Houston, we have a problem
januari 4, 2014Natten till i dag förstörde jag min dygnsrytm genom att titta på en film som handlade om den misslyckade uppskjutningen av ett rymdskepp som råkade i olycka och aldrig lyckades landa på månen.
Filmen, Apollo 13, var synnerligen välgjord, men var så rymdteknisk att spalten inte förstod så mycket som ett smack. Dessutom kunde man ju räkna ut med den förlängda ryggmärgen, att Tom Hanks och grabbarna skulle återbördas till jorden i levande skick, annars hade filmen inte spelats in.
Spalten återinträdde inte i Morfars armar förrän framåt småtimmarna och då var det för sent.
En misslyckad natt, om du frågar mig.
Tom Hanks i titelrollen som Apollo
Åke Cato blogg 
Spalten uppmärksammar ett ledighetsbetingat folkhälsoproblem, s k dygnsvändning. Det grasserar under mörka årstiden, då inomhustillvaro dominerar och det är svårare att skilja dag från natt.
Drabbar vanligtvis pensionärer och ensamstående, som saknar partner och hemmavarande barn vilket armerar dygnsrytmen.
Allra svårast är det för solitära högtidsflyktingar, som under två dryga veckor av helgdagar mellan 23/12 och 7/1 dödar tid fram till en åter normal tillvaro. Inte sällan med slutresultatet att dagen börjar kl 15-18.
Funkar bra när man är yngre också, vilken tid på året som helst.
Intygar sign.
F.d. arbetslös / överliggare i Uppsala