h1

Surt, sa spalten.

augusti 21, 2015

I dessa de yttersta dagar sjunger många surströmmingens lov. Spalten kan inte annat än avundas de  lyckliga människor som har tillgång till denna distingerade njutning. Själv jag flera gånger försökt mig på delikatessen, men skändligen misslyckats. I serien Mina vattenhål har jag i ett inlägg talat om ett av dessa försök. Jag tillåter mig reprisera:

Krögar Wretmans domäner sträckte sig långt utanför Operans sfär. – – – Lite längre ut låg Stallmästargården, där Yngve Gamlin en gång försökte lära spalten att gilla surströmming. Det gick inte så bra, trots lärarens jämtska ursprung. Däremot gick flera supar av märket Norrlands ner i min strupe, vilket gör att jag egentligen inte minns så mycket av hur lektionen gick till. Jag undrar om inte en annan norrlänning, Martin Ljung, var med. Men, som sagt, minnena är lite suddiga.

För mig är det, som Sten Broman har uttryckt saken, som att sitta på dass och äta ansjovis.

Jag får ägna mig åt andra gastronomiska övningar. Surströmming får jag vara själv.

One comment

  1. Broman kunde få till det, han. Lysande! Eller stinkande?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: