h1

Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr

april 21, 2014

Den unga kurdiskan från Hemtjänsten var synnerligen orolig över hur spalten skulle klara påskdagens hetta.
Det kommer att bli mycket mycket varmt i dag, sa hon och lämnade sovrumsfönstret öppet. Du måste tänka på att dricka mycket.
Hon gick på som en klass ett-varning minst. I all välmening förstås.

På eftermiddagen segade sig termometern upp till arton grader, en temperatur, som på grund av en kraftig nordanvind, kändes som tolv.
Efter ett tappert försök att sitta på husets uteplats och äta min skräpmat, varvid de medföljande servetterna flögo som svalor över såväl min  som angränsande innergårdar, gav jag upp och sökte den goa värmen i min boning.

FOTNOT 1    Rubriken på dagens spalt är titelen på en dikt från 1642 av Lars Wivallius, som på modern svenska skulle heta Klagosång över denna torra och kalla vår, vilket du, ärade spaltbrukare, säkert redan har förstått.  Om inte är du osmart som en deltagare i tv-tävlingen Smartare än en femteklassare.

FOTNOT 2   Man tycker väl ändå att man om man anmäler sig till en sådan frågesport, bör  veta att bönetornet i anslutning till en moské kallas minaret. Det har inget med hjärnsläpp att göra, i så fall lider man av kroniskt hjärnsläpp, en åkomma som förvisso icke kan botas utan obönhörligt leder till döden.

FOTNOT 3   Hur som helst, skitkallt är det i alla fall, denna Wååhr.

FOTNOT 4   För övrigt är det anmärkningsvärt vilka konstiga dikter det skrevs förr i världen.

 

Annonser

2 kommentarer

  1. Ja klagodikter..Drar mig till minnes denna rätt underhållande dikt om livets vedermödor från 1790 av Anna Maria Lenngren.

    Den mödosamma verlden
    Vår värde prost jag nylig såg
    En morgon, då han ännu låg
    Matt utsträckt mellan tvenne lakan.
    Hans kinder hade rosens färg,
    Hans runda armar hull och märg,
    Och magen, kullrig som ett berg,
    Sig häfde upp mot isterhakan.
    Vid sängen stod ett bord, der denne andans man
    Sin frukost redan färdig fann
    Af smör och kycklingar, så läcker och så härlig,
    Hans vördighet grep saken an
    Och fann likören rätt begärlig.
    Sen han nu visat utmärkt nit
    Med klunk för klunk och bit för bit,
    Han åter sänkte sig på mjuka hufvudgärden
    Och ropte: »Store Gud, hvad är vårt usla lif?
    En ständig kamp mot synd och flärden.
    O, Herre, mig thin styrka gif
    I thenna mödosamma verlden!»

    Anna Maria Lenngren, 1754-1817


    • Prästerskapet har förlorat initiativet. Numer regererar de som kan skumma kontantflödena.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: