Dagens helgon: Björn Fremer
december 25, 2013Björn Fremer, den färgstarke krönikören i Kvällsposten, har gått ur tiden. Man höll kanske inte med honom i allt han hävde ur sig, men i en värld av ängsligt politiskt korrekta människor var det en fröjd att läsa hans penna eller lyssna till hans kalmaritiska röst,den senare kryddad och uppblandad med mångahanda anglocismer, eller rättare sagt amerikanismer.
Björn gick fram som en machete i åsiktsdjungeln. Han var konservativ så det räckte och blev över och han koketterade glatt med sin kärlek till USA. Han umgicks naturligt med många hollywoodstjärnor, inte minst Mel Brooks.
Själv har jag känt till Fremer ända sen skolåldern då jag en gång besökte hans jazzklubb Studio 52 i Lund, dit han den kvällen inbjudit Sonya Hedenbratt. På senare år ingick vi båda i Gubblicistklubben, ett halvdussin journalister med de grå tidningarnas charm. Vi åt lunch under värdiga former, talade minnen och förfasade oss över dagens usla nöjesjournalistik och dess lika usla utövare.
När Björn pensionerade sig, ungefär vid sekelskiftet, satte han skrivmaskinen (dator hade han förstås ingen) på hyllan och skrev icke en rad. Men vem vet, kanske vi så småningom får en rapport från hans himmel?
Den här fina bilden på Fremer ur Kvällsposten lånar (snor) jag helt fräckt av fotografen Christer Wahlgren. Det hoppas jag att han inte har nåt emot
Åke Cato blogg 
Dom flesta ansåg denne Fremer reaktionär, ytlig och aningslös! Men han var samtidigt en orädd och frejdig journalist, vilket postumt ska krediteras trots hans historiska skymningsvärld. Värre var det med Herman Lindqvist, rojalisten och högermannen, som försåg svenska folket och Expressen med rapporter om Vietnamkriget, Hanois julbombningar och Nixons systematiska förgiftning av natur och landsbygd. Anakronismen Lindqvist försvarade allt.
Men han har nu, tack och lov, till slut hamnat rätt – i knäet på kungar, drottningar, slott och prinsessor.
Vila i frid Björn.