Julskyltning (1)

Ibland tänker jag på katten Felix. Han var en tecknad katt, som utförde sina konster på Stortorget i Malmö. När jag tänker på Felix får jag nostalgiska  tårar i ögonen. Det fick jag förmodligen redan i min barndom, men då av överansträngning av ögonen,  eftersom djuret befann sig i ett litet fönster tre eller fyra våningar över själva torget och, i likhet med den lilla lärkan grå, var synnerligen svår att observera.

Katten Felix utgjorde en av huvudattraktionerna på skyltsöndagen. Dagens ungdom skulle gäspa käken ur led om den ställdes i snålblåsten på Stortorget och uppmanades att titta på en liten svartvit ruta, långt ovanför Ohlssons Beklädnad. Det var knappt att man såg vad kattskrället hade för sig där uppe.

Skyltsöndagen var en av årets begivenheter i min barndoms Malmö. Jag har på senare tid försökt spana efter de skyltsöndagar jag minns, men glansen är borta, festivitan har flytt. Dagens skyltsöndagar är bleka skuggor av dem som förekom i min ungdom. Det kan förstås delvis bero på att jag blivit hortskämd efter ett yrkesliv i nöjesbranschen, men det är inte bara det:

Skyltsöndagarna var helt enkelt bättre förr, det görs inte sådana skyltsöndagar längre.

(Forts följer i nästa nummer)

FOTNOT   Ovanstående, och kommande, betraktelser är utdrag ur min och fotografen Pierre Mens bok Malmö för inte så länge sen. Så även fotot ovan från den vackert illuminerade Skomakargatan, knäppt av Skånereportage.

Annons