h1

Gott sällskap

december 26, 2015

Spalten, som aldrig varit någon ivrigare tillskyndare av filmen Sällskapsresan, råkade halka in på televiseringen på juldagskvällen och fann då att den, till skillnad från många andra gamla filmer, höll måttet. Jag kunde inte slita mig utan blev kvar i Stig Helmers och Oles sällskap ända till slutet.

Filmen, som jag 1980 upplevde som pinsamt kass, känns i dag snarare lite nostalgisk och smått vemodig. Vi reser inte på det viset längre. Och Lasse Åbergs och Jon Skolmens stilla flört med Kim Anderzon (salig i åminnelse) och Lottie Ejebrandt känns faktiskt rätt förtjusande, även om utgången är till tvåhundratolv procent förutsägbar. Och storyn med de försvunna svarta stålarna är nog så fyndig. Och Berras och Robbans eviga sökande efter Pepes Bodega är min själ riktigt rolig.

Så var det med den saken.

Berra-Olsson

          Invalido

One comment

  1. Jag var heller ingen fan av sällskapsresefilmer när dom kom. Men nu är dom trivsamma. Som att komma hem🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: