Julskyltning (2)
december 6, 2013Olles! Jag säger bara Olles Leksaker, i Tryggs hus på Gustav Adolfs torg. Det har funnits många leksaksaffärer i mitt liv, men det finns ingen som nånsin har överträffat Olles. Olles var en av höjdpunkterna när man gick på julskyltning med far vid handen. Malmö hade två ledande leksaksaffärer, Olles och Zadigs. Den senare låg på Skomakargatan och myllrade av leksaker. Man kunde stå där hur länge som helst och paxa för det och det tills far drog iväg med en och man ropade Pax för allihopa!
Olles var lite mer sparsmakat i sitt urval, med en modelljärnväg som huvudattraktion. Man tryckte hängivet näsan mot Olles fönster och betraktade förhäxad det elektriska tåget som körde runt där inne i sin eviga ovala stambana.
Trots årligt tjat fick jag aldrig något elektriskt tåg i julklapp. Jag fick en ångmaskin, men en ångmaskin går inte upp mot ett elektriskt tåg. Jag fick hålla till godo med det i Olles skyltfönster.
Åke Cato blogg 
Tänk så härligt det var att vara barn på den tiden,man fick önska och önska ,kanske fick man just vad man önskade.Stunderna framför leksaksaffärerna glömmer jag aldrig och det hände att på julafton blev önskningarna infriade.
Man fick önska och önska, ja, men det var rätt sällan man fick vad man önskade. Jag kan inte påminna mig att jag en enda gång önskade mig vantar, sockor eller nåt annat mjukt i julklapp. Ändå fick jag varenda jul nästan bara mjuka paket.
Herregud vad besviken man blev när man satt och klämde på de där degiga glädjedödarna och förstod att man skulle få ytterligare ett dussin raggsockor i julklapp!
Fast en gång fick jag faktiskt en ångmaskin, jag också. Den hade jag rätt roligt med ett tag. Den skulle matas med metatabletter, men jag föredrog att köra den på rödsprit. Ung och oförståndig som jag var handskades jag vid något tillfälle lite ovarsamt med detta bränsle, med påföljd att en stor del av korkmattan i köket brann upp. Därmed hade jag enligt föräldraskapet visat mig vara helt inkompetent som ångmaskinsmaskinist och berövades min leksak. Orättvisan är blind!
Kan briljera med att jag fick både en modelljärnväg och ångmaskin. Märklintåget inköpt av min far under resa i Tyskland. Var kanske för liten när jag fick det – 5 år, så viss ovarsamhet i handlaget. Men stora delar har jag fortfarande kvar om än något åtgånget.. Ingen aning var ångmaskinen, som gick med metatabletter tog vägen.
Numera är det väl inte sånt som står högst upp på önskelistan. Nä, det väl allsköns dataspel som gäller för att få utlopp på den kreativa processen. Inte längre ett idogt knåpande för att få ihop ett flygplan i balsaträ.