Om minutrar och sekundrar
augusti 22, 2015Det heter en minut, flera minuter och en sekund, flera sekunder, ska det vara så svårt att fatta!
Igår berättade en programledare i tv vad som skulle hända i programmets sista minutrar. Men det heter inte minuter i singularis, därför ska det inte bli minutrar i pluralis. Hänger du med?
Men vad tjänar det till att tjata om detta? Snart träder ett mähä från Svenska Akademien fram och hävdar att även minutrar och sekundrar kan godkännas eftersom det har blivit allt vanligare att folk säger så.
Skulle jag ha gått genom pärleporten när detta sker ska du lyssna noga för då är det spalten som vänder sig i sin grav.
Åke Cato blogg 
Applåderar ljudligt! Jag tycker att de som har språket som yrke jävlaranamma SKA kunna använda det korrekt också!
Du har helt rätt i dina iakttagelser. Men det finns fler exempel och värst är nog sportjournalisterna. Ofta hör man t.ex. i radiosporten att ”han tillhör en av de bästa i världen/Sverige/Europa”
Då frågar jag; Vem är det då som äger honom?
För om man tillhör en av de bästa så är det alltså någon som rår om en. Endera tillhör man de bästa eller också ÄR man EN av de bästa. Jag får små knottror på armarna när folk säger/skriver så!
En annan sak jag reagerat på under senare år är betoningen man gör i radio eller TV vid tidsangivelser. Av nån anledning säger man ”nitton och TI-o” med betoning på första stavelsen i siffran tio.
Mig veterligen finns ingen dialekt i landet som betonar talet tio på det sättet. Det är ju ofta annars en skillnad mellan norr och söder att man betonar första stavelsen i norr och tvärtom i de sydligare delarna. (T.ex Lindgren men betoning på gren i syd och tvärtom i Norrland)
Det finns mer jag irriteras av men det tar vi en annan gång!
Det där är ock en av mina favoritkäpphästar, vilken jag möjligen rent av har nämnt här någon gång. Sign. Göran har helt rätt i att språkets förfall utgår från sport-”journalister”, och uppenbarligen framför allt dylika vilka verka å eterns ljudmedium: Den första gång jag lade märke till den förhatliga formuleringen var någon gång å det sena åttio (eller möjligen just i början av nittio?)-talet, då från Stockholm-Motala förkunnades att Stefan Edberg minsann ännu tillhörde en av de bästa tennisspelarna i världen. Jaha du, vem äger honom då; kanske Boris Becker?, tänkte jag.
Måste fylla på lite grand FAST förra kommentaren var lång så att det borde ha räckt…
Inte ens min musikaliska husgud, Ulf Lundell, kommer undan min lupp när han sjunger ”gå fort och le genom shoppingcentrat” i sången ”Gå ut och var glad, din jävel”
Det finns för h-e inget som heter ”shoppingcentrat”!
Centra är pluralis av center. Således kunde han ha skrivit ”shoppingcentret” så hade det fortfarande varit singularis.
Du har rätt som vanligt. Jag håller dock en lite låg profil för att inte bli beskylld för att vara en sur gammal språkpolis – vilket jag förstås är. Men jag måste påtala ännu en befängdhet: att använda dem som subjekt. DOM HÖGA HUSEN verkar slarvigt så skrivaren drar till med ett DEM i stället. DEM HÖGA HUSEN!
Och så sörjer jag den tilltagande anglofieringen av vårt språk. Snart talar vi bara engelska. På gågatan där jag bor är det FINAL SALE i affärerna. Vad är det för fel på SLUTREA? (Fast ordet REALISATION är ju också inlånat, om än från franskan…)
Amen!
Väderpresentatörer och nyhetsuppläsare har pippi på att säga tjugi istället för tjugo.
Ja… Eller tjugu. Lika fel och lika vanligt!
Nej, inte alls lika vanligt och man hör knappt skillnad från tjugo.
Jag har ett starkt språköra och har aldrig hört det.
Den stora skammen är och förblir tjugi. Måtte aldrig SA lägga sig platt för det. Ty det räcker ju att tjugi journalister från Södermalm nyttja varianten några gånger för att det åker in i nästa SAOL.
Tvi.
Finns det NÅGON enda stockholmare som kan uttala ordet intervju korrekt? Varenda en, utan undantag, säger ”interjuv”……
Vedervärdigt!