT 1 För övrigt har jag inte nåt emot mattelärare. Inte påstigande i Alvesta heller för den delen.
FOTNOT 2 Alvesta är en järnvägsknut i Småland.
FOTNOT 3 Ahlgren använde uttrycket om författaren Sten Selander. Spalten har inget emot honom heller.
Järnvägsstationen i Alvesta, uppförd 1909 i Jugendstil
Åke Cato blogg 
Kan bara instämma i det spalten säger. Har alla filmerna från -62 och fram till Pierce Brosnan spelade Bonden. Han tycker jag var den siste 007 som var nåt att ha.
Jag saknar de roliga kommentarerna framförallt av Bond-mannen Roger Moore. T ex den gången Bond jagade en bov på en slingrig bergsväg och då boven råkade köra på en lastbil lastad med ett antal höns i små burar. Boven föll ner i dalen följd av ett moln av hönsfjädrar. Bond lutar sig över kanten och fäller kommentaren ”So many feathers and still he can´t fly”
Engelsmännen har ett uttryck för den sortens ironi: tongue in cheek. Därom vet dagens Bond intet.
‘En påstigande i Alvesta’ sorterar under kategorien som konduktörer jagar efter varje station: – Nypåstigna?
Den tidiga svenskaakademiledamoten Selander och senaste filmbonden ingår enligt obsevationer båda i denna stora grupp.
Har spalten något emot någon, frägar man sig ängsligt? I så fall vem.
I sanning en intrikat fråga. Det befarade svaret finns nog i varje kommentators undermedvetna.