h1

Bior 11

mars 13, 2016

För ett tag sen såg spalten den gamla filmen Kungliga Patrasket (1945) med Edvin Adolphson i huvudrollen och kunde än en gång konstatera att Hasse Ekman var en av våra stora i filmens värld.
Ingmar Bergman må ha varit vår störste filmskapare, Hasse Ekman var vår störste filmmakare. Han kunde berätta en historia och skapa kvicka och intelligenta repliker som oftast känns alldeles äkta  än i dag.
Svenska  exporter till Hollywood har inte alltid varit helt lyckade, med Lasse Hallström som lysande undantag. Men Ekman kunde ha blivit ett internationellt filmnamn. En svensk Frank Capra, sanna spaltens ord!
Och vet du inte vem Capra var kan jag tala om att han var sin tids Lasse Hallström.

Hasse_Ekman_1953

Hasse på Kungsgatan

För ett tag sen konfronterade jag min kompis, den ärade och ärrade nöjesjournalisten Björn Vinberg, med dessa synpunkter. Han höll med:

Ta Kungliga Patrasket till exempel. Ekman var bara 30 år när han gjorde den! Och han lockar Edvin Adolphson till en formidabel gestaltning av den hjärtegode men bottenlöst självupptagne skådisen. Exempelscen: Han sitter och sörjer på nervhemmet. Otröstlig. Aldrig mer. Nu är det slutspelat. Men det behövs bara en apropå-replik från sköterskan: Herr Anker skall ju jubilera …närbild på Edvin. Och man ser faktiskt att ljuset tänds i hans ögon.

BV menar dessutom att det omtalade bittra rivalskapet mellan Bergman och Ekman är betydligt överdrivet:

Allt vittnar om att herrarna inbördes hade en ganska skaplig ton. När Bergman behövde en stryktäck sadist att spela cirkusdirektör i Gycklarnas Afton vände han sig till bäste tänkbare, nämligen Ekman. Och när denne förstod att sonen Göstas talang borde odlas i bästa tänkbara drivbänk vände han sig till Ingmar Bergman på Malmö stadstater, där en praktikplats fixades åt Gösta under ett par säsonger.

Det var nog så det var. Bergman kan ha grinat illa åt Ekmans publiksiffror och Ekman har måhända grämt sig över de ständiga geniförklaringarna av Bergman, men resten  av  deras hund- och kattförhållande får nog skrivas på tidningarnas vilja att odla slikt.

Tror jag, trallala.

FOTNOT   Förutom att Björn Vinberg var nöjeschef på Expressen, var han en lysande reporter. Det var hans artikelserie om kärlekssagan mellan Elvira Madigan och Sixten Sparre som gav Bo Widerberg idén att göra filmen Elvira Madigan och det mesta i filmens handling är taget från Vinbergs reportage.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: