h1

Tungomål

juni 8, 2014

I går såg jag för jag vet inte vilken gång i ordningen Mannen på taket, en av de bästa svenska filmerna genom tiderna och en uppgörelse med alla bleka beckfilmer som maler på  i tv. Det finns ett, numera ganska slitet, uttryck som lyder att den och den grät hela vägen till banken. Det torde Maj Sjöwall göra, som har sett den beckska utvecklingen men som naturligtvis har tjänat massor med  lovor på rovdriften.
Per Wahlöö, som inte har tillgång till nån bank, får nöja sig med att rotera i sin grav.

images

Mannen på taket (eller Den vedervärdige mannen från Säffle som förlagan heter) gavs i ettan på nationaldagen så det var en egenhändigt bandad version spalten fick beglo. Vilket betyder att jag inte hade tillgång till textning, vilket i sin tur betyder att jag bara uppfattade knappt 44 procent av dialogen. Spaltens skyhöga ålder har medfört att jag inte kan uppfatta vad folk säger på tv och bio. Det är inte min hörsel det är fel på, det hjälper sålunda  inte att jag skruvar upp volymen. Jag uppfattar ändå inte vad aktörerna  säger. Vad detta beror på kan jag inte för mitt liv begripa, men jag hör bara en otydbar gröt.

Lindstedt & co kunde lika gärna ha talat tungomål – vilket ju skulle ha varit lämpligt så här i pingsttider!

FOTNOT   För de kommentatorer som nu ligger i startblocken för att tala om för mig att filmstjärnor talade tydligare förr, kan jag berätta att det är lika illa när jag ser gamla filmer. Bara gröt. Så dä så.

Annonser

5 kommentarer

  1. Du får skaffa digitalbox där du kan se programmen när det passar dig. Med tillgång även till textremsa. Trooor jag åtminstone…
    Jag har också sett den en massa gånger men första gången blev jag besviken eftersom jag tyckte att den avvek för mycket från den utmärkta roman som var förlaga. Och att magre Martin Beck spelades av rundlagde Carl-Gustaf (Minns att hela biosalongen brast i gapskratt då han kom i bild för första gången) och korpulente Kollberg av synnerligen normalbyggde Sven Wollter. Men med åren har jag också insett filmens storhet och kan inte låta bli att titta om jag är hemma då den sänds.


    • En filmregissör får ju skapa sitt eget galleri, men han/hon behöver ju gå på som Börjlinds. Lindstedts rolltolkning jämfördes i NYT med Gabins tolkning av Maigret på sin tid. Inte kattskit!
      Kollberg framställdes som den sympatiska person han är av den sympatiske Wollter. Och Håkan Serners skitnödige Rönn är en pärla!


      • Behöver ju INTE ska de va…


  2. Jodå, jag håller med! Numera. I kraft av tilltagande ålder och visdom(?). Men det jag beskrev var min reaktion som 19-20-årig valp. Jag hade ju gjort min egen film i huvudet av boken och var väl påverkad av den. Dessutom gjorde Tomas Hellberg en suverän Gunvald Larsson FAST han inte är jättelång.


  3. ‘Den vedervärdige mannen från Säffle’ (vi kommentatorer kan inte kursivera som Spalten!) är en underbar titel. Överträffas blott av ‘Sånger från andra våningen’ som också var en skön kvalitetsfilm.
    Av Roy Andersson – en trotjänare i svensk film efter Widerberg.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: