Dagens helgon: rektor Kjellman
januari 29, 2014Ser att Nils Kjellman min gamle rektor på Spyken i Lund, gått genom pärleporten, efter 102 väl använda år på jordene.
När denne högt bildade man – han pluggade latin in i det sista – fyllde hundra hade han bara ett bekymmer: han tyckte att hans dator hade börjat bli lite väl seg.
Rektor Kjellman var en av de hårt prövade män som varit spaltens rektorer. Det blev rätt många innan jag, och skolorna, gav upp hoppet och lät mig klara biffen på egen hand. Och det gick ju rätt bra ändå. Jag fick ju till exempel stå och försöka vara rolig i tv tillsammans med Sven Melander och det är min själ inte många som har fått det.
Även Churchill lär ha varit rätt usel i skolan men han vann lik förbannat ett världskrig och avrundade elegant med ett nobelpris i litteratur. Lite överraskande, tycker jag trots allt. Han om någon borde väl ha fått fredspriset.
Åke Cato blogg 
Åren 1948-1954 utkom Churchills The Second World War i sex band, och 1953 tilldelades han nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens motivering löd: ”…för hans mästerskap i historisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden. Att ge honom fredspriset hade väl inte varit fel om man ser till vilka som fått det under senare tid. Denne store statsman hade trots allt en del sämre insatser t.ex Gallipoli, Irland. Men att kalla honom århundradets statsman är väl helt rätt, annars hade västeuropa varit under nazistiskt eller kommunistiskt styre.
Kvalificerat skitsnack!
Churchills goda krigsinsatser och stora förmåga att peppa sitt folk/försvar med briljanta formuleringar räddade möjligen England 1940-41. Det var tack vare Sovjetunionen som inte Europa blev nazistiskt och Nato som tvingade kommunismen att göra halt vid Berlin.
Detsamma till dig!
Historia verkar inte vara din starka sida! Att Sovjetunionen svarade för en stor del av besegrandet av nazityskland håller jag helt med om, men om England gett sig 1940 hade det sett helt annorlunda ut!
Min och Spaltens rektor var en stor filantrop och bildningsfader –försedd med ett oändligt tålamod. Annars skulle han inte pallat rektoratet Spyken ända till sin pensionering. Med honom dör den siste genuine Latinaren. Han förtjänade sannerligen sitt bibehållna intellekt intill den sista resan.