h1

Utsikt från min hylla (1)

september 8, 2015

Mina vänner vänder mig ryggen. Sorgligt, men det är egentligen inget att beklaga sig över, för det har böcker alltid gjort och kommer allt framgent att göra. Står där på sin hylla och vänder helt oartigt sina ryggar mot oss läsare. Tills vi plockar ner dem och slår upp dem. Då öppnar de sig tjänstvilligt och visar alla sina sidor, såväl de goda som de dåliga.

Jag talar, som  kanske förstår sig, om mina vänner böckerna.

I dag startar spalten en ny serie, Utsikt från min hylla, varvid hyllan står för bokhyllan. I den nya serien, som redan före starten väckt uppmärksamhet i bibliofila kretsar, ämnar jag berätta om böcker som beledsagat mig under mitt oändligt långa läsarliv.
Det är möjligt att mor och far läste högt för mig under mina första år; möjligt, men föga troligt, ty mina föräldrar var i det närmaste illiterata. Understundom köpte far ett bokverk av någon envis boknasare, men det var mest för att pryda bokhyllan. Bland böckerna i spaltens hem fanns bland annat ett praktverk i fem band, betitlat Våra vanligaste operor och operetter samt Strindbergs samlade verk. Jag tror inte att mina föräldrar ens visste vem August var. Jo, kanske far eftersom han var en trogen lyssnare till Radioteatern, men inte mor.

Jag såg aldrig mor eller far öppna en bok. Far läste Sydsvenskan från pärm till pärm och mor kunde bläddra i Husmodern eller Vårt Hem, det var allt. Men vem är jag att sitta här och raljera och vara elak mot mina föräldrar. De kom båda från enkla hem och deras enda universitet var folkskolan. Men de gav mig och mina syskon en bättre utbildning än vad de fått och det är deras förtjänst att jag med tiden kunde bli den passionerade bokslukare jag så småningom blev.

Så jag utgår från den tid då jag kunde läsa själv. Det lärde jag mig å andra sidan rätt fort: min sju år äldre bror undervisade mig vid sitt skrivbord, en vacker möbel i björk, och när jag kom till Linnéskolan i Limhamn behärskade jag redan till fullo den ädla konsten.

Den första bok jag minns är Bland tomtar och troll. Varje jul fick jag årets upplaga av denna sagobok, med det klassiska omslaget av John Bauer, föreställande prinsessan Tuvstarr som sitter vid en skogstjärn och ser ner i dess vatten. Sagorna minns jag inte, men omslaget har för evigt etsat sig fast i mitt minne.

images

En annan sagobok jag fick årligen var Gyllene Sagor, som även den kom i ny upplaga varje jul, men av den minns jag ännu mindre. Jag googlade på titeln och fick fram den här, med Enid Blyton, hon med Fem-böckerna, som författarnamn. Jag är inte säker på om det är den rätta, men jag tycker mig känna igen den lille killen som är i hatten.

212222374_15fa9905-ffcb-4bad-8efc-db8e2b4075e7

FOTNOT     Konstverket på omslaget till Bland tomtar och troll är signerat den älskade sagomålaren John Bauer (1882-1918) och har den poetiska titeln Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i  vattnet. Bauer var bara 36 år när han och hans fru och deras treårige son drunknade då ångbåten Per Brahe förliste på Vättern.

Missa inte den spännande fortsättningen av den nya spaltserien!
Nästa gång tar jag upp Pelle, katten som var en underdog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: