Utsikt från min hylla (4)

Wahlströms ungdomsböcker hade röda eller gröna ryggar, röda för töser och gröna för pågar. Det var ordning och reda i könsvärlden på den tiden!

Vad tösernas böcker handlade om vet jag inte, förmodligen om relationer med  det rakt motsatta könet. Jag skulle inte bli förvånad om det bland rödryggarna fanns en årlig Flickornas julbok, liksom vi grabbar hade Pojkarnas. I vårt fall kunde en sådan handla om pojkar som företog sig saker, byggde modellplan, bildade klubbar och guvet vad. Jag minns bara en titel, Gänget i ring 1.

Men min ungdoms stora hjälte var en major James Bigglesworth, gemenligen kallad Biggles, stridspilot som i RAF-jaktplanet Spitfire utkämpade bittra luftstrider med Luftwaffes motsvarighet Stuka.
Böckerna var skrivna av kapten W.E. Johns (1893-1968), men han var ingen riktig flygkapten. Graden hade han själv hittat på, i verkligheten var han löjtnant i armén.
Kaptenen var noga med att inte blanda in några damer i böckerna; gjorde han det fick han ilskna brev från läsare som hotade att sluta köpa Biggles-böcker  om sådana fåniga varelser skulle  förekomma.
Man kan nästan misstänka att Biggles och hans flygpolare,  Algy, Ginger, Bertie och vad mer de hette, tillhörde en exklusiv klubb för homosexuella piloter, men så var det förstås inte heller. Jag tror bara att författaren inte tyckte att fruntimmer hade i Biggles värld att göra. Det lär inte vara lätt för mannen att vara allena, men det går om man är en påhittad person och inte en verklig.

Allt som allt skrev Johns nära nog hundra böcker om Biggles. Från början, 1932, var han verksam under första världskriget, men det är som stridsflygare i andra världskriget jag minns honom. För ett tag sen försökte jag läsa om en av dem, men det gick inte, Biggles hade inte undgått tidens obarmhärtiga tand.

Gänget runt Biggles får mig att tänka på ett annat gäng, De Laglösa, med den busige Bill Brown som huvudperson. Men det tar vi i nästa avsnitt av serien, nu får det räcka för i dag.

 

 

 

Annons