h1

Bior (slutet)

mars 21, 2016

Med dagens betraktelse avslutar spalten serien Bior, som har väckt stor förstämning i filmbranschen, men som förmodligen en dag kommer att ge spalten en Guldbagge.
Man kan inte hålla på for ever. Nån matta får det vara, som Omar sa när han köpte bil.
(En något krystad lustighet som bygger på att läsaren ska vara insatt i Ture Sventons värld.)

Här nedan listar jag några företeelser som jag observerat under mina många år i biofåtöljen…

DET ÄR BARA PÅ BIO SOM FOLK…

… lämnar kvar en skvätt i glaset när dom går
… aldrig behöver leta efter parkeringsplats
… lägger på telefonluren utan att säga adjö
… betalar taxichauffören utan att vänta på växelpengar
… slår på radion eller teven just när ett meddelande börjar som handlar om dom själva
… stänger av radion eller teven mitt i detta meddelande
… masserar nackarna på varandra när dom har bekymmer
… går omkring med en tandborste i munnen i evigheter när det är sängdags
… dör innan filmen är slut om dom hostar i början
… spyr om dom hittar ett lik (gäller yngre poliser)
… skriker iiiih! när dom hittar ett lik (gälller kvinnor)
… blir förkylda om dom faller i vattnet (komedi)
… får lunginflammation och dör om dom faller i vattnet (drama)
… drunknar om dom faller i vattnet (actionfilm)
… har isblåsa på huvudet om dom har druckit sprit (komedi)
… blir alkoholister om dom dricker sprit (drama)
… aldrig delar upp notan på krogen
… älskar med lakanen över sig

En annan skillnad mellan bio och det verkliga livet är att det senare oftast klyddar till sig, medan livet på bio löser sig när ridån går och vaktmästaren öppnar dörrarna till gatan. Då går man bara ut och tar en korv med mos och bostongurka och sen är allt klatt.

PIX-NTADU1

Gammeldass bia med ridå och stjärnehimmel

FOTNOT 1  Så var det jallefall förr. Hur det är i dag vet jag inte eftersom jag numera är rörelsehindrad och inte går på bian längre utan köper filmerna på nätet och ser dem hemma i min egen biostol. Därmed slipper jag också stanken av popcorn och folk som högljutt kommenterar skeendet på vita duken.

FOTNOT 1,5    Å andra sidan missar jag mosbrickan, men man kan ju inte få allt.

FOTNOT 2   Om det nu finns vita dukar på biorna i dag, vilket jag inte tror. Om jag inte minns rätt  slutade man med det samtidigt som man tog bort ridån,  vilket förstörde en stor del av tjusningen med bia.

FOTNOT 3   En annan tjusning, som biografägarna har tagit bort, är att medelst små hål i taket och bakomliggande belysning skapa en stjärnehimmel. Så var det på gamla Amiralen, som i dag inte är bio längre utan en komediteater där man senast kunde se Svenne Melon i musikalen Sällskapsresan.

FOTNOT 4   För några år sen spelade spalten på denna teater en roll i den måttligt roliga farsen Bäddat för sex med den omåttligt rolige Thomas Pettersson i huvudrollen. Pjäsen hade sju roller, då kan ni säkert gissa vem det inte var bäddat för.

FOTNOT 5   Nu blir det inte några fler fotnötter, gott folk.

thats_all_folks_wallpaper

 

4 kommentarer

  1. Det var väl också bara på bio som folk alltid hade växelpengar till telefonkiosken – mig veterligt hände det aldrig i verkliga livet!


  2. Rätt, sitt ner. I Telegrafstyrelsens vackra gamla kiosker kunde man lyfta på trätrallan och leta efter tappade tioöringar fast vi hittade aldrig några.


  3. Det där med de allestädes förefinnandes parkeringsplatserna har också jag reagerat på. Tänk dig en James Bond eller Humphrey köra flera varv runt kvarteret i jakt efter en ledig p-ruta. Möjligen Columbo.


  4. Spalten uppehåller sig kring vad man kallar Cineasmer, d v s budskapsstärkande standardföreteelser som bara förekommer i filmer. Här ytterligare några:
    1) sviken eller irriterad person som ska resa bort, river fram och kastar skjortor, blusar eller tröjor i resväskan på sängen, som trycks igen efter rekordsnabb packning om max 30 sekunder.
    2) Den som letar efter ett papper eller dokument, river och strör omkring sig papperna som inte är de eftersökta och lämnar besviket rummet – oupplockat.
    3) Potentat eller polis/åklagare passerar förbi den väntande reporterskocken, som alla tjattrar i munnen på varandra utan att frågor, svar eller enstaka ord kan urskiljas.
    4) På sjukhus hör man omedelbart en malande högtalarröst som oupphörligen söker doktor Stanford eller professor Vafansomhelst.
    5) Vissa cineasmer självdör till följd av orimlighet eller utnötning, t ex den gamla deckarsekvensen där en bad-guy-bil jagar en oskyldig som aldrig viker in på en tvärgata och räddar livhanken, utan oavbrutet springer rakt fram tills överkörning och hädanfärd inträffar.
    6) Varje filmläkare bär ett stetoskop vikt om halsen, oavsett specialitet. Ingen läkare på ett sjukhus gör så, utan tar vid behov fram stetoskopet.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: