h1

Korts

april 25, 2015

Spalten inhandlade i förra veckan ett par shorts, men tyvärr är vårluften ännu för kall för sådan avkläddhet. Hoppas det blir bättre på fredag, när det av allt att döma är första maj. Huru väl minns jag inte min barndoms duster med min moder varje dag vid den tiden på året. Jag envisades med att villa ha kortbyxor men mor sa ett bestämt nej. Jag bråkade och kinkade men mor gav icke med sig. Varför det var så himmelens viktigt för mig att få byta till korts vet jag inte, men det var det.

mölle 42 b

Mkt ung spalt i kortbrallor

FOTNOT   Måhända hade det med min vanliga benbeklädnad, golfbyxorna, att  göra, ett gissel för oss manliga barn av förtitalet. Under knät fanns en liten tamp som skulle spännas fast, men som alltid, säger alltid, lossnade. Därvid kasade brallorna ner och med dem strumporna, som då hängde och slängde runt skorna. Ett fullständigt meningslöst plagg! Jag tror inte det gick att spela ens bangolf i dem.

realskol 1

Klass 1 5 a, Realskolan Malmö, i golfbyxor

2 kommentarer

  1. Olika falla ödets lotter… Jag som är dryga 20-talet år yngre hade aldrig äppelknyckarbrallor eller golfbyxor. Min generation rodnar idag skamset över V-jeansen vi bar. Dessa byxor var slimmade mot kroppen ner till knäna ungefär. Därefter skulle de svänga ut som vida kjolar och vara 10-15 cm för långa så att de dolde de höga platåskor man bar (som fick en att bli 7-8 cm längre). Den som hittade på DEN trenden kan inte heller ha varit särskilt skarp i huvudet…


  2. Denna eviga trapposering på Petri – och förmodligen på alla högre läroverk i riket. Vem är Spalten på bilden och vad hette hans klassföreståndare?
    Intogs själv till denna fina skolas 1:5 D – som i duktig – anno 1957. Fick dessvärre gå om 3:5 p g a grav skolomognad, men drabbades inte av Spaltens oblida öde utan lyckades krångla mig ut 1963 med ”Realen” säkrad via ”muntan”. Varvid Carlings tradjazzband med Michael Wiehe som frontnamn lirade på min hippa i MKBs fritidslokal i källarplanet under ca 1 timma, innan de drog vidare till nästa realskiva med fri mat och dryck som gage. Hur sista giget avlöpte fick man aldrig veta, men troligen var det på den brudfetaste hippan, där bandmedlemmarna till slut kunde slappna av med en grann tös i knäet. Martinique Stompers tror jag Carlings band hette, eller så var detta Wiehes eget band. Inte så noga på den tiden, huvudsaken att det blev livat på de privathippor man framträdde. Kryddat med nåt enstaka framträdande på någon av stans jazzklubbar, t ex Logen.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: