h1

FÄRDTJÄNST 24

april 25, 2010

Den långa färden

Slutet

Varsågoda och stig ut, säger vår chaufför, som heter Aram. Han håller upp dörren på Packarden och gör en stilig honnör.
Nä men det är ju du! utropar Barbro. Vår gamle färdtjänstchaufför! Hon omfamnar Aram som därefter omfamnar Gunnar och Walter.
Roligt att se dig igen, säger Gunnar.
Älskar du fortfarande Agnetha Fältskog? frågar Aram.
Det är klart. Men jag har ju inte lyssnat på henne på länge, säger Gunnar.
När vi kommer tillbaka du ska höra henne i min nya bilstereo. Jag köpte en cd med henne.
Det ser jag fram emot, säger Gunnar.
Vi har visst aldrig träffats, säger Aram till Anneli.
Nej, säger Anneli, när jag kom med  var du redan borta.
Varför kom du med? frågar Aram.
Jag skulle ta hand om Krister, svarar Anneli.
Krister? Det fanns ingen som hette Krister i bilen. Såvida du inte menar…
Nu talar vi inte mer om det, säger Barbro överslätande.
Var Krister den där typen som kidnappade min bil?
Ingen svarar, men Aram förstår.
Jag välsignar min maskering till narr, Aram har inte en chans att känna igen mig.
Och nu bär det iväg till New York, säger Gunnar. Jag hoppas verkligen att du kommer med.
Naturligtvis, säger Aram, jag har alltid velat se New York.

Okej, gott folk, då är det dags att gå ombord, säger jag. Alla drar sig till ingången till kupén som hänger under den jätttelika cigarren. En tysk herre öppnar dörren:
Herein, bitte schön! säger han välkomnande och gör en diskret hitlerhälsning. Alla går in.
Jag undrar hur jag ska göra med Anneli, men jag behöver inte undra länge, ty just som jag ska ta tag i henne för att  hålla henne utanför luftskeppet smiter hon i väg in i kupén. Hon stannar i dörren och vinkar till mig.
Farväl Åke, ropar hon leende. Jag lämnar dig här.
Men, säger jag, vill du inte bli på riktigt? Undersköterska?
Kanske senare. Men just nu vill jag till New York.
Farväl Anneli, svarar jag.
Vi ses kanske nån gång i framtiden, säger Anneli.
Ja, säger jag, men jag vet att jag ljuger. Jag kommer aldrig att hitta på Anneli igen. Kanske en annan undersköterska men inte Anneli.

Se upp för dörrarna, säger den tyske herrn på tyska. Dörrarna stängs, tillägger han och stänger dörrarna.
Hindenburg samlar sig inför sin luftfärd. Propellrarna börjar snurra, det väser och susar och mödosamt lyfter det väldiga fartyget. Ljudlöst svävar Hindenburg bort över trädtopparna på sin väg mot New York.

SLUT

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: